Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Johan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lars Johan, psevdonym för novellförfattaren
prestmannen Johan Oskar Laurentius Govenius (f. 1828).
*Larson, Nils, i Tullus, var ledamot af Andra kammaren
vid Maj-riksdagen 1887. Han afled i sin hembygd d. 3
Juli 1896.
*Larson, S. M. (sp. 811), återvände från Paris 1857.
Lars Pedersson (Laurentius Petri), lagman
i Östergötland, röfvade 1244 den bekante Sune
Folkessons och den af honom enleverade konungadottern
Helenas dotter Benedikta, en syster till konung Erik
Erikssons gemål Katarina. L. P. flydde med henne till
Norge, der han antagligen afled 1249 eller 1250,
hvarefter Benedikta gifte om sig med Svantepolk
Knutsson och fick med honom dottern Ingrid, som i
sin ordning bortröfvades af Folke Algotsson (se
Algötssönerna). Om L. P. och hans kärlek diktades
redan under 1200-talet en märkelig folkvisa, som gått
förlorad i sin svenska form, men finnes på danska.
*Larsson, Liss Olof, framträdde i slutet af 1880-talet
såsom en af tullskyddets kraftigare förfäktare och
genomförde 1888 i förening med E. G. Boström och
A. P. Danielsson den utbrytning ur Landtmannapartiet,
som tog sig namnet Nya landtmannapartiet. En våldsam,
från frihandelsvänligt och radikalt håll iscensatt
agitation emot honom inom hans valkrets medförde,
att han vid valet på hösten 1890 föll igenom. Men
han valdes s. å. af Kronobergs läns landsting
till ledamot af Första kammaren, der han af helt
naturliga skäl ej kom att spela en i någon mån så
betydande rol, som han gjort i Andra kammaren. L.,
hvilken 1885–87, 1889–90 var Andra kammarens vice
talman och ända till sin afgång ur kammaren fortfor
att hafva en plats i statsutskottet, insattes af den
Första i lagutskottet (1892–95) och bankoutskottet
(1896). 1874–93 (med undantag af ett år, 1891–92)
var han fullmäktig i Riksbanken. Han var ledamot af
komitén ang. byggnadsplats för nytt riksdagshus och
ny riksbank (1883–84), Förstärkta lagberedningen
(1884–87), öfverskottsplaceringskomitén
(1888–90), komitén för ordnandet af civilstatens
pensionsinrättning (1891–94). Under flere år var han
ordförande i Kopparbergs läns landsting. Han afled
d. 12 Sept. 1896 i Vestannor.
*Larsson, Virginia, dog i Stockholm 1893.
*Larsson, C. Sedan de små utsökta aqvarellerna, hvilka han
utförde i Grez 1883–85, grundat hans målarerykte,
har L. med förkärlek användt detta målningssätt,
inom hvilket han är en verklig mästare; bland
dessa aqvareller märkas dubbelbilden Vinet
(1884, grossh. H. Friedländer), Bandväfverska
(1890, direktör Gerlach, Varberg), Interiör från
Fürstenbergs galleri (Fürstenbergska galleriet),
Keramik (1886, Luxembourgmuséet i Paris) samt en rad
bilder från konstnärens egen familj: modern i svart
drägt (1893, Nationalmuseum), hustrun, med ett barn
vid bröstet (s. å., Prins Eugen) och 20 små lavyrer
i 4 färger från konstnärens hem i Sundborn, Dalarna
(1897) m. fl. Men snart återtog L. derjämte målandet
i olja, utställde 1885 på »Salonen» Lilla Suzanne
(i Göteborgs museum), 1886 på Konstnärsförbundets
utställning i Stockholm Friluftsmålare och
Främmande samt har med Sista solglimten (1891) och
kolossalbilden med motiv från Sundborn De mina
(1892, utställd i Chicago 1893 och Stockholm 1897)
äfven som oljemålare vunnit rykte. Också i pastell
(Atelier-idyll 1885, Nationalmuseum, Vinterbild
1886) och tempera (Abel 1896, internationella
utst. i München) har L. med framgång försökt
sig. 1885 flyttade L. till Stockholm, men 1886–91
(4 kurser) förestod han Göteborgs musei tecknings- och
målareskola. (Ett minne af denna lärareverksamhet är
den humoristiska taflan Ögonblicksbild, framställande
L. sjelf omgifven af sina qvinliga elever, såld till
Amerika). I Göteborg fick han af grossh. Fürstenberg
två beställningar, som ledde honom in på det
monumentala måleriet. Den första var en triptyk i
olja på duk, Renaissancen, Rococon och Nutida konst,
som med tillhörande inramning af enstaka figurer i hög
relief utfördes i Paris vintern 1888–89, belönades med
guldmedalj vid verldsutställningen 1889 och nu pryder
trapphuset i Fürstenbergska galleriet. Den andra
var en serie väggmålningar al secco i trappuppgången
till Göteborgs elementarläroverk för flickor, utförda
1891 med användande af s. k. Keimska mineralfärger
samt olja och framställande den svenska qvinnan
under olika tidehvarf. Vid den täflan med fritt val
af ämne, som 1888 utlystes för freskomålningar i
Nationalmusei trapphus, fick L. (1889) 2:dra priset
för sitt förslag afsedt för ett af de 3-delade fälten
i nedre vestibulen (Karl XII i Bender, Linné inför
hofvet på Drottningholm, Sergels atelier). Vid den
nya täflan, som, likaledes med fritt val af ämne,
utlystes 1890–91, vann L. 1:sta priset för sitt nya
förslag, som omfattade båda de 3-delade fälten i nedre
vestibulen och som, med ett par smärre af museets
nämnd gjorda modifikationer, utfördes 1896. De 6
freskerna, till hvilkas utförande L. förberedde sig
under en 1894 i utlandet (särskildt Italien) företagen
resa för studium af väggmålningsteknikens olika arter,
äro de största hittills i Sverige utförda. De äro af
en ståtligt dekorativ verkan, friska i färgen och af
mycket lif i uppfattningen, om också stundom något
maniererade i linieföringen, samt framställa bilder ur
Sveriges konsthistoria (Karl XI och Ehrenstrahl samt
N. Tessin d. y. och Hårleman, Taravals ritskola,
Lovisa Ulrika och K. G. Tessin, Gustaf III inför
antika bildverk, Sergel och Bellman). Den präktiga
skiss (Gustaf Vasas intåg i Stockholm 1523), som
L. utfört för ett af fälten i
museets öfre vestibul (öfver ingången
till kupolsalen), har ännu ej kommit till
utförande. F. n. är L. sysselsatt med utförandet
af en plafond (Ryktet och genier med svenska
flaggan) och 6 lunetter (Bardasång, Folkvisan,
Medeltidsmysterium, Karusellbild från Karl XI:s tid,
Fru Olin och K. Stenborg, Jenny Lind), samtliga i olja
för den nya operans foyer. Såsom bok-illustratör har
L. ytterligare framgångsrikt uppträdt med teckningar
till Sehlstedts dikter (1893) och V. Rydbergs
Singoalla (1894, Göteborgs museum). L. har vidare
utfört etsningar: Profiler, Empire, Lisbeth (För:s för
graf. konst album) m. fl. och den friska litografien
S. Göran och prinsessan (För:s för graf. konst album,
1896), Slutligen må nämnas, att L. visat betydande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
