Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Casamicciola ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudplatser. Norr om C. ligger slagfältet vid Chotusitz
(se d. o.).
Casorati, Felice, italiensk matematiker, född i Pavia
d. 17 Dec. 1835, blef efter aflagd ingenjörsexamen
1857 tillf. professor i topografi och hydrometri
vid universitetet i Pavia samt 1859 e. o. och
1861 ordinarie professor i matematik vid samma
universitet. Död i Pavia d. 11 Sept. 1890. C. utöfvade
en ganska betydande författareverksamhet och
behandlade dervid företrädesvis frågor ur den högre
analysen. Särskildt tillkommer honom förtjensten att
hafva till sina rätta proportioner reducerat en af
de grundläggande satserna beträffande periodiska
funktioner. Genom Jacobis undersökningar ansåg
man nämligen afgjordt, att funktioner af en enda
variabel icke kunde hafva mer än två perioder, men
C. har ådagalagt, att denna sats gäller blott för
funktioner, hvilka för hvarje värde af den oberoende
variabeln ega blott ett ändligt antal värden,
och således endast med en väsentlig inskränkning
är riktig. Vidare har C. gifvit uppslag till en
ny fortbildning af den första differenskalkylen
genom att visa hurusom denna kalkyl kan sättas
i samband med teorien för differentialekvationer
och periodiska funktioner, äfvensom infört ett nytt
anmärkningsvärdt mått för buktiga ytors krökning i en
gifven punkt. C:s afhandlingar, af hvilka de flesta
äro införda i »Annali di matematica» och »Rendiconto
del Istituto Lombardo», utmärka sig samtliga genom
ett elegant framställningssätt. Samma förtjenstfulla
egenskap ådagalade han både såsom föreläsare och i
sin lärobok Teorica delle funzioni delle variabili
complesse (1868), hvilken innehåller en framställning
af funktionsteorien i öfverensstämmelse med Cauchys
och Riemanns åskådningssätt. G. E.
Casoria e Arpino, stad uti italienska prov. Neapel,
vid jernvägen Neapel–Foggia och ångspårvägen
Neapel–Caivano. Omkr. 8,000 innev.
*Caspari, K. P., afled i Kristiania d. 11 April
1892. Större delen af hans i »Theologisk tidsskrift»
intagna afhandlingar är inlägg i den af Grundtvig
väckta rörelsen, i det de bestå af historiska
undersökningar rörande dopsymbolet i kyrkan. Dit höra
äfven hans separat utgifna skrifter Ungedruckte,
unbeachtete und wenig beachtete quellen zur
geschichte des taufsymbols etc. (I–III, 1866–75),
Nadverens indstiftelsesords gudstjenstlige historie
fra det femte aarhundrede af indtil vore dage (1868),
Alte und neue quellen zur geschichte des taufsymbols
etc. (1879). I förening med Gisle Johnson utgaf
han i norsk öfversättning »Konkordiebogen eller den
evangelisk-lutherske kirkes bekjendelsesskrifter»
(1861–66; 2:dra uppl. 1882). De fynd han på sina
utländska resor gjorde bragte honom att på de
senare åren af sitt lif sysselsätta sig med den
kyrklig-latinska literaturen under öfvergångstiden
mellan kyrkans forntid och medeltid. Derunder
framdrog han ett material, som har intresse ej mindre
för kulturhistorien och språkforskningen än för
kyrkohistorien. Dessa hans sista arbeten äro Martin
von Bracaras schrift De correctione rusticorum
(1883), Kirchenhistorische Anecdota. 1. Lateinische
schriften (s. å.), Eine Augustin fälschlich
beigelegte homilia de sacrilegiis (1886) och Briefe,
abhandlungen und predigten aus den
zwei letzten jahrh. des kirchlichen alterthums und dem
anfang des mittelalters (1891). Alltifrån sin ankomst
till Norge var han medlem af den till revision af
den norska bibelöfversättningen tillsatta komitén,
och han fick upplefva fullbordandet af arbetet
med Gamla test., hvilket framlades vid det norska
bibelsällskapets 75:te årsfest i Maj 1891.
2. Caspari, Karl Theodor, norsk skald, den
föregåendes son, f. i Kristiania d. 13 Febr. 1853,
blef 1877 teol. kandidat och aflade 1880 praktisk
ämbetsexamen samt egnade sig derefter en tid åt
skollärareverksamhet. Han debuterade 1880 med en
samling Polemiske sonetter (2:dra uppl. s. å.),
riktade mot Ibsen och Björnson. Senare har han
utgifvit ytterligare en samling polemiska dikter,
Tidsbilleder (1883) och ett band Digte af Per Gynt
m. m. Hans polemik är hvass, men formen ofta ojämn;
men flere af hans dikter innehålla ock vackra
naturstämningar.
Caspari, Otto Heinrich Gotthold, tysk filosof, f. 1841
i Berlin, sedan 1877 e. o. professor i filosofi vid
universitetet i Heidelberg, har rönt starka intryck af
Leibniz och Lotze samt inlagt förtjenst genom att söka
ådagalägga filosofiens förenlighet med den moderna
naturvetenskapen, bl. a, i sina arbeten Leibniz’
philosophie (1870), Die urgeschichte der menschheit
(1873; 2:dra uppl. 1877), Die grundprobleme der
erkenntniss-thätigkeit beleuchtet vom psychologischen
und kritischen gesichtspunkte (2 bd, 1876–79),
Der zusammenhang der dinge (1881) och Hermann Lotze
(1883; ny uppl. 1894).
Casparsson, Karl Edvard, riksdagsman, född i
Stockholm d. 21 Juli 1827, genomgick Hillska
skolan å Barnängen och blef student i Upsala 1845
samt aflade officersexamen 1846. Underlöjtnant vid
Nerikes regemente 1848, erhöll han s. å. transport
till Lifregementets grenadierkår, vistades 1849–51
såsom extra elev vid Ultuna landtbruksinstitut och
tillbragte derefter halftannat år på utrikes resor,
bl. a. uti Italien och Skotland. 1853 inköpte
och tillträdde han Brunna egendom i Vänge socken,
Upsala län, hvilken han ännu innehar. Han har i sin
hemort beklädts med åtskilliga kommunala och allmänna
förtroendeuppdrag; bl. a. har han varit ordförande
i socknens kommunalstämma under 29 år, ledamot af
Upsala läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
i 40 år, ordförande i hushållningsnämnden i 26
år, vice ordförande i hushållningssällskapet i
15 år och derefter (1896) detsammas ordförande,
ledamot af länets landsting i 31 år (derunder såsom
ordförande i 12 år) och ledamot af styrelsen för
Ultuna landtbruksinstitut i 13 år. — C. erhöll afsked
från sin anställning vid grenadierkåren 1854, men
qvarstod till 1877 i armén, der han 1873 befordrats
till kapten.
1866 valdes C. af Upsala läns landsting till ledamot
af riksdagens Första kammare, i hvilken egenskap han
bevistade riksdagarna 1867–72 och var ledamot af
statsutskottet 1870–72. Han utsågs af Upsala läns
mellersta domsaga 1872 till ledamot af riksdagens
Andra kammare, hvilket uppdrag förnyades 1875 och
1878. Såsom icke tillhörande det inom kammaren rådande
Landtmannapartiet användes han under denna tid icke
i något af de ständiga utskotten, men insattes vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
