Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dubbelbrytning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1873. Kan har utgifvit Mes souvenirs (2 bd,
1895).
*Dubbelbrytning. Sp. 1514. r. 9 läs Nicols
(ej Nichols) prisma.
*Dubbelbössa. Se Skjutvapen.
Dubbelcicero, boktr. Se Stil, sp. 548.
*Dubbelgångare, person, som lider af
ett särskildt slags dubbelseende eller, rättare
sagdt, hallucination, i det att han till följd af
sjuklig inbillning tycker sig sjelf vara dubbel,
d. v. s. tror sig se sin egen företeelse utom sig
(jfr Andeskådning). — Folktron tillskrifver vissa
personer förmågan att blifva sedda samtidigt på
två olika orter, hvarvid den ena företeelsen
skulle vara den verkliga personen, den andra
hans spökaktiga skuggbild. Äfven sådana personer
benämnas dubbelgångare. — I dagligt tal betecknas med
dubbelgångare två personer, som ända till förvexling
likna hvarandra.
*Dubbelhake. Se äfven Hakebössa.
Dubbelljud, språkv. Se Diftong och Språkljud.
Dubbellorgnett. Se Lorgnett.
Dubbelmittel, boktr. Se Stil, sp. 548.
Dubbelpost, krigsv. Se Fältvakt,
Post och Vedett.
Dubbelrodd. Se Ro.
*Dubbelsalt. Dubbelsalter visa ett olika förhållande
till vatten. En del dubbelsalter sönderdelas nämligen
vid lösning i enkla salter, andra åter visa sig
såsom enkla salter af syror med kompliceradt
sammansatta radikaler, hvilkas beståndsdelar icke
kunna med vanliga reaktionsmedel påvisas. Till
denna senare klass höra t. ex. dubbelsalter af
cyanvätesyra, såsom blodlutsalt, K4 (CN)6 Fe,
hvilket visar sig såsom kaliumsalt af en syra, H4
(CN)6 Fe, hvars radikal är (CN)6 Fe och hvarken
ger jernets eller cyanens reaktioner. På samma sätt
förhålla sig platina- och guldkloriddubbelsalter,
som härleda sig fiån syrorna H2 Pt Cl6 och H Au
Cl4, flere oxalsyredubbelsalter, såsom af krom
o. s. v. Dessa dubbelsalter betraktas numera icke
som verkliga dubbelsalter, utan som enkla salter af
»komplexa syror». P. T. C.
*Dubbelstjernor. Studiet
af dubbelstjernorna tillhör ett af den moderna
stellarastronomiens intressantaste kapitel. De
arbeten, som W. och J. Herschel samt W. och O. Struve
utfört inom denna gren af den observerande
astronomien, hafva under senaste decennier
fortsatts af Dembovski, Dawes, Dunér, Burnham,
Engelmann, Schiaparelli m. fl. Särskildt hafva
rörelseföreteelserna inom dubbelstjernesystemen
med ifver studerats. Såväl observation som kalkyl
hafva dervid öfverensstämmande bevisat, att Newtons
inom vårt planetsystem gällande gravitationslag eger
sin giltig hetäfven inom dessa stjernsystem. Ett i
matematiskt hänseende intressant problem erbjuda,
de tre- och flerdubbla stjernorna (stjernsystem,
der mer än två kroppar röra sig kring den gemensamma
tyngdpunkten). De olika kropparna (»komponenterna»),
af hvilka systemet består, inverka här på grund af
sina stora massor i hög grad störande på hvarandra,
så att rörelserna blifva synnerligen invecklade och
svåra att beräkna (se Trekropparsproblemet). Ett
intressant exempel är ζ (Zeta) Cancri (i Kräftan). Då
man hittills endast i några få fall
kunnat uppmäta afståndet till dessa dubbelstjernor,
känner man ej i allmänhet dubbelstjernebanornas
verkliga dimensioner. Emellertid har man för
ett fyrtiotal kunnat beräkna omloppstiden,
hvilken vexlar mellan 11 och 1,600 år, samt deras
öfriga banelement. På grund af oregelbundenhet i
»egenrörelsen» hos Sirius och Procyon framställde
Bessel den hypotesen, att orsaken dertill vore den,
att de voro dubbelstjernor. Peters sökte sedermera
för den förra och Auwers för den senare att enligt
denna hypotes bestämma dessa systems rörelse, och det
lyckades äfven Clark i Cambridge (Förenta staterna)
år 1862 i teleskopet finna Sirius’ följeslagare;
först i Dec. 1896 upptäcktes Procyons drabant,
en stjerna af 13:de storleken.
Ett nytt slag af dubbelstjernor har genom Vogels
och Pickerings spektralanalytiska undersökningar
öfver fixstjernornas rörelse i synliniens riktning
uppdagats. En klass af dessa dubbelstjernor har efter
sin förnämsta representant Algol i stjernbilden
Perseus erhållit namnet algolstjernor. Dessa variera
sin ljusstyrka på ett synnerligen egendomligt sätt (se
Föränderliga stjernor). Man har medelst spektroskopet
funnit orsaken vara den, att man här har att göra med
ett dubbelstjernsystem, i hvilket den ena komponenten
är mörk eller möjligen ljussvagare. Det är nu klart,
att om bägges banplan gå genom jorden, så skola
partiella eller möjligen totala förmörkelser af den
lysande stjernan ega rum, då den mörka passerar
förbi, något, som måste åstadkomma en vexling i
ljusstyrka hos den ljusa stjernan. Luta åter banorna
mot hvarandra, så att de bägge kropparna passera
förbi hvarandra, utan att betäcka hvarandra, kan ej
någon variation i ljusstyrka ega rum. Detta är ock
ett sannolikare fall, hvarför man kan antaga, att
bland stjernor af konstant ljusstyrka förefinnas
flere s. k. spektroskopiska dubbelstjernor,
d. v. s. dubbelstjernor, som stå hvarandra så
nära, att de ej kunna upptäckas på annat sätt än
medelst spektroskopet. Tre dylika stjernpar äro ock
konstaterade: α Virginis (Alfa i Jungfrun), β Aurigae
(Beta i Kusken) och ζ Ursae majoris (Zeta i Stora
Björnen). N. V. E. N.
Dubbelstyng. Se Symaskin.
Dubbelt ammoniakkrut, kem. teknol. Se Sprängämnen.
*Dubbelörn. Se vidare Örn, sp. 667.
Dubbla drakorden. Se Drakorden. Suppl.
*Dubbla år. Se Tjensteår.
Du Bellay [dy bellä], Joachim, fransk skald. Se
Bellay.
Dublar, M. Se Rönnow 1.
*Dublin. 1. Grefskapet hade 419,216 innev. 1891. —
2. Hufvudstaden hade s. å. inom stadsgränsen (1,542
har) 245,000 innev., inom polisdistriktet (8,280 har),
inberäknadt förstäderna, bland hvilka Ringsend vid
Liffeys mynning, Donnybrook, Rathmines med Rathgar i
s., Kilmainham i v., Glasnevin och Clontarf i n. äro
de märkligaste, samt Blackrock och Kingstown, 361,891
innev. Öfver floden leda 9 broar; till den nedersta
af dessa kunna nu utan svårighet stora oceanfartyg
gå upp. Storartade dockor stå i förbindelse med nedre
Liffey, och gods kan från dem medelst Grand canal och
Royal canal samt jernvägar föras direkt till det inre
landet. Yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
