Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kristi lidandes bröder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Kronobergs län. Ytinnehållet är nu 9,909,9 qvkm.,
hvaraf 1,003,2 qvkm. vatten. Folkmängden utgjorde
vid 1896 års slut 158,804 pers. (77,234 mankön,
81,570 qvinkön), af hvilka 151,603 å landsbygden
och 7,201 i staden Vexiö. Sedan år 1883 visar
staden en folkmängdstillväxt af 30,1 proc.,
men landsbygden mest till följd af utvandring en
minskning af 6,5 proc. och länet i dess helhet af 5,3
proc. minskning. — Domsagorna äro 4, sedan 1892 från
Vestra Värends domsaga, som nu omfattar blott Allbo
härad, frånskilts Kinnevalds härad och Norrvidinge
härad, hvilka bilda Mellersta Värends domsaga, —
Länet har numera ingen sockendel inom annat län
eller stift. Pastoraten äro 48 å landsbygden med
82 församlingar, hvarjämte en landsförsamling
är annex till domkyrkoförsamlingen. Utom de 4
provinsialläkaredistrikten finnas 2 extra. För
val till riksdagens Andra kammare är staden egen
valkrets. Af hela egovidden, 890,666 har, beräknades
1895 9,6 proc. vara odlad jord, 13 proc. naturlig
äng och 27 proc. skogsmark. Medelskörden var åren
1892–96 af hvete 520 hl., af råg 260,500 hl, af korn
203,000 hl., af hafre 1 mill. hl., af blandsäd 5,400
hl. och af potates 1,1 mill. hl. Vid
1895 års slut uppgafs kreaturens antal till 8,140
hästar, 126,760 nötkreatur (deraf 66,500 kor),
72,100 får, 39,000 svin och 540 getter; stora partier
såväl slagtade som lefvande svin afyttras årligen
till orter utom länet. En afsevärd inkomst för den
fattigare delen af befolkningen har under senare
årtiondet varit exporten af skogsbär, företrädesvis
till Tyskland. Bränvinsbränningen utgjorde 1895–96
omkr. 260,000 hl. vid 2 brännerier. Bergsbruk
har under de senare åren ej förekommit, och vid
2 franche-comté- och 3 skrotsmältningshärdar
producerades 1896 endast 165 ton smältstycken, 61 ton
franche-comté-smide och 93 ton annan härdmetall. Vid
jernverken användes 9 arbetare. Fabrikernas antal
uppgafs 1895 till 156, med 3,203 arbetare och 4,2
mill. kr. tillverkningsvärde (1 proc. af rikets),
deraf. 17 jern- och stålfabriker (161,660 kr.), 20
glasbruk (1,285,600 kr.) samt 4 pappersbruk och
pappfabriker (673,000 kr.). Handtverkarna voro
1,235, med 789 arbetare, handlandena 548, med 201
biträden och en bevillning för rörelsen af 5,058
kr. De enskilda jernvägarna hafva en längd af 374
km.; nytillkomna linier äro Kosta–Lessebo (16 km.),
Halmstad–Bolmen (30,9 km.), Vexiö–Klafreström (43,7
km.), Vittsjö–Markaryd (5,2 km.), Skåne–Smålands
(Kärrarp–Markaryd, 7,2 km.), Bredåkra–Tingsryd
och Vexiö–Tingsryd (55,2 km.). Taxeringsvärdet för
jordbruksfastighet 1896 var 64,102,300 kr. å landsbygden och
460,500 kr. i staden samt för annan fastighet
7,825,900 kr. å landsbygden och 6,246,100 kr. i
staden, hvartill komma bevillningsfria
fastigheter, tax. till 5,906,300 kr.
å landsbygden och 1,475,000 kr. i staden.
