Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Astronomisk längd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nisjapra, men i sitt trettionde år väcktes han af en
tillfällighet till eftertanke öfver evighetstingen,
lemnade då yrket, fördjupade sig i studiet af den
sufiska teosofien, lefde som en asket, umgicks med
framstående mystiker och utvecklade en alsterrik
författareverksamhet. Han dödades i sitt 110:de
år af en mongolisk soldat. Af A:s diktverk gingo
många tidigt förlorade. Det vigtigaste af de till
vår tid bevarade är Mántik et-táir (»foglatal»;
diktadt 1184–87 på versformen mesnevi samt 1857–63
utgifven i fransk öfvers. af Garcin de Tassy), en
sinnrik allegori om menniskosjälens identifiering
med gudomen. Denna dikt är ännu högeligen omtyckt af
både sunniter och sjiiter. Dernäst märkes Pend-nâme
(»rådsboken»: korta lärodikter och tänkespråk,
utg. af Silvestre de Sacy 1819; öfvers. till tyska
af Nesselmann 1871). A:s stil är mera sansad än de
öfrige mystikernas. Hans mest betydande prosaverk
är Tezkirét-ul-auliâ (»lefnadsteckningar öfver
heliga män»),
Attavante degli Attavanti [delji], italiensk
illuminator (miniatyrmålare), f. i Florens 1452, är
den förnämste och mest berömde af de »illuminatores»,
som med renaissancens stilförändring framträdde
i Florens och efterlemnat märkliga frukter af
sin verksamhet. Hans dödsår är ej kändt, men han
var verksam i sin födelsestad till århundradets
slut. Han var särskildt anlitad af Ungerns konung
Mattias Corvinus och äfven af Lorenzo de’ Medici. Af
dessa »illuminerade» manuskript, som äro signerade
med A:s namninskrift, märkas Martianus Capella,
om Mercurii bröllop med filologien (i Venezias
Marciana), märkt med Corvinus’ och Lorenzos emblem;
vidare Missale romanum, märkt med Corvinus’ namn,
vapen och emblem, samt åren 1485–87 (i Bibliothèque
de Bourgogne, Bruxelles); Hieronoymus’ kommentar
till Hezekiel (i Wien, Hofbiblioteket); Breviarium
in psalmos af S. Hieronymus af 1488 (i Paris,
Nationalbiblioteket). I alla dessa synes hans stil
beslägtad med Sandro Botticellis eller Filippino
Lippis framställning. C. R. N.
Attenhofer, Karl, schweizisk tonsättare, f. 1837
nära Baden (kantonen Aargau), studerade i hemlandet
och vid Leipzigs konservatorium. Han har från 1867
verkat såsom kördirigent, musiklärare och organist
vid katolska kyrkan i Zürich samt förvärfvat ett
rum bland de mest bemärkta schweiziska tonsättare,
i synnerhet på manskörens område med och utan
ackompanjemang (Abendfeier, Vale, Der treue kamerad),
men äfven genom körer för blandade röster, damkörer,
visor, mässor, pianostycken och lätta violin-etyder.
Attenuation (Lat. attenuatio, minskning), förjäsning
af vörtens extrakt. Se Öl, sp. 630.
Atterberg, Albert Maurits, kemist, född i Hernösand
d. 19 Mars 1846, blef 1864 student i Upsala,
der han 1871 aflade filos. kandidatexamen, 1872
promoverades till filos. doktor på afh. Några bidrag
till kännedomen om molybden, 1874 förordnades till
docent i kemi och läsåret 1874–75 förestod adjunkturen
i kemi. Efter att vintern 1875–76 hafva arbetat på
Hofmanns laboratorium i Berlin utnämndes han 1877
till föreståndare för kemiska stationen i Kalmar,
hvilken befattning han ännu innehar. Utom ofvannämnda
afhandling har A. författat bl. a.
undersökningar om metallen berylliums föreningar (i Vet. akad:s
handl., 1873), om ett selen-haltigt mineral från Falu
grufva och tvänne psevdomorfoser från Kårarfret
(i Geol. för:s förh. 1874–75), observationer om
några borsyrans föreningar och om metallsyrornas
ferrocyanföreningar (i Vet. akad:s »Öfversigt»,
1874–75), fem afhandlingar om naftalinföreningarnas
kemi (derst. 1876–77), tre afhandlingar om
furutjärans beståndsdelar (derst. 1877–80),
om dvärgtallens eteriska olja (derst. 1881), om
dåligt dricksvatten och dess rening (i »Hygiea»,
1879), om frökontrollens arbetsmetoder (1883) samt
undersökningar om sammanhanget mellan variationerna
uti hafrens sammansättning och den större eller
mindre tillgången på växtnäringsämnen i åkern,
om hafrens kulturvarieteter, om variationerna uti
hafrens mineralsammansättning, om sädesvarornas
fuktighetshalter, om kalkens substituerbarhet
med magnesia i växtnäringen, om vilkoren för
eftermognadens inträdande hos sädesväxternas frön,
om kalis substituerbarhet med natron i växtnäringen,
om kornets kulturvarieteter (publicerade i åtskilliga
in- och utländska landtbrukstidskrifter, men
hufvudsakligen i »Kalmar kemiska stations årsber.»
1886–93).
*Atterbom. Jfr B. Risberg: »Tyska förebilder till
dikter af Atterbom» (i »Ups. univ:s årsskrift». 1892).
Atterbury [a’ttörbärri], Francis, engelsk
prelat och politiker, f. 1662, vann rykte som
predikant och blef 1691 konung Vilhelm III:s och
drottning Marias kaplan. Under drottning Annas
regering tog han, de högkyrklige jakobiternas bästa
hufvud, verksamt del i den toryistiska reaktionen
och vardt 1713 biskop af Rochester. Under Georg
I var A. det högkyrkliga partiets ledare och var
1720 med om en sammansvärjning i syfte att åter
förskaffa den afsatta stuartska dynastien tronen,
men planen upptäcktes, A. kastades i fängelse
och dömdes af parlamentet 1722 till ämbetets
förlust och landsförvisning. Han var sedermera en
trogen rådgifvare åt den stuartske pretendenten
(»Jakob III»), tills 1728 en brytning inträdde
emellan dem. Död 1732. Jfr Williams: »Memoirs and
correspondence of Francis A.» (2 bd, 1869).
Attidae, zool., en familj af Vagabundae (se
d. o.).
*Attika. Nomarkien Attika-Beotien, med hufvudstaden
Athen, 6,306 qvkm., hade 257,764 innev. 1889. Den
är indelad i 5 eparkier: A., Aigina, Thebe, Livadia
och Megaris, af hvilka den förstnämnda hade 180,921
innev., utom Athen och Peiraievs endast 39,343 innev.
*Attmar, socken i Vesternorrlands län, Medelpads
vestra (ej södra) fögderi. Areal 38,337 har. 2,973
innev. (1894). A. utgör sedan 1892 ett eget regalt
pastorat.
*Attok (Atak). Trafiken öfver Indus förmedlades af en
skeppsbrygga, tills 1883 den storartade jernvägsbron
(jernvägen från Lahur till Pesjaur), som nyttjas äfven
af vagnar och fotgängare, öppnades. Indus är der 183
m. bred. På en klippa vid floden ligger ett nyanlagdt
engelskt fort med stark garnison. A. har stor
strategisk och kommersiel betydelse, ty det ligger
på den stora naturliga vägen mellan främre Asien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
