Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carlopago ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ishafsresa. Sedan han 1846 tagit styrmansexamen,
förde han fartyg på själfångst i Norra Ishafvet. 1863
nådde han 82° n.’br. och kringseglade första
gången Spetsbergen. 1871 fann han på Novaja Zemljas
nordöstra kust lemningar af W. Barents’ vinterbostad
från 1596–97, hvilka han i Norge sålde för 600 pd
st. till en engelsman (som sedermera för inköpspriset
afstod dem till nederländska regeringen). I Payers
och Weyprechts polarexpedition 1872–74, hvilken
ledde till upptäckten af Frans Josefs land, deltog
C. som ismästare och lots och utgaf senare sina
dagboksanteckningar från denna resa. 1879 anställdes
han som fyrväktare på Skraavens fyr i Lofoten.
Carlson, Axel Gabriel, läkare, född d. 23 Juli 1804 i
Slöta prestgård, Skara stift, inskrefs såsom student
i Lund 1822 och i Upsala 1827, undergick derstädes
med. kandidatexamen 1831 och licentiatexamen
1833, blef s. å. kir. magister och promoverades
1835 till med. doktor. Efter att hafva innehaft
åtskilliga läkareförordnanden utnämndes han 1842 till
öfverläkare vid Stockholms stads och läns kurhus och
qvarstod vid detta ämbete till 1856. 1857–69 var
han förste stadsläkare i Stockholm och förvaltade
derjämte åren 1858–65 ett medicinalrådsämbete i
Sundhetskollegium. C. var under arbetsåret 1845–46
Svenska läkaresällskapets ordförande och nedlade sitt
presidium med ett tal om den medicinska undervisningen
i Sverige, deri han bl. a. betonade behofvet af ett
barnsjukhus i Stockholm, hvilket föranledde d:r Pehr
Elmstedt att till ett sådant testamentera en större
summa, hvilken blef grundplåten för »Kronprinsessan
Lovisas vårdanstalt för sjuka barn». 1839 fäste
han uppmärksamheten vid behofvet af en enskild
pensions-inrättning för svenska läkare, deras enkor
och barn samt utarbetade förslag till reglemente
härför. Denna inrättning upplöstes 1855, hvarvid
delegarna återbekommo sina insatser och öfverskottet
öfverlemnades till Svenska läkaresällskapet
till en »läkarenödhjelpsfond». Derjämte
hade C. innehaft kommunala uppdrag af
allahanda slag. Död i Sköfde d. 20 Mars 1888.
R. T–dt.
*Carlson, F. F., kontrasignerade under loppet af
1878 kungörelserna om understöd till folkhögskolor,
högre skolor för qvinlig ungdom samt tekniska afton-
och söndagsskolor (alla af d. 18 Maj), reglementet för
lärarnas vid elementarläroverken enke- och pupillkassa
(d. 11 Okt.), nu gällande stadga för rikets allmänna
läroverk samt stadgar för Akademien för de fria
konsterna och för Tekniska skolan i Stockholm, de tre
sistnämnda d. 1 Nov. Samma dag lemnade C. konseljen,
af trötthet, enligt egen uppgift; men han fortfor
att aktivt deltaga i det offentliga lifvet. Han
var 1880–84 ledamot af Direktionen öfver Stockholms
stads undervisningsverk, 1883–84 inspektor för Högre
latinläroverket å Norrmalm och sedan 1885 ordförande i
öfverstyrelsen för Stockholms stads folkskolor. Han
var 1881–82 ledamot af skattereglegringskomitén
och tillhörde riksdagens Första kammare till sin
död. I statsutskottet arbetade han åter (1881–82 och
1885) med nit och skicklighet. Hans ställning till
grundskatte- och härordningsfrågorna framgår af den
omständigheten att det var han, som skref motiveringen
