Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Caillie ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forskare för utrönande af tryckets inverkan på olika ämnen.
S. A–s.
*Caillié, R., dog 1838.
*Caiman. zool. Se ock Glasögonkaimanen.
*Caiman-öarna (Caymans). Grand Cayman, Little C. och
C. Brac, tillsammans 584 qvkm., hade 1891 4,322
innev., de flesta på Grand Cayman. som har en liten
stad, Georgetown. Öarna tillhöra Jamaica.
Cain [kaä’ng], H. L. Se Lekain.
Cain [kaä’ng], Auguste Nicolas, fransk bildhuggare,
en af djurplastikens hufvudmän, f. i Paris 1822,
d. derstädes 1894, arbetade först hos en snickare och
kom derigenom till att försöka sig i träsnideri. Till
sist vardt han lärjunge hos Rude (1855) och debuterade
första gången på Salonen 1846, då han utställde
typer och grupper af djur i små dimensioner, såsom
Ärlör försvarande sitt bo mot en jordratta. Derifrån
gick han öfver till roffoglarna, Örn, som försvarar
sitt byte (1852, på offentlig beställning), Örn, som
jagar bort en gam (1857), Falk jagande kaniner, både i
grupp och relief, samt Tuppfäktning (flere gånger);
hvarefter han vände sig till de större rofdjuren,
ätergifna i olika situationer med mycken trohet,
såsom Tigerfamilj (1867), gjuten i brons 1876 och
uppställd i Tuilerie-trädgården, Tiger och krokodil
(1869), Lejon och lejoninna i strid om ett vildsvin
(1875), Strid mellan tigrar (1878), Rhinoceros
anfallen af tigrar (1884), Lejon och krokodil
(1888), Örn och gam i kamp om en död björn (1890,
gjuten i brons 1891) m. fl. C. R. N.
Cainberg, Erik, finsk skulptör, föddes d. 9 April
1771 på Kainu gård (deraf hans namn) i Neder-Vetil
socken, Österbotten. Han ådrog sig under vistelse i
Stockholm J. T. Sergels uppmärksamhet genom försök i
konstväg, erhöll, beskyddad af mästaren, på 1790-talet
undervisning vid målare- och bildhuggareakademien,
fick 1790 och 1797 pris samt blef agré 1798. 1802
vann han understöd till utrikes resa, efter att i
relief hafva behandlat ämnet Gustaf III beskyddande
konster och vetenskaper, och vistades till 1809 i
Rom. Efter hemkomsten utförde han 1811 en
större relief Sveriges skyddsängel, som öfverlemnar
Svea åt en hjeltes beskydd, som fördelaktigt
bedömdes af Sergel. B. utsågs 1812 till medlem
af Fria konsternas akademi. På Sergels atelier
arbetade han ett par år, men förföll alltmer i
ett oordentligt lefverne. Då man i Åbo behöfde
en skulptör för att pryda väggarna i det nya
universitetshusets solennitetssal, rekommenderade
Sergel dertill C., som 1813 anlände till Åbo
och i nämnda sal utförde sex reliefbilder ur
Finlands historia, Det otympliga arbetet vittnar
om, att C. icke var uppgiften vuxen. Till den
första gruppen, Väinämöinen spelande på kantele,
har han hemtat motiv, drägt m. m. ur »Kalevala»
och folklifvet. Bättre framstår B. i ett antal
porträttmedaljonger (af Wetterstedt, Schulzenheim,
Sheldon, Broocman m. ii.). Han dog i Åbo 1816.
M. G. S. Upk.
Caine [kēn], Thomas Henry Hall, engelsk
romanförfattare, f. 1853 inom en familj från ön
Man, var en tid arkitekt i Liverpool, inträdde i
redaktionen af »Liverpool Mercury» och bodde derefter
tillsammans med konstnären Dante Rossetti
i London ända till dennes död, 1882. S. å. utgaf
C. Recollections of Rossetti och 1883 Cobwebs
of criticism. Sedermera har G. gjort mycken lycka
såsom romanförfattare med The shadow of a crime, A
son of Hagar (1887), The deemster (s. å.: »Ett lifs
historia», öfvers. 1894 från originalets 14:de uppl.),
The bondman, The scapegoat (1891; »Syndabocken»,
1892), behandlande judarnas förtryckta ställning i
Marokko och i afseende på deras frigörelse jämförlig
med »Onkel Toms stuga», The prophet (1892) och The
Manxman (1894: äfven dramatiserad, i likhet med
»The deemster»).
Caird [kärd], Sir James, skotsk agronom,
f. 1816 i Stranraer. grefskapet Wigtown,
förvärfvade universitetsbildning i Edinburgh. Efter
frihandelssystemets införande förordade han intensiv
landtbruksdrift i sin afhandling High farming as
the best substitute for protection (1849), som
inom kort utgick i 8 upplagor. På anmodan af Sir
Robert Peel genomreste C. s. å. vestra och södra
Irland, hvarest hungersnöd då rasat, och framhöll i
sin afgifna berättelse öns odlingsresurser, hvilket
föranledde engelsmän att nedlägga stora kapital på
landtbruk derstädes. Med korrespondentuppdrag till
tidningen »Times» besökte C. 1850–51 alla grefskap
i England för att undersöka åkerbrukets tillstånd,
och hans i bokform sammanförda redogörelser med
titeln English agriculture öfversattes till flere
språk (på svenska 1855: »Englands åkerbruk åren
1850–51»). I en reseberättelse 1858 skildrade
han Mississippi-präriernas fruktbarhet och
stora odlingsmöjligheter. C. var 1857–65 liberal
representant i underhuset (två år för kretsen
Dartmouth, derefter för Stirling) och genomdref
1864 sin motion om upprättandet af en fullständig
åkerbruksstatistik för Storbritannien. 1863 besökte
han Sicilien och Algeriet för att utröna möjligheten
af bomullsodling derstädes, då nord-amerikanska
inbördeskriget hämmat bomullsproduktionen i
sydstaterna. Han sökte ock främja hvitbetsodling i
England. C:s rapport öfver Englands landtbruk, The
landed interest, vid verldsutställningen i Paris 1878
väckte mycken uppmärksamhet. S. å. verkade han såsom medlem
af kommissionen för undersökning af hungersnöden
uti Indien och utgaf derefter India, the land and
people. 1889 erhöll han ett ämbete vid det nybildade
jordbruksdepartementet och vardt medlem af privy
council. Död 1892.
Cairn [kärn], l. Carn, megalitiska monument i England
från stenåldern. Det är ovisst om de härstamma
från kelterna; sannolikt tillhöra de, liksom
stenåldern öfver hufvud i England, den förkeltiska
urbefolkningen.
*Cairnes, J. E. Se Rättelser, bd 18, sp. 826.
Cairns [kärns], Hugh Mc Calmont, lord, engelsk
statsman, f. 1819 på Irland, studerade vid Dublins
universitet och blef 1844 advokat i London. Han
invaldes 1852 i underhuset som konservativt ombud
för Belfast, utmärkte sig snart som talare genom sin
juridiska klarhet och skärpa och blef 1858 solicitor
general. Han tog 1866 lifligt del i striden mot
Gladstones förslag till valreform och var en kort tid
attorney general i den nya konservativa ministèren,
men utträdde ur det politiska lifvet, då han utnämndes
till lord justice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
