Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diuretica ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vanligen kallas D. Naoabad), har ett fort och 53,779
innev. (1891). Staden stöter intill det engelska
regeringsområde (»division») och distrikt, åt hvilka
den gifvit sitt namn, och är nu hufvudort i ett
distrikt i Gwalior mellan Pahudj och Sindh. Residens
för en bandelafurste, som deltog i upproret 1857,
öfverlemnades den 1861 jämte omgifvande område v. om
Pahudj till staten Gwalior.
Djidjelli, hamnstad i
algeriska depart. Constantine, 110 km. n. v. om
Constantine. 5,843 innev. (1891). D. ligger på
samma plats som den feniciska staden Igilgilis,
hvilket betyder »dålig landningsplats», en ännu
i dag träffande benämning, emedan de sedan länge
planlagda hamnbyggnaderna ännu icke kommit till
utförande. Romersk koloni under kejsar Augustus, blef
det en vigtig ort vid den stora härvägen från Saldae
(Bougie) till Hippo (Bone). Under den kristna
perioden var det biskopssäte, under medeltiden
blomstrade dess handel, och i 16:de årh. var det
sjöröfvarefursten Saba Arudsjs hufvudsäte och plats
för en berömd slafmarknad. Under Ludvig XIV:s korståg
till afrikanska kusten intogs det i Juli 1664 af
hertigen af Beaufort, men måste inom kort afträdas
till turkarna, som voro i besittning deraf
till 1839, då fransmännen å nyo togo det. I
Aug. 1856 förstördes D. nästan fullständigt af ett
jordskalf, men icke blott den gamla moriska staden
återuppbyggdes, utan bredvid den uppstod en ny,
europeisk stad, så att D. nu hör till de vackraste
städerna i Algeriet.
Djildjulie, ort i Palestina. Se Gilgal.
*Djilolo, den största af Moluckerna, uppgifves hafva en areal
af 16,607 qvkm., med omkr. 100,000 innev., till
större delen malajer, jämte papua och alfurer. Ön
har åtminstone tvänne verksamma vulkaner: Gunong Api
(940 m ) och Gunong Kanor.
Djisak, befäst stad i ryska prov. Samarkand, i
generalguvernementet Turkestan. vid vägen mellan
Tasjkend och Samarkand och vid norra sluttningen af
Nura-tau. Omkr. 14,000 innev. Det var förr en fästning
i Bokhara, men togs 1866 af ryssarna.
*Djodpur l. Marvar. 1. Den största af
Radjputanastaterna, beräknas hafva en areal af
95,830 qvkm., med 2,522,250 innev. (1891). Landet
begränsas i ö. af Arawalibergen, från hvilka
en mängd floder nedrinner till Luni, som strömmar
genom D. i hela sin längd och slutar i Rann. Vestra
delen tillhör den indiska öcknen Tharr. Klimatet
visar stora ytterligheter af hetta och köld: om
vintern faller termometern ofta under fryspunkten. Af
innevånarna äro 5/8 djater (mest jordbrukare), 1/4
radjputer (den herskande klassen), resten mina, bhil
m. fl. Språket är i allmänhet marvari, en med hindi
beslägtad munart. Genom staten går Radjputanajernvägen
med bibana till hufvudstaden. Fursten, en radjput
af familjen Rahtor, bär titeln »maharadja» och
är bunden af fördrag med britiska regeringen samt
betalar en tribut af 98,000 rupier. — 2. Hufvudstaden,
med 61,849 innev. 1891, ligger vid Luni omgifven af
en mur och har ett starkt citadell, som innesluter
maharadjans ståtliga palats. Utanför stadsmuren
ligger den likaledes befästa förstaden
Mahamandil (»stort tempel», så kallad efter sitt stora
hindutempel). Marvars heliga stad, styrd af rikets
öfversteprest, och 8 km. längre i n. ligga de präktiga ruinerna af
den forna, 1459 öfvergifna hufvudstaden Mandore.
Djôf (El-) 1. djauf kallas i arabiskan en mellan
höjder belägen insänkning och förekommer ofta som
landskapsnamn, t. ex. på ett område n. ö. om Sana
och på trakten mellan Medina och Mekka. Det mest
bekanta D. ligger midt i den stora arabiska öcknen,
mellan 29 1/2 och 30° n. br., ungefär under 40° ö. lgd
fr. Greenw., vid sydöstra änden af Wadi Serhân,
en oas af omkr. 100 km. längd i ö. och v. och 15–20
km. bredd. Hufvudoiter äro D. Amir, med omkr. 500 hus
samt dadelpalmlundar och trädgårdar, hvilkas frukter
(persikor, aprikoser, fikon, drufvor) prisas som de
yppersta i Arabien, och Sakake, omkr. 20 km. n. ö. om
den förra, med omkr. 600 hus, likaledes omgifna af
palmlundar. Hela folkmängden i D. skattade Blunt 1880
till 7,000, Huber till 12,000 och Palgrave 1863,
öfverdrifvit, till 32–34 tusen. D. är forntidens
Dumaetha, senare kalladt Dumat el-Djandel.
Djofra (Jofra), oas i Sahara n. om Fessan, till
hvilket den i politiskt hänseende hör, omkr. 2,000
qvkm., af hvilka högst 100 qvkm. äro
användbara, är omgifven af höjder och delas af en
från n. till s. gående bergskedja i tvänne lika stora
delar. Innevånarna äro omkr. 6,000, berber, hvilka
oasen tillhör, samt araber, hvilka kunna blifva egare
endast af dadelpalmerna der. Hufvudort är Sokna,
en af mur omgifven stad, bebodd af omkr. 2,000 pers.,
nästan alla berber. Andra orter äro Hon och det
heliga Wadan, med omkr. 1,500 innev, och murrester
från romarnas tid.
*Djohor (Johor), malajiskt furstendöme under
britiskt skydd (sedan 1885) på södra spetsen af
Malakka-halfön, 24,850 qvkm., med omkr. 300,000 innev.
(mer än hälften kineser). Riket D. var förr vida
mäktigare än nu; det omfattade samtliga ö. om Sumatra
till Banka belägna småöar, hvilka, sedan holländarna
1641 togo Malakka från portugiserna, gingo förlorade
till de förre. 1824 sålde radjan af D. Singapur till
Ostindiska kompaniet. Hufvudstaden D., 50 km. n. ö. om
staden Singapur, är en eländig fiskareby.
*Djokdjokerta (Jav. Jogjôkěrtô, »blomstrande
makt»). 1. Nederländskt residentskap, hade 1891
på en areal af 3,089 qvkm. en folkmängd af 744,871
pers., af hvilka 2,097 européer och 4,417 kineser. —
2. Hufvudstaden, belägen vid jernvägen mellan Batavia
och östkusten, hade s. å. 57,545 innev.
Djolan (Dsjaulan), det ö. om Tiberias sjö och
Jordan belägna, på en mängd slocknade vulkaner rika
landskapet mellan Jarmuk i s., dess biflod Nahr
el-Allan i ö. och Hermon i n. I Gamla test, är det
de arameiska stammarna Gesurs och Maëchas (Maachas)
område, men det motsvarande namnet Golan (Gaulon)
afser blott en stad, efter hvilken sedermera,
t. ex. redan af Josephus, landskapet kallades
Gaulonitis. Det hade sin förnämsta blomstringstid
från 2:dra till 7:de årh. under de kristne
ghasanidkonungarnas regering, hvilka voro caesarernas
ståthållare öfver arabstammarna. Nu är norra delen
en beduinernas betesmark, medan endast i den mindre,
södra delen finnes bofast jordbrukarebefolkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
