- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
423-424

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De Cort ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konflikten intog han till en början en medlande
ståndpunkt och yttrade sig »mera unionsvänligt än
som öfverensstämde med majoritetens ton i Första
kammaren.» Sedermera har han, i sina »Minnen»,
offentligen förklarat, att man »icke längre kan
bygga på föreningens historiska grund, utan måste
framförallt akta på den allmängiltiga rättsgrunden;
och då kan man knappt neka, att norrmännen hafva
rätt i realiteten af nästan alla deras påståenden.»
Han ansåg unionen för vigtig för att upplösas och
förordade derför eftergifter från Sveriges sida. I
de tullpolitiska striderna röstade han alltid med
de frihandelsvänlige. »Protektionisternas fanatism»
vid 1888 års riksdag stadgade hans beslut att i
Aug. s. å. lemna riksdagen, ett beslut, som i sjelfva
verket hade sin rot i den »farhågan att han till följd
af aftagande själskrafter icke skulle kunna hålla sig
uppe på den höjd han uppnått.» S. å. frånträdde han
äfven platsen såsom universitetskansler, hvilken han
beklädt sedan 1881. I sammanhang med hans kansleriat
må nämnas, att han blef hedersledamot 1882 af
Fysiogr. sällsk. i Lund och 1883 af Vet. soc. i Upsala
samt vid jubelfesten i Upsala 1893 kreerades till
filos. hedersdoktor. Han afled på Hanaskog i Skåne
d. 24 Sept. 1896.

1879 upptog I). i hemlighet, sin »vittra
penna, som varit nedlagd omkring trettio år»,
och författade ett drama, hvari han behandlade
representationsförändringen och de sinnesstämningar,
som densamma uppväckte inom olika fraktioner af adeln
och andra samhällsklasser. Dramat, Grefve Lillie,
utgafs anonymt 1880 och framkallade många gissningar
om författaren. För Svenska akademien skref han
sedermera Minne af riksrådet grefve A. J. von Höpken
(i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1796», d. 57, 1882)
och Minne af statsrådet m. m. grefve B. B. von
Platen
(i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886»,
d. 1, 1887). 1892 öfverraskade han allmänheten med
tvänne literära verk, Valda skrifter och Minnen
(2 bd). Det senare arbetet, på sina ställen utmärkt
genom en hänförande framställningskonst, väckte ett
utomordentligt uppseende genom den öppenhet, hvarmed
författaren låter allmänheten blicka in i hans och
hans familjs lif, och genom den oförbehållsamhet,
med hvilken han yttrar sig i politiska och sociala
frågor samt om sina samtida på och omkring tronen. Det
innehåller dock ett mindre rikt materiel till våra
dagars historia än man kunde förmoda på grund af
förf:s mångåriga plats på samhällets tinnar.

7. De Geer [dö jär], Gerard Jakob, geolog, den
föregåendes son, f. i Stockholm d. 2 Okt. 1858,
student 1877, filos. kandidat i Upsala 1879, antogs
1882 till biträdande geolog vid Sveriges geologiska
undersökning och utnämndes 1885 till geolog. Vid
jubelfesten i Upsala 1893 kreerades D. till filos.
hedersdoktor. Han har företagit resor i vetenskapligt
syfte i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland (1880),
Nord-Amerika (1891), Finland och Östersjöprovinserna
(1894); han åtföljde A. G. Nathorst på den af
staten och enskilda personer bekostade geologiska
expeditionen till Spetsbergen 1882 och ledde 1896
sjelf en geologisk-kartografisk expedition till
Isfjorden på samma lands vestkust. D:s förnämligaste
arbeten röra sig om de qvartära aflagringarna och
hafva i synnerhet för frågan om Skandinaviens forna
nivåförändringar varit af stor betydelse. I Om
Skandinaviens nivåförändringar under qvartärperioden
(I, 1888: II, 1890) har han sålunda ådagalagt, att det
område, inom hvilket den ansenligaste höjningen egt
rum, omfattar ett ovalt parti inom halföns centrala
del, kring hvilket isobaserna — kurvor för lika
höjning — gruppera sig koncentriskt. Man visste förut,
att höjningen aftager mot s., men D. är den förste,
som ådagalagt, att så är fallet äfven n. om sagda
centralområde, hvarigenom fenomenet framstår på helt
annat sätt, än man förut antagit. I uppsatsen Om en
postglacial landsänkning i södra och mellersta Sverige

(1882) har han påvisat, att en särskild sänkning
under den postglaciala tiden egt rum i anförda delar
af landet. Andra uppsatser om nivåförändringar äro On
pleistocene changes of level in eastern N. America

(1892), Om strandliniens förskjutning vid våra
insjöar
(1893), Om qvartära nivåförändringar vid
Finska viken
(1894). Hans arbeten Om den skandinaviska
landisens andra utbredning
(1884) och Om isdelarens
läge under Skandinaviens begge nedisningar
(1888)
röra hufvudsakligen den yngre baltiska isströmmen,
(se d. o. Suppl.) och isdelarens läge vid tiden
för dennas utbredning. Af andra uppsatser, som
beröra qvartärsystemet, må nämnas Några ord om
bergarterna på Åland och flyttblocken derifrån

(1881) samt Beskrifning till geologisk bergartskarta
öfver Hallands län
(1893). Hans Om Skandinaviens
geografiska utveckling efter istiden
(1896; med 6
instruktiva kartor) utgör en i populär stil hållen
sammanfattning af hans egna och andras arbeten i
ämnet. Af hans öfriga geologiska arbeten märkas Om
ett konglomerat inom urberget vid Vestanå i Skåne

(1886), Om kaolin och andra vittringsprodukter inom
Kristianstadsområdets kritsystem
(1885), Om vindnötta
stenar
(1886), Om lagerföljden inom nordöstra
Skånes kritformation
(1881), Om Barnakällegrottan,
en ny kritlokal i Skåne
(1887). D. har kartlagt det
geologiska kartbladet »Bäckaskog» äfvensom Skånedelen
af bladen »Karlshamn» och »Sölvesborg» samt reviderat
bladen »Lund» och »Vidtsköfle». Af de till dessa blad
hörande och af honom författade beskrifningarna äro
i synnerhet de, som angå de båda sistnämnda, af stort
intresse. A. G. N.

Degeeriidae [döjär-], zool. Se Borstsvansar.

Degelprof. Se Jern, sp. 1128, och Jernprof.

*Deger, E., dog i Düsseldorf 1885.

*Degerfors. 1. Kapellförsamling till Karlskoga
i Örebro län. 2,208 innev. (1895). — 2. Socken i
Vesterbotten län. 2,940 qvkm. 7,026 innev. (1895) —
3. Tingslag, ingår i Vesterbotten Södra domsaga och
Umeå fögderi samt omfattar endast Degerfors socken.

*Degerfors, jernbruk med 2 masugnar, 7
lancashiresmälthärdar, 2 martinugnar, 10
vällugnar, kupolugn, valsverk och manufaktursmedja,
tillhör det 1886 bildade Strömsnäs jernverks
aktiebolag.

Dégras [-grā], Fr., garf-fett. Se Läder, sp. 409.

*De Gubernatis, A., blef filos. doktor 1861 och
professor i Florens redan 1863, men begärde afsked
1865, sedan han under personligt inflytande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free