Hemmantalet 1890 var 2,797,9 mtl, deraf 10
för stadens jord. Länet har ett högre allmänt
läroverk, ett elementarläroverk för flickor, ett
folkskolelärareseminarium och en blindskola,
alla i Vexiö, två enskilda döfstumskolor (i
Hjorted och Rephult i Stenbrohults socken) samt en
folkhögskola (i Grimslöf, Skatelöfs socken).
*Kronobergs regemente. Dess inom Kronobergs län
roterade nummer utgöra från år 1894 1,083. Regementets
verkliga styrka uppgår numera till 44 officerare,
53 underofficerare och musikunderofficerare,
10 civilmilitärer och 1,000 man (hvaraf 108
korpraler, 44 volontärer och 40 spel och
trumslagare). Dess chefsstation är Vexiö.
C. O. N.
*Kronoborg. 4. Prosteriet tillhör sedan 1897 Nyslotts
stift.
Kronobrännerier. Efter Gustaf III:s revolution
var det nödvändigt att upphjelpa statens dåliga
affärsställning, och såsom en utväg härtill
föreslog statssekreteraren Liljencrans 1774, att
man skulle göra bränvinsbränningen till ett kronans
regale. Enligt hans mening skulle bränningsrätten för
10 år utarrenderas till förpaktare, en för hvarje
socken, hvilka egde afbränna ett visst qvantum
säd årligen och derför erlägga till kronan 12 dlr
sm. årligen för tunnan. Förpaktaren skulle vara
skyldig att af jordbrukarna i sitt distrikt emottaga
spanmål och till dem aflemna för hvarje tunna 10
kannor bränvin jämte dränk; det öfriga skulle han
sjelf få försälja till bestämdt pris, dock ej i
minut. I Finland, der spanmålen stod i lågt pris,
borde kronan sjelf
anlägga brännerier för eget behof. Tillverkningens
storlek skulle jämkas efter årsväxten. Kronans vinst
beräknades till 25–30 tunnor guld årligen. Detta
förslag granskades dels af landshöfdingarna,
dels af en kommission, bland hvars medlemmar
var landshöfdingen frih. G. G. Wrangel
(»bränvins-Wrangel»). Denne föreslog, att endast
större brännerier skulle upprättas, med minst
1,000 tunnors årlig förbrukning m. m.; kommissionens
utlåtande bestämdes delvis af hans åsigter, i det den
föreslog endast större bränneriers anläggande. K. M:t
bestämde minimum till 100 tunnors bränning samt 15
års arrendetid. Då emellertid inga förpaktare anmälde
sig, föreslog Wrangel, att kronan skulle anlägga
och drifva brännerierna för egen räkning. Denna plan
vann konungens godkännande (Sept. 1775); samtidigt
skärptes förbudet för enskilda att bränna bränvin,
och något senare förbjöds all införsel af utländskt
sådant. Redan på hösten 1775 började kronobrännerier
anläggas i Stockholm. Man ämnade till en början
anlägga 2 brännerier i hufvudstaden och 26 i
det öfriga landet, afsedda för sädesbränning,
samt dessutom 6 för bränning af andra ämnen. Till
besparing i anläggningskostnaderna skulle en del
kronans äldre byggnader inredas till brännerier,
såsom Vadstena, Kalmar och Äbo slott, eller till
spanmålsmagasin, såsom delar af Linköpings, Örebro
och Vesterås slott. I början af 1776 kunde de första
kronobrännerierna öppna sin verksamhet; d. 2 Maj
utskänktes den första »kronosupen» i Stockholm,
och bränvinsfloden började strömma öfver landet. Då
kronan sjelf blef producent, fick hon samma intresse
som andra producenter, nämligen att få afsättning
på sin vara. Derför utvidgades rätten att försälja
bränvin, och krogarnas antal ökades. Bränneriernas
styrelse och förvaltning ordnades genom ett cirkulär
till landshöfdingarna af d. 25 April 1776. Högsta
ledningen tillkom den d. 14 Sept. 1775 konstituerade »Regale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