till den beryktade kompromissen (se d. o.). Om hans
pligttrohet i offentliga värf vittnar bl. a. det
faktum att han, ehuru så sjuk, att han måste bäras
upp i kammaren, deltog i den vigtiga voteringen
ang. spanmålstullarna d. 2 Mars 1887, hvarvid han
röstade med frihandelsvännerna. Sitt historiska
forskningsarbete dref han med sådan ifver, att
af hans »Sveriges historia under konungarne af
pfalziska huset» ytterligare 3 delar utgåfvos
(1879–85; omfattande tiden t. o. m. freden i Altranstädt,
1706), hvarjämte han i »Sv. akad:s handlingar ifrån
år 1796» (del 61, 1885) lemnade en framställning
af Carl XII:s tåg mot Ryssland. Bland utmärkelser,
som kommo C. till del, må ytterligare nämnas
hedersledamotskap af Fysiogr. sällsk. i Lund
(1878), af Vitt. hist. o. ant. akad. (1881),
ledamotskap af Krigsvet. akad. (1884) och
teol. hedersdoktorsgrad vid Köpenhamns universitets
jubelfest (1879). C. afled i Stockholm d. 18 Mars
1887 och begrofs å Upsala kyrkogård d. 24 s. m. —
Jfr »Inträdestal i Svenska akad. d. 20 Dec. 1887» (i
nämnda akademis »Handl. ifrån år 1886», del 2, 1888)
af C. H. Rundgren, hvilken der intog C:s stol, och
R. Törnebladhs minnesteckning af C. i »Pedag. tidskr.»
(23:dje årg., 1887). — Se Rättelser, bd 18, sp. 827.
2. Carlson, Karl Fredrik Ernst, historiker, skolman,
den föregåendes son, född i Stockholm d. 14 Mars
1854, blef 1872 student i Upsala, der han 1877
promoverades till filos. doktor efter att hafva
försvarat afhandl. Om Karl XII:s vistelse i Sachsen
1706–7 med särskild hänsyn till det nordiska krigets
inverkan på spanska tronföljarstriden. Sedan
C. 1878–80 tjenstgjort såsom e. o. lektor i
historia och modersmålet vid Högre realläroverket i
Stockholm och såsom e. o. amanuens i Riksarkivet,
utnämndes han 1880 till docent i historia vid
Upsala universitet, men öfverflyttade s. å. till
Göteborg, der han 1880–83 vikarierade såsom lektor
i historia vid Högre latinläroverket och 1883
blef lektor i samma ämne vid Högre realläroverket
samt åren 1881–83 höll offentliga föreläsningar
(på bekostnad af Renströmska undervisningsfonden)
öfver den europeiska civilisationens historia
efter 1815. Han utnämndes 1890 till professor i
historia och statskunskap vid Göteborgs högskola,
men tog 1893 afsked för att mera odeladt egna sig
åt historisk skriftställareverksamhet och återgick
till sin lektur. B. har lifligt tagit del i Göteborgs
kommunala lif och är sedan 1892 ordförande i stadens
Allmänna folkskolestyrelse. För arkivforskningar till
Karl XII:s historia har C. företagit flere utländska
resor och åtnjöt 1888–90 t. o. m. tjenstledighet
för detta ändamål. 1887 kallades han till ledamot
af Vet. o. Vitt. samh. i Götoborg. Af C:s historiska
uppsatser må nämnas Sverige och Preussen 1701–1709
(i »Hist. bibl.», 1880), Drottning Kristinas historia
(i den på Hj. Linnströms förlag utg. »Sveriges
historia», del IV, 1881), Sverige på kongressen i
Wien 1814–1815 (i »Hist. tidskr.», III, 1883), Karl
XII:s ryska fälttågsplan 1707–1709 sedd i ljuset af
nyare forskningar (i »Nord. tidskr.», 1889), Columbus
och Toscanelli (i »Ymer», 1893). Han har vidare
utgifvit och försett med inledning »Konung Karl XII:s
egenhändiga bref» (1893; tysk öfvers. 1894). Sedan
flere år är C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
