Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hildebrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
afhandlingar, strödda meddelanden, literaturöfversigter
och recensioner. I bd 2–6 upptog den derjämte
historisk bibliografi (för ären 1875–79) och i bd 3–5
en »Nordisk årsbok» (för åren 1876–78). De flesta
årgångarna utgåfvos med statsunderstöd. Genom den
utvidgning planen fick blef arbetet en föregångare
till »Historisk tidskrift».
Historisk tidskrift, en af Svenska historiska
föreningen fr. o. m. 1881 utgifven qvartalsskrift,
är afsedd att vara af intresse »ej blott för
fackmän, utan äfven för hvarje historiskt bildad
person, för en hvar, som älskar fosterlandets
häfder». Tidskriften, som alltifrån sin begynnelse
med lyckligt fullföljande af planen redigerats
af Emil Hildebrand, omfattar f. n. (1897)
17 bd samt innehåller afhandlingar, strödda
meddelanden och aktstycken, literaturöfversigter
och granskningar samt underrättelser (personal- och
literaturnotiser). Såsom bilagor meddelas regelbundet
redogörelser för Svenska historiska föreningens
årssammankomster samt historisk bibliografi (för
åren 1880–89 af C. Silfverstolpe, fr. o. m. 1890 af
C. Setterwall). 1890 utkom »Innehållsöversikt» för
årgångarna 1881–90. Tidskriften lemnas åt föreningens
medlemmar mot årsafgiften; dess boklådspris är 2
kr. pr häfte, 8 kr. pr årgång.
Hittorf, Johann Wilhelm, tysk fysiker och kemist,
f. 1824 i Bonn, blef filos. d:r 1846 och är sedan 1852
professor i kemi och fysik vid filosofiska fakulteten
i Münster. H:s förnämsta arbete berör det sätt, på
hvilket elektriciteten fortledes genom lösningar
af salter (elektrolyter), om hvilkas positiva
och negativa beståndsdelar han visade, att de i
olika grad bidraga till elektricitetens transport
(1851–59). Han påvisade vidare (tillsammans med
Plücker 1864) den märkliga företeelsen att gaser
vid inverkan af elektriska urladdningar kunna gifva
olika spektra (band-spektra vid lägre, linie-spektra
vid högre temperaturer). Ett antal mycket vigtiga
uppsatser af H. behandlar elektricitetens gång genom
förtunnade gaser, hvilken han noga beskref redan 1869,
hvarför också gasurladdningsrör efter honom kallats
Hittorfska rör. Slutligen har H. också utfört vackra
arbeten ang. s. k. allotropiska modifikationers
(af samma ämne) öfvergång i hvarandra, hvarvid
han särskildt undersökt de olika sorterna af selen
och fosfor. Af fosfor har han upptäckt en ny svart
metallglänsande och kristallinisk modifikation. H:s
arbeten ang. ledning af elektricitet genom vätskor
ledde honom att uttala satsen »elektrolyter äro
salter», hvars konsekvenser stodo i strid mot
samtida kemisters och fysicis åsigter samt derför
föga beaktades. Först under det sista årtiondet
har genom den fysikaliska kemiens utveckling
den stora betydelsen af dessa H:s arbeten vunnit
erkännande. Äfven på andra områden har H. varit
en isolerad föregångsman inom forskningen.
S. A–s.
Hjellby, socken. Se Gällby.
*Hjelm, K. J., blef led. af akademien 1805.
