Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Chengalpat ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eröfringen genom normanderna blef C. hufvudstad
i ett pfalzgrefskap (»palatinate»), som konung
Vilhelm förlänade sin brorson Hugh Lupus, men 1237
indrogs till kronan. Af det af honom uppförda eller
ombyggda slottet återstår endast ett fyrkantigt torn
(Caesar’s tower). C. var en hufvudfästning mot Wales,
och under inbördeskriget var det ett af rojalisternas
förnämsta stöd och gaf sig åt parlamentsarmén först
efter en flerårig belägring i Febr. 1647. — 3. Stad
i Pennsylvania, hade 20,226 innev 1890.
*Chester-ost [tjästör-]. Se äfven Ost, sp. 441.
Chesterfield-öarna [tjästörfīld-], små korallöar v. om
nordspetsen af Nya Kaledonien, togos 1878 i besittning
af fransmännen med anledning af sin guanorikedom.
Chetafolket betecknar en i nordliga Syrien bosatt
nationalitet, som företrädesvis genom de egyptiska
inskrifterna hittills blifvit känd. På de assyriska
monumenten heter folket Chatti. I Gamla testamentet
möter det oss i de af sagans dunkel höljda Chittim
(se Hethiter). Under sin storhetstid har C. beherskat
Syrien, större delen af Mindre Asien samt det nordliga
Mesopotamien. I dessa trakter hafva ock anträffats —
om än hittills fåtaliga — minnesmärken, som man ansett
sig kunna gifva namnet chetitiska. De äro prydda med
en skrift, som icke aflägse påminner om de egyptiska
hieroglyferna. Man har emellertid ännu icke tolkat
dem, så mycket mindre som man saknar fullständig
kännedom om hvilket språk C. talat. Enligt en tämligen
utbredd åsigt, som grundar sig på studiet af i de
egyptiska inskrifterna funna personnamn af chetitisk
börd, skulle språket icke hafva varit semitiskt. Men
denna uppfattning måste tills vidare betecknas såsom
endast en hypotes.
Chetafolkets odling har, att döma såväl af egyptiska
intyg som af beskaffenheten af dess egna efterlemnade
minnesmärken, en gång nått ett ansenligt uppsving. I
kampen med det högt civiliserade Egypten redde C. sig
på Seti I:s och Ramses II:s tider förträffligt, hvilket
icke minst får skrifvas på räkningen af dess särdeles
utvecklade krigskonst. Folkets religion anses hafva
varit den för de öfriga syriska folken gemensamma,
Dess konst närmar sig i vissa afseenden till den
assyrisk-babyloniska, från hvilken den i hvarje fall
gjort flere lån.
De flesta af de med inskrifter försedda chetitiska
monumenten hafva tills dato anträffats vid den i
Syrien vid Orontes belägna staden Hamat, hvaraf
bildats namnet »Hamateiska inskrifter» såsom beteckning
för Chetafolkets skriftliga qvarlefvor. K. P.
Chétardie [sjetardī], Joachim Jacques Trotti,
markis de, fransk diplomat, f. 1705, egnade sig
först åt den militära banan, men anställdes 1727
vid beskickningen i London, var sedermera minister
i Berlin och utnämndes 1739 till ambassadör i
Petersburg, den förste franske diplomat af denna
höga rang i Ryssland. Hans uppgift var att bryta
den intima förbindelsen emellan hofven i Petersburg
och Wien, dervid delvis begagnande sig af den oro,
som Sveriges hotande hållning emot den dåv. ryska
regeringen ingaf, hvarjämte han skulle försöka att
efter kejsarinnan Annas död genom en revolution skaffa
makten i prinsessan Elisabets händer. Han spelade
ock genom underhandlingar med svenskarn samt genom
råd och penningeförskott åt nämnda prinsessa en
betydande rol i den omhvälfning, som d. 6 Dec. 1741
lyfte henne på tronen. Tacksamhet derför och för
C:s beredvillighet att — till franska regeringens
misshag och Sveriges ofärd — förmå den under
Lewenhaupt anryckande svenska hären till det
s. k. tysta stilleståndet, förskaffade C. den
utomordentligaste ynnest hos den nya kejsarinnan,
hvartill väl ock bidrog ambassadörens fängslande
personlighet. Frankrike fick ett obegränsadt
inflytande på den ryska politiken, och dess ambassadör
afgjorde ärendena direkt med kejsarinnan. Franska
regeringen varnade C. för detta sätt att gå till väga,
som väckte de ryske ministrarnas, en Tjerkaskijs, en
Bestusjevs, harm. Slutligen förmåddes Elisabet att i
statsärenden hänvisa C. till dem, och då de afvisade
hans inblandning i deras underhandlingar med Sverige,
begärde C. i uppbrusning sin rappell (Juni 1742). Han
reste, öfverhopad med utmärkelser af Elisabet, som
gaf honom Andreasorden och presenter till öfver
1 mill. rubels värde samt hos franska regeringen
begärde hans återsändande. Han kom, öfver Stockholm,
tillbaka till Petersburg 1743, på årsdagen af 1741
års revolution, fast besluten att störta Bestusjev och
återställa allt på den gamla foten med kejsarinnan,
men var oförsigtig nog att ej öppet uppträda som
ambassadör. Bestusjevs polis dechiffrerade hans
depescher, som afslöjade komplotten och derjämte
innehöllo föga smickrande omdömen om kejsarinnan,
och »brigadieren» C. beröfvades sin Andreasorden
och befalldes i Juni 1744 att lemna landet inom 24
timmar. Med det franska inflytandet i Ryssland var
det förbi. Vid hemkomsten förvisades C. för några
månader till sina gods, men inträdde 1745 såsom
generallöjtnant i franska hären i Italien, der han
utmärkte sig. 1749 skickades han såsom ambassadör
till Turin, men inlät sig i intriger med konungens
mätress och återkallades. Han deltog sedan i Sjuåriga
kriget och dog såsom kommendant i Hanau 1758. En del
af C:s depescher för åren 1739–40 är tryckt i kejserl.
ryska historiska samfundets »Sbornik» (del 86, 1893).
J. Th. W.
Chetubim. Se Hagiographa.
*Chevalier, M., afled 1879.
Chevallier [sjövaljē], Jean Baptiste Alphonse,
fransk kemist, farmakolog och hygieniker, född
d. 19 Juli 1793 i Langres, började vid 14 års
ålder arbeta på Vauquelins laboratorium och blef
senare kemiskt biträde vid naturhistoriska museet
i Paris. Uttagen till soldat, stred C. en kortare
tid under Napoleon I, sårades vid Leipzig (1813),
hemsändes och återgick till sina studier och
vetenskapliga arbeten. För framstående sådana erhöll
han snart det ena priset efter det andra. 1834 blef
han medlem af Conseil d’hygiéne et de salubrité
de Seine, 1835 biträdande lärare vid École de
pharmacie. Sedan 1824 (under 55 år) var han medlem
af Académie de médecine. C. författade snart sagdt
tallösa uppsatser och arbeten — mest tillsammans
med andra forskare — inom hygien, farmakologi
och toxikologi, behandlande hygienen i städer och
fabriker, förgiftningsstatistik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
