Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dorsiventral ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dem hafva varit utställda i Stockholm under senaste
årtiondet.
Dowden [daudön], Edward, irländsk
literatur-historiker, f. 1843 i Cork, sedan 1867
professor i engelsk literaturhistoria och vältalighet
vid Dublins universitet, har gjort sig ett namn som
fin och skarpsynt kritiker. Hans arbete Shakspere:
a critical study of his mind and art (1875; 5:te
uppl. 1880) räknas bland de bästa nyare bidrag till
Shakspere-forskningen. Han har utgifvit Shaksperes
sonetter (1881; 2:dra uppl. 1882). D:s Studies
in literature 1789–1877 (1878; 3:dje uppl. 1887)
innehåller essays öfver Landor, Tennyson, Browning,
George Eliot, Whitman, V. Hugo, Lamennais, Quinet
m. fl. Hans Shelley-biografi, The life of Percy Bysshe
Shelley (2 bd, 1886), hålles för det förnämsta arbete
öfver denne store skald. Han har äfven författat
en monografi öfver skalden Southey (1880). D:s
egna dikter (Poems, 1876; 2:dra uppl. 1877) förete
efterklang af Milton, Wordsworth m. fl. D. har
ombesörjt editioner af Shelleys arbeten (1890) och
Wordsworths (1891). Han valdes 1888 till ordförande
i det engelska Göthe-samfundet. I politiken har
D. bekämpat de irländska home-rule-sträfvandena.
3. Dove [dåfe], Alfred Wilhelm, historiker, broder
till D. 2, f. 1844 i Berlin, blef 1874 e. o. och 1879
ord. professor i historia i Breslau samt 1884 i Bonn,
men lemnade denna befattning 1891 och redigerade
till 1892 den vetenskapliga bilagan till »Allgemeine
zeitung». D. har skrifvit bl. a. Deutsche geschichte
im zeitalter Friedrichs des Grossen und Joseph II
(1883; i Heeren-Ukerts samling). 1886–90 utgaf han
slutet af Rankes »Weltgeschichte» och 1891 de sista
banden af furst Bismarcks parlamentariska tal.
*Dover. 1. Staden hade 33,300 innev. 1891. Staden
sjelf är tämligen oansenlig och besökes numera som
hafebad obetydligt. En nybyggd präktig hamnpromenad
af 870 m. längd och 30–100 m. bredd öppnades
1893. Ett gammalt, i 15:de årh. för pilgrimer
till Canterbury uppbygdt härberge (Maison-Dieu)
användes som rådhus. Ångbåtsförbindelse eger rum
tre gånger dagligen till Calais och två gånger till
Ostende. Hamnen är konstgjord, omgifven af väldiga
stendammar, och omfattar en yta af 36 har. Den
fullkomligt skyddade yttre hamnen är tillgänglig
äfven under ebb. I Juli 1893 lades grundstenen till
mycket betydande hamnutvidgningsarbeten, hvilka komma
att taga flere år i anspråk. Väldiga fästningsverk
kröna de omgifvande höjderna, beherska tillträdet
till staden och hamnen och kunna upptaga en armé af
25,000 man.
*Doves vindvridningslag. Se vidare Vind.
Dowlais [daulis], by i engelska grefsk. Glamorgan i
Wales, nära Merthyr-Tydfil, har omkr. 20,000 innev.
och storartade jern- och stålverk, som sysselsätta
omkr. 20,000 arbetare.
*Down, grefskap, har enligt officiel beräkning en
areal af 2,478 qvkm., med 267,059 innev. (1891).
Downs [dauns], »dyner», tvänne rader af kritkullar,
North Downs och South D., i södra England, hvilka i en
långsträckt ellips omsluta den bördiga och välodlade
landsträcka, som bär namnet the Weald (»skogen»),
ehuru de forna skogarna försvunnit. South D. gå
genom södra Sussex från Eastbourne, der de vid Beachy Head
(178 m.) stupa brant i hafvet, till gränsen mot
Hampshire, der de genom Petersfield Downs och andra
små höjdsträckningar öfvergå i Dorset Heights.
I sin allmänna riktning mot n. n. v. aflägsna de
sig föga från kusten. Deras höjd varierar från 255
m. nära Lewes i deras östra ände till 275 m. i den
vestra. De utmärka sig för sina rundade former, sina
jämna sluttningar utan träd eller buskar, men klädda
i en smaragdgrön gräsmatta, förträffliga betesmarker
för stora fårhjordar, de för sitt kött berömda
South-Down-fåren. Minnen af äldre oroliga tider äro
de befästningar, som man flerestädes anträffar på åsar
och isolerade höjder och af hvilka den ryktbaraste är
»Poor man’s dyke» i närheten af Brighton, en vall af
nära 2 km. omfång, beherskande branter på tre sidor. —
North D., som bilda södra gränsen af Thamesdalen,
sträcka sig nästan parallelt med de förra, på
omkr. 20 km. afstånd, från Folkestone vid sundet
till gränsen af Wiltshire, der de förena sig med
Marlborough downs. De skära Surrey från ö. till v. i
tvänne nästan lika stora delar. Deras höjd varierar
mellan 100 och 295 m. (Smith Hill vid Dorking). Söder
om London erbjuda de strategiska punkter, der i
händelse af fientligt anfall hufvudstadens öde skulle
afgöras. Också har det ofta varit ifrågasatt att med
fästningsverk förstärka den försvarslinie dessa downs
bilda, i synnerhet i trakten af Reigate, der jernvägar
utgå från London till olika punkter vid Kanalen. Det
är till en vigtig passage genom downs, vid Farnham,
som man förlagt det stående lägret vid Aldershot.
Doyle [då’jl], Rosina, lady Bulwer. Se Lytton 1.
Doyle [dåjl], Conan, engelsk romanförfattare
f. 1859 i Edinburgh, studerade från 1876 medicin vid
universitetet derstädes och praktiserade som läkare i
Southsea 1882–90, hvarefter han egnade sig uteslutande
åt författareskap. D. har sin styrka i spännande och
liffullt berättade detektivhistorier. Bland hans
större berättelser hafva till svenska öfversatts
»De fyras tecken» (1891), »Guldets makt» (s. å),
»De landsflyktige» (1893), »Min vän privatdetektivens
äfventyr» (2 bd, s. å.), »Den röda lyktan» (1895), »På
vacklande grund» (2 bd, s. å.) och »Brigadgeneralens
hjeltedater» (1896).
Dózsa [dåsja], Georg. Se Dosa (äfven i Suppl.).
*Dozy, R., utgaf vidare ett ytterst värdefullt
Supplément aux dictionnaires arabes (2 bd i
folio, 1881) och, i förening med W. H. Engelmann,
det prisbelönta Glossaire des mots espagnols et
portugais dérivés de l’arabe (1869). Han dog 1883.
Draa (Wadi D.), stor steppflod vid södra gränsen af
Marokko, uppstår af två källfloder på södra sidan af
Atlas’ hufvudkedja, flyter först i sydöstlig riktning,
vänder sig ofvanför El Hamid plötsligt mot v. och
faller ut omkr. 60 km. s. v. om Kap Nun i Atlantiska
hafvet. Det är dock blott efter snösmältningen i
bergen, som floden når hafvet. Omkr. 600 km. från
detta vidgar sig flodbädden till en stor lagun,
ed-Debaia. Ofvanför ed-Debaia, i sitt öfre lopp,
vattnar D. en smal, lång, tätt befolkad dal, el Draa,
hvars öfre del är bebodd af araber, nedre af berber,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
