Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Cicuta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cicuta, romarnas namn på Odörten (se d. o.).
*Cicuta virosa. Den giftiga beståndsdelen i saften
af Cicuta virosa, framförallt i dess rot, benämnes
cicutoxin. Denna kropp är hartsartad, ljusbrun,
med vidrigt bitter smak och sur reaktion. Infördt
under huden eller direkt i ett blodkärl på lefvande
djur retar cicutoxinet redan i helt ringa mängd
förlängda märgen, framkallande fruktansvärda
konvulsioner, förminskad puls, stegradt blodtryck,
först påskyndande, derefter upphäfvande af andningen
samt död. Äfven efter förtärande af något större
mängder af giftet följa samma symtom. Cicutoxinet
öfverensstämmer i sina verkningar i hög grad med
pikrotoxinet (se d. o.) med flere krampgifter. — Jfr
Stäkra. C. G. S.
Cicutoxin, farmak. Se föreg. art.
Cidade do Cabo Frio. Se Cabo Frio. Suppl.
Cidade do Recife, brasilianernas namn på Pernambuco
(se d. o. 2).
Cidaridea, zool. Se Sjöborrar.
Cidaris, zool., paleont., ett sjöborreslägte,
som uppträder redan under stenkolsperioden
(Eocidaris), men når sin högsta utveckling under
Jura- och kritperioderna, hvarefter det åter blifvit
sällsyntare. I Skånes såväl lias- som kritlager
finnas representanter af detta slägte. Jfr Faxekalk,
Hafsturban, Kritsystemet. A. G. N.
Cidaris Forchhammeri, paleont. Se Faxekalk.
Cieco da Ferrara [tjä’ckā], »den blinde från Ferrara».
Se Cicco da Ferrara (äfven i Suppl.).
Cienega [dsiene’ga] l. Cienaga. La (San Juan de
la C.), stad i depart. Magdalena, syd-amerikanska
republiken Columbia, vid ingången till strandsjön
Boca de C. och genom jernväg förenad med Santa
Marta. Omkr. 8,000 innev., hvilka drifva handel och
plantageodling, i synnerhet tobaksodling, samt fiske.
Cienfuegos [dṡien-], hamnstad i prov. Santa Clara
på ön Cuba, vid Bahia de Jagua på sydkusten. 40,964
innev. (1887), af hvilka omkr. 18,500 färgade. Export
af socker, rom, tobak och andra öns produkter.
Cieszyn [tsesjyn], det polska namnet på staden
Teschen.
Cif, en handelsterm, bildad af begynnelsebokstäfverna
i de engelska orden cost, insurance, freight,
d. v. s. »inberäknadt omkostnader, assurans och
frakt». Då en vara säljes »cif», bibehållas samma
ansvar och förpliktelser för säljare och köpare,
som om varan blifvit såld bordfritt, med de undantag,
som termen innehåller, d. v. s. att säljaren betalar
de kostnader, som äro förbundna med varans transport
och sjöförsäkring enligt gällande handelsbruk. Önskar
köparen vidsträcktare sjöförsäkring, träffas derom
särskildt aftal, eller ock tager köparen en särskild
tilläggsförsäkring.
Betydelsen af termen »cif» bör ej förblandas med
tolkningen af andra termer, hvilka hvar för sig
angifva olika vilkor för varutransport, såsom »fritt
levereradt», »fraktfritt», »mastfritt» o. s. v.
Cigaliers [sigalliē], Les, Fr. (af cigale, cicada),
ett i Paris i början af 1890-talet stiftadt gille af
provençaler, hvilket i likhet med Félibreförbundet
(se d. o.) gjort till sin uppgift att vidmakthålla
kärleken till den sydfranska hembygdens
folkliga diktning och sedvänjor. Les cigaliers fira
bl. a. årliga blomsterfester i Sceaux och vallfärda
ofta i massa till Provence för att inviga monument,
hålla tal och resa byster öfver de förnämsta
ny-provençalska skalderna.
*Cigarr. Se art. Tobak.
Cigliano [tjiljāno], köping uti italienska prov.
Novara. 5,591 innev. (1881). Vigtig vägknut.
*Cigoli, Il (Ital. cigolo, liten), lärjunge af
Santi di Titi, vände sig ifrån sin tids manierism,
sträfvade efter en enkel linieföring i motsats mot
den öfverdrift, som blef modern efter Michelangelo,
samt efter en flytande färgbehandling och ett
ljusdunkel, som hänvisar på Correggio, och mottog
för öfrigt, såsom tidens eklekticism älskade,
inflytelser från flere håll, såsom från Paolo
Veronese och Guercino. Emellertid sammansmälte han
allt detta till ett samladt intryck, som gör honom
till en af sin tids bästa mästare. Hans verk finnas i
Florens’ kyrkor och offentliga samlingar, i Uffizi
S. Laurentius martyrskap (1586), Maria Magdalena i
öcknen, S. Franciscos i bön, Stefanus stenas, hans
mest berömda bild (1597); i Pitti Petrus kallas till
apostel (1610), en berömd bild af Kristus, Nedtagandet
från korset och Kristus i Emaus; i konstakademien
S. Franciscus stigmatiseras (1596). Norr om Alperna
märkas af honom en stor Pietà (Kristus begråten
som lik, i Wien), Tobias med ängeln (i Petersburgs
Eremitage). Mot slutet af sitt lif verkade han i
Rom. Han har bildat en ganska inflytelserik skola
i Florens. C. R. N.
Ciliarkroppen (Lat. corpus ciliare) l.
strålkroppen. Se Öga, sp. 600.
Ciliciska portarna (Lat. Pylae Clliciae). Se Taurus.
Cilicius Cimber. Se Rantzau. 3.
*Cilli, vid jernvägen Wien–Trieste. 6,264
innev. (1890). Frågan om inrättande af ett
slovenskt gymnasium i C. föranledde i Juni 1895
koalitionskabinettet Windischgrätz’ fall, emedan
tysk-liberalerna, som motsatte sig saken, öfvergåfvo
koalitionen. Den 11 Juli s. å. beslöt österrikiska
riksdagens deputeradekammare gymnasiets upprättande.
*Cima da Conegliano hette egentligen Giovanni Battista
da C., f. i Conegliano i Friuli, enligt andra i Udine
(hans födelse- och dödsår äro okända), var lärjunge
af Luigi Vivarini, utbildade sig under inflytande
af Giovanni Bellini och Antonello da Messina samt
var verksam i Venezia och Friuli enligt data på hans
taflor 1489–1508. Hans framställning visar ett drag
af plastisk stränghet med ofta hård modellering och
kantiga veck i draperiet, under det att Bellinis
inverkan visar sig i färg och komposition. Hans
figurer framträda med klarhet mot det vackra
landskapet, till hvilket han fått motiv från Friulis
bergssluttningar. Präktigast framträder hans konst
i tronande madonnor, med symmetrisk anordning under
öppen renaissance-arkitektur. Hans äldsta bibehållna
tafla är Maria med Jesusbarnet i en marmorsal med
veranda, jämte Jacobus d. ä. och Hieronymus (1489,
utfördt i tempera, nu i Vicenzas galleri). Till
de äldre hör äfven Johannes döparen med fyra heliga
män (i Venezias akademi). Storartade i anordningen
äro Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