*Hjelmaren. Sjöns vattenområde är något öfver 4,000
qvkm., hvaraf 1,300 qvkm. komma på Svartåns och
700 qvkm. på Teljeåns. Största delen deraf, den
s. k. Hjelmaredalen, utgöres af en nästan oafbruten
slätt, som endast obetydligt höjer sig öfver derinom
befintliga sjöar och vattendrag; stora fält, hvilka
hafva sina höjdlägen inom
gränserna for vattenvariationerna i närliggande vatten,
lida tidtals af öfversvämningar. Före sänkningen
hade sjön vid högflod, då bl. a. hela Qvismaredalen
var öfversvämmad, en vattenyta af 653 qvkm., vid
lågvattenstånd af endast 495 qvkm.; skillnaden,
öfver 15,000 har, utgjordes till öfvervägande
del af gräsbärande ängar, bestående af djup mylla
på lerbotten. Genom sjösänkningar, invallningar
och strömrensningar inom vattenområdet torrlades
under årtiondena före 1875 omkr. 9,500 har. Under
de två sista årtiondena har sjelfva H. sänkts och
reglerats. Det gällde dervid att vinna sankmarkernas
torrläggning, segelledens bibehållande vid oförändradt
djup och vattenverkens bibehållande vid deras
förut innehafvande förmåner rörande vattentillgång
i Eskilstunaån. Ett af strandegare bildadt bolag
erhöll 1865 af K. M:t tillstånd att, i enlighet med
ett af J. A. Sundmark och C. A. Olivecrona utarbetadt
förslag, med ombyggnad af öfre delen af Hjelmare kanal
och bibehållande af 2 m. segeldjup derstädes och i
sjöns vigtigaste farleder, sänka sjön 1,73 m. under
medelhöjd. Fastställelse å arbetsplanen erhölls 1877,
riksdagen beviljade s. å. ett lån å 2 mill. kr. och
arbetet tog s. å. sin början. Flere samverkande
omständigheter gjorde det emellertid omöjligt att
följa den fastställda planen. Nya planer fastställdes
af K. M:t under fortgången af arbetet, som afslutades
1888. Segelledens fördjupning pågick 1878–84, Hjelmare
kanal ombyggdes vintern 1879–80, i Eskilstuna ström
nedanför regleringsdammen vid Tyskhyndevadsfallet
utfördes arbetet med strömrensning och ombyggnad
af dammar sommaren 1880. Det långsammaste och
dyraste arbetet, Qvismaredalens torrläggning
medelst en öfver 20 km. lång kanal längs den gamla
Teljeån, med i medeltal 17 m. bottenbredd och 3,8
m. djup, pågick 1879–87. Sjelfva sänkningen af H:s
vattenyta verkställdes småningom under arbetets
gång 1882–85. Hela den vunna arealen beräknas till
18,721,5 har, hvaraf 15,129,5 har torrlagda ängs-
och mossmarker samt 3,592 har landvinningar och
sjöslåtter. Af detta komma 14,223,7 har på Örebro län,
återstoden på Södermanlands län. I direkta utgifter
kostade sänkningen 2,945,738 kr., hvartill komma
1,133,023 kr. i räntor under arbetstiden. Bolagets lån
af staten, hvilket 1896 utgjorde 2 mill. kr. i kapital
och 850,000 kr. i räntor, skall genom annuiteter vara
inbetaldt 1938. Resultatet af sjösänkningsföretaget,
det största och mest kombinerade i Europa, har visat
sig fullt tillfredsställande, ehuru kostnaderna
betydligt öfverstigit jordens vanliga saluvärde. Jfr
tidskriften »Ymer» 1886: »Sjöarna Hjelmarens och
Qvismarens sänkning» af P. Laurell (arbetschef
vid företaget).
Hjelmdykaren, zool. Se Phaleris.
*Hjelmseryd. 17,871 har. 3,367 innev. (1896).
Hjelpkassor (Eng. Friendly societies, Fr. Sociétés
de secours mutuels, T. Hilfskassen) kallas de,
vanligen för arbetsklassen afsedda, på ömsesidighet
och sjelfhjelp fotade föreningar, hvilka lemna
försäkring eller understöd vid sjukdom, invaliditet,
olycksfall, dödsfall (»begrafningshjelp»), äfvensom
vid arbetslöshet. — I åtskilliga land finnes särskild
lagstiftning för hjelpkassor. Så t. ex. i England,
i Frankrike och Belgien, i Tyskland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
