Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daillé ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppgifter för en bildhuggare. Utom några byster och
grafvårdar äro 2 af figurerna på
»frihedsstötten» på Vesterbro, tapperhet och
borgaredygd, hans vigtigaste
arbeten. D. dog d. 12 Dec. 1823.
Ph. W.
Dakar, befäst hamnstad i franska kolonien Senegal,
ligger på södra kusten af Kap Verdes halfö, midt emot
ön Gorée, från hvilken den skiljes genom en 2 km. bred
kanal, och är sedan 1885 genom jernväg förenad med
S:t Louis. Omkr. 5,000 innev. D. är säte för en
biskop och station för franska missionärer och flere
ångbåtslinier samt har kaserner och flere betydande
faktorier. Frankrike tog D. i besittning 1857 och har
gjort betydande arbeten för att skapa en rymlig hamn.
Dak bangla (Eng. Dawk bungalow). Se Bungalow. Suppl.
Dakke. Se Moské.
*Dakota, till 1889 (ej 1879) territorium i
nord-amerikanska unionen, mellan 43° och 49°
n. br. samt 96° 20’ och 104° v. lgd, hade en areal af
385,490 qvkm. och 2,402 innev., då det 1861 skildes
från Minnesota, men 415,263 innev. år 1885. Hufvudstad
var till 1883 Yankton, sedermera Bismarck. Den
22 Febr. 1889 delades territoriet i två stater:
Nord-D, och Syd-D., hvilka d. 2 Nov. s. å. upptogos
i unionen. Gränsen mellan dem går längs 45° 50’. —
D. genomflytes fr. n. v. till s. ö. af Missouri, på en
sträcka af omkr. 1,200 km. Dess vigtigaste bifloder
äro fr. v. James och Big Sioux, fr. h. Little
Missouri, Grand river, Moreau l. Owl river,
Big Cheyenne och White river. Nordöstra delen,
genom Coteau du Missouri skild från Missouris
vattensystem, tillhör Hudsons viks vattenområde, dit
den sänder Mouse river och Red river, båda bifloder
till Assiniboine. Landet ö. om Missouri är en svagt
vågig prärie och ytterst bördigt, i synnerhet i Red
rivers och James rivers floddalar, hvilka nu äro
unionens bästa hvetedistrikt. Den vestra delen, med
dess till odling odugliga »bad lands» l. »mauvaises
terres», är steril, nästan öckenlik. Der, i Sydvestra
vinkeln, ligga Black hills med sina malmrikedomar
(guld, silfver och tenn). 1893 erhölls i Syd-D,
silfver för 181,500 doll. och guld för 4 mill., mer
än i någon annan stat med undantag af Kalifornien och
Colorado. »Bad lands» kring Little Missouri bilda ett
ytterst vildt, sönderklyftadt landskap med otaliga
cañons, afgrunder och sällsamma, genom vattnets
erosion formade klippbildningar. Vid Canadas gräns
ligga de låga, skogbevuxna Turtle mountains. Östra
delen har en mängd sjöar. Klimatet företer
ytterligheter i värme och köld, men gäller för sundt
och rekommenderas t. o. m. åt lungsigtiga. Vintrarna
äro mycket kalla (qvicksilfret fryser ej sällan, och
medeltemperaturen i Jan. är – 15° C.), men luften är
klar och torr. De stundom uppträdande »blizzards»
äro rätt farliga; den med snö eller fina ispartiklar
fyllda, ytterst kalla nordvestblåsten gör vistelsen
ute omöjlig. Nord-D, (»great cereal state») producerar
i goda år 60–65 mill. bushels hvete; i Syd-D. är majs
hufvudsädet. Näst jordbruk är boskapsskötsel den
vigtigaste näringsgrenen. Norra Pacificbanan skär
Nord-D., sammanbindande öfre Missouri med Duluth
samt med Minneapolis och S:t Paul. D:s östra del
genomkorsas af ett
stort antal jernvägslinier bl. a. den 1893 öppnade
Great Northern-railroad (från S:t Paul till Seattle).
— Nord-D., 184,380 qvkm., 182,719 innev.
(1890), af hvilka 81,129 qvinkön och 101,590
mankön, hade 4,050 km. jernvägar 1893. Public lands
1894 utgjorde 1,453 qvkm. Indianreservationerna
hade s. å. en utsträckning af 15,430 qvkm., på
hvilka bodde 8,244 indianer (dakota, odjibue,
gros ventres, mandaner m. fl.). Senaten består af
50 för 4 år valda medlemmar; guvernören och de 150
representanterna väljas för 2 år. Staten sänder 1
representant till kongressen. Hufvudstad är
Bismarck. Statsuniversitetet är förlagdt till Grand
Forks. — Syd-D., 201,110 qvkm., 328,808 innev. (1890),
af hvilka 148,558 qvinnor och 180,250 män, hade 4,493
km. jernvägar 1893. Public lands utgjorde år 1894
1,576 qvkm. Indianreservationerna hade s. å. en
utsträckning af 41,150 qvkm., på hvilka bodde
18,662 indianer. Senaten består af 45 för 4 år valda
medlemmar; guvernören och de 135 representanterna
väljas för 2 år. Staten sänder 1 representant till
kongressen. Hufvudstad är S:t Pierre; största staden
är Sioux Falls, med 10,177 innev. 1890.
*Dakota (»de sju rådseldarna», »förbundne»,
»stamförvanter») l. Sioux, stort förbund af
indianstammar i Nord-Amerika, nomader eller
bofasta, hvilkas område fordom sträckte sig
från 37 ide breddgraden till Saskatchewan, mellan
Klippbergen i v. och Mississippi i ö. (se Indianer,
sp. 519–520). Sioux eller dakota i egentlig mening
kringströfvade förr under jagt på elg och bison på
det stora område, åt hvilket de gifvit sitt namn, och
omfattade sju förbundna, men af hvarandra oberoende
folk: mdewakantomvan, wahpetonwan, wahpekute,
sisitonwan (sisseton), ihanktonwan (yankton), isamjate
(santee) och titonwan (teton). För ej länge sedan var
hela vestra hälften af nuv. Syd-Dakota reserverad åt
dakotastammarna; med undantag af en liten triangel
mellan de båda öfre grenarna af Cheyenne, omfattande
Black Hills och deras guldgrufvor, voro de erkända
som ensamma egare till hela den del af staten, som i
ö. begränsas af Missouri; de egde t. o. m. en liten
reservation på venstra flodstranden mellan de båda
städerna Pierre och Chamberlain, och i n. sträckte sig
det garanterade området i Nord-Dakota till Cannon
Bali river. Den stora reservationen, omkr. 88,000
qvkm., var delad i 6 distrikt, förvaltade af agenter,
hvarjämte der voro bosatta, andra tjenstemän,
skollärare, läkare, smeder och snickare. Trots
ödeläggande krig har dakotas antal ökats ganska
mycket: från 10,000 vid Jeffersons räkning 1782 till
29,700 år 1887. Många hafva gjort betydande framsteg i
jordbruk och i civilisation för öfrigt. Fördraget 1868
flyttade nästan alla sioux till reservationen; 1891
frånskildes södra delen af densamma och öppnades för
de hvita, och äfven återstoden torde snart fråntagas
dem. Äfven i Nord-Dakota öppnades 1891 en del af
reservationen för hvita kolonister. Äfven de ryktbara
piplerbrotten i Pipestone co., Minn., som förr lågo
på en sioux-reservation, men var en neutral mark,
der alla indianer hemtade material till sina pipor,
hafva nu blifvit de hvites egendom. De tappra och
grymma sioux, hvilkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
