Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagerortspiggar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afgifvande af förslag1 till ny omorganisation
af nämnda läroanstalt. Han är sedan 1883 ledamot
och ordförande i styrelsen för Tekniska skolan i
Stockholm. Vid jubelfesten i Upsala 1893 kreerades han
till filos. hedersdoktor. D. har ytterligare författat
Elektriciteten och dess förnämsta tillämpningar
(1882, med supplement, upptagande de nyaste tekniska
framstegen, 1887–88; ny totalupplaga 1890–93) och
Lärobok i fysik (1883–86), en mängd artiklar i
mekanik i »Nordisk Familjebok» m. m. Af hans arbete
Tillämpad värmelära utkom 2:dra uppl. 1883.
Dahle, Lars Nilsson, norsk missionär och
språkforskare, född i Romsdalen d. 7 Dec. 1843,
genomgick ett skollärareseminarium och 1864–66
missionsskolan i Stavanger och studerade 1867–69 vid
universitetet gammaltestamentlig teologi och semitiska
språk samt utsändes 1870 som missionär vid den
norska missionen på Madagaskar. Sedan han i Durban
prestvigts, afreste han till Antananarivo, der han
till 1875, då han fick biträde af andra missionärer,
ensam ledde en af honom upprättad skola för utbildning
af infödda prester och lärare, hvarjämte han studerade
språket samt utarbetade läroböcker. 1877–87 var han
med biskops myndighet tillsyningsman öfver den norska
Madagaskar-missionens station och prester. Samtidigt
var han en af de ledande männen i en internationel
komité af protestantiska missionärer för öfversättning
af bibeln på malagassiska. Denna öfversättning utkom
1890. Under sitt arbete med bibelöfversättningen
fortsatte han sina vetenskapliga studier af landets
språk och kultur och offentliggjorde dels en stor
samling af de inföddes sagor och visor, Specimens
of malagasy folklore (1877, företalet på engelska,
återstoden, dittills otryckt, på malagassiska),
dels en följd grammatikaliska och kulturhistoriska
afhandlingar i »The Antananarivo annual and Madagascar
magazine», såsom The arabic influence upon the
malagasy language (1873), The nouns of the language of
Madagascar (1874), Om passivum i malagassiskan (1881,
på malagassiska), hvilken väckte stort uppseende bland
lärde orientalister i Europa, och The race elements
of the malagasy (1883). Helsoskäl tvungo honom 1888
att återvända till Norge, der han sedan 1889 varit
den norska Afrika- och Madagaskar-missionens högste
ledare såsom sekreterare i missionssällskapet. På
norska har han skrifvit Madagaskar og dets beboere
(2 bd, 1876–77).
*Dahlerup, J. V. Bland hans senaste arbeten
må nämnas Konstmuseum (färdigt 1895), som han
byggde tillsammans med G. Möller, och det nya
glyptoteket, som ännu är under byggnad, samt
Jesuskyrkan, i Valby. D. blef 1892 etatsråd.
Ph. W.
*Dahlgren, F. A., tog 1882 afsked från
kanslirådsämbetet och afled på Djursholm
d. 16 Febr. 1895. Jfr H. Hildebrand:
»F. A. Dahlgren. Minnesteckning föredragen i
Sv. akad. d. 20 Dec. 1895» (i »Sv. akad:s handlingar
ifrån år 1886», del 10, 1896).
2. Dahlgren, Erik Vilhelm, biblioteksman, geografisk
författare, den förres son, född i Stockholm d. 7
Juni 1848, aflade kansliexamen i Upsala 1870 och
inskrefs s. å. som e. o. amanuens
vid K. biblioteket, der han blef ord. amanuens
1878. Sedan 1887 var han derjämte bibliotekarie
vid Karolinska institutet. 1893 utnämndes han
till Vetenskapsakadis bibliotekarie. Vid Upsala
universitets jubelfest s. å. blef han filos.
hedersdoktor. Såsom sekreterare i Svenska sällskapet
för antropologi och geografi och redaktör af dess
tidskrift »Ymer» (1881–94) har han gjort sig känd
som flitig författare på det geografiska området,
företrädesvis på upptäcktshistoriens, och han
representerade nämnda sällskap på geografdagen
i Hamburg 1885 och geograf. kongressen i Paris
1889. Utom flere bibliografiska arbeten, såsom
kataloger öfver riksdagens bibliotek och den sedan
1887 årligen utkommande publikationen Sveriges
offentliga bibliotek. Stockholm. Upsala. Lund.
Göteborg. Accessionskatalog (omfattande tiden
fr. o. m. 1886), har han skrifvit följande arbeten af
geografiskt innehåll: Kongolandets upptäcktshistoria
och Kongostatens grundläggning (inledning till
arbetet »Tre år i Kongo», 1887) och Exposé sommaire
des voyages faits par des explorateurs suédois au
XIX:e siècle (i »Compte rendu du 4:e congrès internat.
des sciences géograph.», 1889), uppsatser i »Ymer»
och »Nord. familjebok», hvarjämte han ombesörjt
utgifningen af bl. a. Geijers samlade skrifter (2:dra
uppl. 1875–82), Nordenskiölds »Vegas färd» (1880–81),
»Studier och forskningar» (1883), »Le livre de Marco
Polo» (1882), »Den andra Dicksonska expeditionen
till Grönland» (1885) och »Facsimile-atlas» (1889),
S. Hedins »Genom Persien» (1887) och »Genom Khorasan
och Turkestan» (1892), Möllers, Pagels, och Gleerups
»Tre år i Kongo» (1887–88) samt »Bidrag till Nordens
äldsta kartografi», utg. af Sv. sällskapet för
antropologi och geografi (1892). D. är äfven en
framstående stenograf och var 1871–83 notarie i
Första kammarens kansli.
*Dahlgren, J. A., föddes d. 13 Nov. 1809 i Filadelfia,
der hans fader Bernhard Ulrik D. (d. 1824) var
köpman och svensk konsul, och dog d. 12 Juli 1870
som kommendant vid flottstationen i Washington. Hans
biografi, »Memoir of John A. D.», författad af hans
enka M. V. Dahlgren, utkom i Boston 1882.
Dahlgren, Karl Fredrik, konstsamlare, donator,
född i Gistad socken, Östergötland, d. 10 Juli
1818, blef student i Upsala 1837 och efter 1840
aflagd examen till rättegångsverken inskrifven i
Svea hofrätt. Han utnämndes till v. häradshöfding
1855, blef notarie hos öfverståthållareämbetet för
polisärenden s. å. (tjenstfri från 1877) och kurator
vid Stockholms stads förmyndarekammare 1870. D. var i
många år sekreterare i Stockholms handtverksförening
och 1853–80 sekreterare och kamrerare hos
direktionen för Allmänna barnbördshuset. Död i
Stockholm d. 23 Dec. 1894. På sterbhusutredningar och
andra enskilda uppdrag skaffade D. sig en betydlig
förmögenhet, som han hufvudsakligen använde för att
tillfredsställa sin vurm för samlandet af konst-
och konstslöjdsföremål. Han förvarade i sitt hem
omkr. 10,000 sådana dyrbarheter (målning och skulptur,
guld och silfver, bronser, jern, tenn, koppar, glas
och porslin, emaljer och fajanser, elfenben, perlemor
o. s. v. i brokig blandning). I sitt testamente
donerade han till Nationalmuseum sina samlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
