Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lättfattlig och angenäm form, med starka tillsatser af
både mystik och retorik, hvarför ock den förnäma
verldens damer trängdes på hans onsdagsföreläsningar
i Sorbonne. Bland C:s literära arbeten må nämnas
Du mysticisme au XVIII:e siècle (om teosofen
Saint-Martin, 1852–54), den af Franska akademien
prisbelönta samlingen Études morales sur le temps
present (1855, 4:de uppl. 1879; ny följd 1869),
L’idée de Dieu et ses nouveaux critiques (1864;
7:de uppl. 1883), La philosophie de Goethe (1866;
ny uppl. 1880), La matérialisme et la science (1868;
4:de uppl. 1883), Problèmes de morale sociale (1876;
2:dra uppl. 1887), Le pessimisme au XIX:e siècle
(1878; »Pessimismen i nittonde århundradet», 1880),
La fin du XVIII:e siècle, études et portraits (2 bd,
1880) och Philosophie et philosophes (1888). — Hans
hustru, Pauline C., född Cassin, skref med länge
bevarad anonymitet tre mycket omtyckta romaner i
»Revue des deux niondes» (Le péché de Madeleine»,
1864; »Madeleines förvillelse», 1874, m. fl.), hvilka
äfven utkommit i bokform.
Carola, drottning af Sachsen. Se Karolina, sp. 396.
Carolath, mediatiseradt furstendöme. Se Karolath.
*Carolina rediviva. Se Sundvall och Upsala universitet, sp. 1481–82.
Caroni, biflod fr. h. till Orinoco i Venezuela,
rinner upp på Sierra de Pacaraima nära Brasiliens
gräns, bildar under sitt lopp mot n. gräns mellan
territoriet Yuruari och staten Bolivar samt faller
ut vid Las Tablas. Längd omkr. 800 km. Den har ett
ganska snabbt lopp; dess bädd är flerestädes spärrad
af öar och klippor. Dess största tillflöde är Paragua,
likaledes från Sierra de Pacaraima.
Caronium, fordom namn på staden Coruña (se
d. o. 2).
Carora, stad i staten Lara i syd-amerikanska
republiken Venezuela, vid en biflod till
Tocujo. Omkr. 8,000 innev.
Carosse [-rå’ss], Fr. Se Fiaker och Kaross.
Carotin, kem. Se Karotin. Suppl.
Carotis, anat. Se Karotis.
*Caroto, Giovanni Francesco, italiensk målare,
f. i Verona, hade också till lärare den veronesiske
målaren Liberale. Men innan hans skolår voro förbi,
utbytte han Liberales verkstad mot Mantegnas,
Paduamästarens. I hans tidigare arbeten synes dock
ännu ej något inflytande från Mantegna. Exempel äro
hans madonnor i enskilda samlingar i Padua och i
Modenas galleri. Färgen är afgjordt veronesisk,
och C. har snart gjort sig fri från paduanskt
inflytande. Emellertid ses på hans figurers grofva
form, tjocka hufvud och magra kroppar, att han står
qvar på »quattrocentos» (1400-talets) ståndpunkt. Men
han blef småningom mera fri och färgrik, t. ex. i
freskerna ur Tobias’ historia i kyrkan S. Eufemia
(Verona) och i dekorationen af vissa husfasader, der
hans hand röjer sig, t. ex. Madonna med Jesusbarnet
omslutna af en krans. När han till sist öfvergår
till »cinquecentos» (1500-talets) form, röjer han
påminnelser om de romerske målarna, och icke alltid
på ett behagligt sätt, men i färgen förblir han
veronesare, är mera kylig och
brokig, men liknar ingalunda venezianerna. Af
hans fresker finnas de bästa i S. Fermo maggiore,
Madonnan och S. Anna, hennes moder, på moln mellan
fyra änglar, nedanför Johannes döparen, Petrus,
S. Rochus och S. Sebastian (1528). Af hans taflor
finnas åtskilliga i Veronas pinakotek, såsom en
Madonna, en S. Katarina, en Madonna med David och
längst ned fottvagningen. Andra träffas i kyrkorna,
såsom Madonna med två helgon och en donator (kyrkan
S. Giovanni in fonte), Lazarus uppväckes (1531, i
Pal. Vescovados oratorium) samt hans sista altartafla,
S. Ursula med sina jungfrur och högst upp frälsaren in gloria
(1544, i kyrkan S. Giorgio in Braida). Maffei
kallar C. en Protevs bland Veronas målare för hans
stilvexlings skull; Woermann tillägger, att denna
Protevsnatur tyckes i det hela tillhöra veroneserna.
C. R. N.
Carotte [-rå’tt], Fr., bot. Se Morot.
Carove, Giovanni och Carlo, tvänne italienska
gipskonstnärer och stuckatörer, som voro verksamma
i Sverige under den karolinska perioden och
hufvudsakligen i enkedrottning Hedvig Eleonoras tjenst
vid dekorationen af Drottningholms slott. Giovanni
C. omtalas första gången 1664, då han utförde yttre
taklisten på slottets hufvudparti; under de följande
åren utförde han takdekorationer i de båda nedre
vestibulerna. 1674 återvände han till hemlandet. —
Carlo C. har med sitt namn och årtalet 1667 signerat
den rika gipsdekorationen i Lars Kaggs grafkor
vid Floda kyrka i Södermanland. Från 1669 tyckes
han så godt som oafbrutet hafva varit verksam vid
Drottningholm, der han efter Tessinernas ritningar
bland annat utfört dekorationen i öfre vestibulen
(1669), taklisten i öfre galleriet (1671), de
båda öfre drabantsalarnas dekoration (1672–73),
trappdekorationen (1673–74), taket i enkedrottningens
alkov (1676), åtskilliga andra takdekorationer,
Spislar m. m. — År 1688 nämnes han såsom arfvinge
till den då nyligen aflidne målaren Johan Sylvius,
med hvilken han flitigt samarbetat. Omkr. år 1690
utnämndes han till »fontainier» vid Drottningholm,
der han ännu 1694 utförde den präktiga Spiseln i
enkedrottningens matsal. Han dog 1697. Säkerligen
är det denne eller Giovanni, som utfört de
rika gipsdekorationerna å många af de adliga
slotten i mellersta Sverige, särskildt Eriksberg,
Nynäs, Malsåker. Motiven utgöras af allegoriska
gestalter, af akantus-, ek- och lagerfestoner, af
maskaroner och vapensköldar, ofta kombinerade med
målningar. Modelleringen är ej alltid oklanderlig,
utförandet stundom ojämnt — man har nämligen i
allmänhet skurit gipsen, ej direkt gjutit den —,
det hela lider ofta af en viss tyngd, men hållningen
är pompös och dekorativ samt väl afpassad efter
arkitekturens fordringar (jfr Böttiger: »Hedvig
Eleonoras Drottningholm», 1889). Upk.
*Carpaccio, Vittore, italiensk målare, enligt
uppgift född i Istrien (födelse- och dödsår äro
okända), var troligen lärjunge af Vivarini och
Gentile Bellini. Daterade verk af honom finnas
1490–1522. Möjligen var han ett af de biträden,
som följde Gentile 1479 till Konstantinopel; han
visar nämligen mycken förkärlek för orientaliska
drägter. För öfrigt hade han liksom sin lärare
förkärlek för bred berättande skildring och målade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
