Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dernburg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brefvexlingen emellan hertig Karl Fredrik och hans svenska
vänner. I Sept. 1721 fick han äntligen tillstånd att
lemna Sverige. Sedan hertig Karl Fredrik från Ryssland
återvändt till Tyskland (1727), aflägsnades D. af
hans nye rådgifvare och gick för en tid i kejserlig
tjenst. Sina sista år lär han hafva framlefvat
i armod. J. Th. W.
Dernburg, Heinrich, tysk f ättslärd, f. 1829 i
Mainz, blef 1852 professor i Zürich, 1862 i Halle
och 1873 vid Berlins universitet, der hans ämnen
äro romersk och allmän preussisk rätt. Han valdes
1866 till Halles och 1873 till Berlins universitets
representant i preussiska herrehuset, hvarest han
understödde Bismarcks politik. D:s förnämsta arbete
är Lehrbuch des preussischen privatrechts und der
privatrechtsnormen des reichs (3 bd, 1871–80; 4:de
uppl. 1884–95). Vidare märkes hans Pandekten (3 bd,
1884–87; 4:de uppl. 1894). — Hans broder Friedrich D.,
f. 1833, advokat vid Hofgericht i Darmstadt,
var 1871–81 nationalliberal ledamot af tyska
riksdagen och 1875–90 redaktör af »Nationalzeitung»
i Berlin.
*Derosne, Charles. Se vidare Cail, J. F. Suppl.
Derosnes salt [döråns]. Se Narkotin.
De Rossi. Se Rossi, F. de.
Déroulède [-läd], Paul, fransk skald och. politiker,
f. i Paris d. 2 Sept. 1846, systerson till Émile
Augier, var 1870 frivillig i en fotjägarebataljon
samt blef sårad och fången vid Sedan. Förklädd till
polsk jude flydde han från Breslau och kämpade åter
under Chanzy och Bourbaki. Han blef allmänt känd genom
sina kraftfulla Chants du soldat (1872) och Nouveaux
chants du soldat (1875), hvilka utkommit i en mängd
upplagor och andas hat till Tyskland och hämd. Han
skapade i samma syfte 1882 patriotligan (se d. o.) och
agiterade häftigt mot Tyskland, i synnerhet från
1882 till 1887, då den hotande krigsfaran förmådde
honom till större försigtighet och att nedlägga sin
ordförandeplats i ligan. Följande år slöt han sig
till Boulanger och blef 1889 deputerad, men uppställde
sig icke som kandidat vid valen 1893. Han har dragit
sig ifrån politiken och uppehåller sig mestadels på
en landtgård i depart. Charente. Han har, ehuru med
mindre framgång än i lyriken, uppträdt äfven såsom
dramatisk författare med bl. a. versdramerna l’Hetman
(1877), La moabite (1880), hvars uppförande förbjöds
af censuren, och Messire du Guesclin (1895), ett
förhärligande af fosterlandskärleken. Redan 1879 gaf
Franska akademien honom Jean Reynauds pris (10,000
francs), hvilket han då afsade sig, men hvilket 1894
å nyo tilldelades honom.
Derry [dä’rri], det ursprungliga namnet på
Londonderry (se d. o.).
*Dersjavin, G. R. Jfr J. Grots storartade biografi
öfver D.: »Sjizen Dersjavina» (1880).
Dertosa, romarnas namn på staden Tortosa.
Derwent Water [dö’roänt oåtör], perlan bland
Cumberlandssjöarna i England, är 5 km. lång, har en
ytvidd af 6,35 qvkm. och genomflytes af Derwent. Den
har flere vackra holmar, bl. a. S:t Herbert’s, och i
densamma nedstörta de af skalden Southey besjungna
Falls of Lodore. Nära dess strand ligger staden
Keswick med Southeys graf.
Derville [-vi’l], psevdonym för L. C. J. F. Desnoyers
(se denne).
Dervisch Pasja, turkisk general, f. 1816 i Leskovatz
(Serbien), var öfverste vid Krimkrigete utbrott (1853)
och öfvertog 1862 såsom divisionsgeneral befälet
öfver en mot Montenegro opererande kår samt blef efter
fälttågets slut musjir (marskalk). Sedermera var han
flere gånger militär eller civil chef i Albanien och
Syrien. Vid rysk-turkiska krigets utbrott 1877 blef
han öfverbefälhafvare öfver en kår vid Batum, der
han med framgång bekämpade ryssarna. 1881 skickades
han såsom turkisk kommissarie till Albanien för att
kufva de oroligheter, som uppstått med anledning af
Dulcignos öfverlemnande till Montenegro. Detta uppdrag
fullgjorde han med framgång. I Juni 1882 sändes han
till Egypten för att medla i striden mellan kediven
och Arabi Pasja, men misslyckades. 1888 blef han
sultanens generaladjutant och högst kommenderande i
Rumilien. Död i Juni 1896.
*De Sanctis, F., var undervisningsminister äfven i
Cairolis ministèr 1879–80 och dog i Neapel 1883.
Desassimilationsprocess. Se Ämnesomsättning.
*Desbordes-Valmore, M. Hennes bronsstaty aftäcktes
1896 i hennes födelsestad Douai.
Descabezado, slocknad vulkan, 3,888 m. hög, i
chilenska depart. Talca, bildar med den 1847 helt
plötsligt utan alla förebud och jordskalf uppkomna
solfataren Cerro Azul, 3,760 m., ett nästan alldeles
isoleradt bergmassiv, på hvilket den till bergsjön
Mondaca strömmande Rio Maules källor ligga. Nordöst
om D. reser sig på gränsen mellan Chile och Argentina
D. Chico (»Lilla D.»j till 2,530 m. höjd.
Des Cars [däkār], Jean François de Pérusse (skref
sig d’Escars), hertig, fransk memoarförfattare,
f. 1747, tjenade 1767–69 vid flottan och sedermera
vid armén, men hufvudsakligen vid hofvet, der
han länge var anställd hos grefven af Artois. Han
emigrerade 1789, var 1791–92 de kunglige prinsarnas
fullmäktig vid svenska hofvet och lefde derefter
en tid i Tyskland. Efter restaurationen blef han
generallöjtnant (1814), premier maître de l’hôtel du
roi (1815) och hertig (1816; han hade efter sina äldre
bröders död blifvit 1782 baron och 1815 grefve). Död
1822. I hans Mémoires (2 bd, 1890), omfattande tiden
t. o. m. 1792, upptecknade långt efter tilldragelserna
endast ur minnet och af ringa historiskt värde,
egnas ett par kapitel åt Sverige (1791–92).
Descemets hinna [däsömäs], ett efter den franske
läkaren Descemet (f. 1732, d. 1810) uppkalladt lager
i hornhinnan (se d. o.).
*Descendensteorien. Om denna se äfven Zoologi,
sp. 306. — Med neo-lamarckismen förstås den
riktning inom descendensteorien, som söker förklara
arternas uppkomst såsom ett resultat förnämligast
af den nedärfda verkan af bruk och icke-bruk, af de
yttre lifsförhållandenas direkta inverkan o. s. v.
L–e.
*Deschanel, E. A. E. M., blef 1876 deputerad och
omvaldes för tiden 1877–81, utnämndes 1881 till
professor i modern literatur vid Collége
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
