- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
1347-1348

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kivusjön ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

riddarhuset introducerade svenska adelns ättartaflor
(i förening med B. Schlegel, 1875), Baltisches
wappenbuch
(1880–83) och Sveriges ridderskap och
adels vapenbok
(1885–90).

3. Klingspor, Karl Gustaf Adolf, friherre, militär,
politiker, sonsons son af K. 1, f. på Skörtinge,
Östergötland, d. 18 Nov. 1847, underlöjtnant vid Göta
artilleriregemente 1868, blef kapten der 1883 och vid
reservartilleriet 1885 samt lemnade krigstjensten
1893. Sedan 1889 led. för Skaraborgs län af Första
kammaren, har han, som är en af landets störste
godsegare, der intagit en synnerligen bemärkt
ställning bland tullskyddsvännerna, var 1894–95
suppleant i och 1896 led. af statsutskottet samt
1897–98 led. af bevillningsutskottet. Äfven utom
riksdagen har han verkat för de stora jordbrukarnas
bästa genom att kraftigt bidraga till stiftandet
af Sveriges agrarförbund (se Agrarier. Suppl.),
hvars ordförande han är.

Klingstedt, Karl Gustaf (af fransmännen kallad
Clinchetel), svensk-fransk miniaturmålare, f. i Riga
d. 26 Febr. 1657, egnade sig från sitt 15:de till sitt
33:dje år åt militärtjenst (hvaraf 5 år vid svenskt
regemente) och vann derefter såsom miniaturmålare i
Paris sådant rykte för sin skicklighet att utföra små
galanta eller skabrösa scener i tobaksdosor, att han
kallades »le Raphaël des tabatières». Sina miniaturer
skall han hafva utfört med tusch. Bland hans arbeten
märkas Susanna i badet (Spitzers samling, Paris)
samt Venus och Galatheas triumf (båda reproducerade
i kopparstick af Picard). Äfven flere andra af K:s
miniaturmålningar finnas graverade (af dem några
i Nationalmuseum). K. dog, såsom det uppgifves i
fattigdom, i Paris, 1734. J. K–e.

Klingvallsan. Se Lyddeån.

Klinografisk projektion (af Grek. klinein, böja, och
grafein, skrifva) l. sned projektion, en
vid tekniska ritningar, särskildt för
stensnittskonstruktioner nyttjad geometrisk afbildningsmetod,
hvarvid från de olika punkterna af ett gifvet
föremål de afbildande, sins emellan parallella,
projektionsstrålarna tänkas dragna i sned vinkel mot
ett bildplan. Genom strålarnas snedvinklighet skiljer
sig denna metod från den s. k. ortogonala projektionen,
vid hvilken föremålet afbildas medelst mot bildplanet
vinkelräta strålar P. H–s.

*Klint, G. A., bildhuggare, blef agré 1802.

*Klinte, socken. 2,898 har. 1,132 innev. (1896).

Klio, mytol. Se Clio.

*Klippan. 1. Pappersbruket tillhör det 1889
bildade K:s pappersbruks aktiebolag. 1895
tillverkades 1,373,225 kg. papper till ett värde
af 703,170 kr. Arbetarnas antal var 243. Om K:s
jernvägsförbindelse se nästa art.

Klippan–Röstånga jernväg, normalspårig, 19
km. lång, tillhörig Helsingborg-Hessleholms
jernvägsaktiebolag, leder från Klippans station vid
sistnämnda jernväg i sydöstlig hufvudriktning förbi
Ljungbyhed och Skäralid till Röstanga by i Onsjö
härad. Den öppnades för trafik i Nov. 1892. För
anläggningens utförande har beviljats låneunderstöd
af statsmedel, till belopp af 370,000 kr.
J. L.

Klippboningar (Eng. clifhouses, cliffdwellings),
menniskobostäder uppförda på afsatser af klippor
och bråddjup eller urholkade, helt och hållet eller
delvis, i klippväggar. Dylika bostäder finnas i
Nord-Amerikas förenta stater v. om Klippbergen,
såsom i södra Utah, Arizona, N. Mexico och Sydvestra
Colorado, der Colorado och dess bifloder gjort
de underbara nedskärningar i platåerna, som äro
kända under namnet cañons, och på hvilkas väggar man
anträffar dessa egendomliga byggnader. Att deras forna
innebyggare voro beslägtade med de nu i dessa trakter
bosatta Pueblo-indianerna kan tagas för afgjordt,
enär klippfolkets civilisation var i många afseenden
likartad med vår tids Pueblos’, om än de senare
i fråga om byggnadskonst och lerkärlstillverkning
vanslägtats från sina företrädare. Många af de nu
bebodda pueblos (byar) äro i viss mening sammansatta
af klippboningar; staden Acoma i N. Mexico ligger
på en hög klippa och är med svårighet tillgänglig
endast genom två smala stigar. Men de egentliga
klippboningarna äro byggda på afsatser i cañonväggarna,
stundom omöjliga att nå utan repstegar. Bostäderna
vexla i storlek, med det utrymme, som erbjöds. Stundom
ligga de i 3–4 rader öfver hvarandra och äro
afdelade i många små rum, i alla afseenden liknande
de stora gemensamhets byggnader, som bilda några
af de förnämsta bebodda pueblos. Väggarna äro
vanligen af huggen sten, stundom af soltorkadt
tegel (adobe). Stentorn funnos vanligen i närheten,
och närvaron af ruiner på cañons odlingsbara botten
antyder, att klippboningarna voro tillflyktsorter
i händelse af anfall snarare än ordinarie
bostäder. I några fall är bostädernas yttervägg
så väl gjord, att den knappast kan urskiljas från
omgifningen. G. Nordenskiöld undersökte sommaren 1891
ett större antal klippboningar i Sydvestra Colorado
(»Ruiner af klippboningar i Mesa Verdes cañons»,
1893). Det lider intet tvifvel, att klippfolket, som
stod på stenålderns ståndpunkt, drifvit åkerbruk
i ganska stor skala, hvarom vittnar den mängd
af majs, som träffas i ruinerna. Jämte majs odlades
äfven bönor och kurbitsar, bomull användes till finare
väfnader, yuccaplantans blad till flätning af korgar,
sandaler, rep och nätlika väfnader, af hvilket
allt man funnit rester i klippboningarna. Sannolikt
höllos kalkoner som husdjur, enär spillning i mängd
af dessa djur äfvensom nålar o. dyl. af deras ben
anträffats. I konsten att tillverka och ornera lerkärl
samt i byggnadskonsten intog klippfolket en mycket
hög ståndpunkt.

Äfven i Gamla verlden äro klippboningar ingalunda
okända. De märkligaste äro måhända depå ön Thera,
hvilken utgör större delen af randen af en krater,
som varit verksam i historisk tid. Vid norra änden
af denna kraterrand ligger staden Epanomeria, som
består af flere rader hus, dels byggda på afsatser,
dels urholkade i klippan. Den lägsta raden ligger
omkr. 120 m. öfver hafvet, den högsta nära klippans
topp. En väg i sicksack och trappor lemna tillträde
till husen. Ruinstaden Petra och dess omgifning lemna
ock exempel på klipp boningar. På ön Menorca finnes
en förhistorisk cañonstad liknande de nymexikanska
klippstäderna.

*Klippdassarna. Se vidare Lamnunguia.

*Klippingshandskar. Jfr Läder, sp. 410.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free