Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montenuovo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
emedan, om de kunna det, man icke reflekterar eller
åtminstone icke vill reflektera på dessa smärre
morfems speciella betydelse, t. ex. presterskapet
(jfr ordfogningen alla prester), förgätmigej (jfr
ordfogningen förgät mig ej); b)
ordfogningar l. konstruktioner, d. v. s. former, som bestå af
flere ord, hvartdera för reflexionen presenterande sig
som ett särskildt moment med sin speciella betydelse,
men alla sammanhållna af en gemensam betydelseuppgift,
t. ex. tresidig rätlinig figur (jfr ordet triangel),
han och hon (jfr ordet de), solen lyser. Om morfemen
handlar en (och den vigtigaste) af grammatikens
tre hufvuddelar, nämligen morfologien (de öfriga
äro fonologi och semasiologi) l. formläran,
hvilken liksom de andra delarna kan i fråga om
framställningssättet vara antingen deskriptiv, då den
redogör för de faktiskt förekommande olika slagen
af morfem, deras bildning och utbredning, eller
etymologisk, då den redogör för morfemens historiska
utveckling och derpå beroende inbördes vexling. I
fråga om innehållet sönderfaller morfologien i 1)
böjnings- eller flexionslära, som redogör för de
genom idéassociation uppkomna morfemgrupperna, de
s. k. paradigmen (t. ex. häst, -s, -en, -ens, -ar,
-ars, -arna, -arnas eller jag, mig, vi, oss eller
vara, är, var, voro o. s. v.), och 2) bildnings- eller
formationslära, som redogör för de enskilda morfemens
bildning och i sin tur naturligtvis består af dels
ordlära, dels ordfogningslära (vanl. kallad yntax).
Ad. N–n.
*Morfinism. Sp. 341, r. 12 står mg. läs cg.
*Morfologi. 1. Zool. Se vidare Zoologi. —
2. Språkv. Se vidare Morfem. Suppl.
*Morgan, John, var infödd amerikan (ej engelsman).
Morgan [må’rgön], Sir George Osborn, engelsk
jurist, politiker, f. i Göteborg d. 8 Maj 1826,
son af kyrkoherden vid engelska församlingen
derstädes Morgan M. och Fanny Nonnen, gjorde
lysande universitetsstudier, blef 1853 advokat,
tillhörde sedan 1868 underhuset, blef 1880 judge
advocate general och medlem af Privy council samt
var undersekreterare för kolonierna i Gladstones
3:dje ministèr (Jan.–Juli 1886). Han upphöjdes
1892 till baronet och dog d. 26 Aug. 1897 i Moreton
Hall. Bland lagar, som M. genomdref, må nämnas dem om
gift qvinnas eganderätt (1882) och om afskaffande af
kroppsstraff inom armén. Han var äfven en framstående
juridisk och skönliterär författare.
*Morgenbiadet, norsk tidning. Kr. Friele lemnade
1895 redaktörskapet, som sedan utöfvats af
Nils Vogt (f. 1859), fr. o. m. 1898 med sin
broder, jur. kand. Benjamin Vogt (f. 1863) såsom
medredaktör. Tidningen, som i politiskt hänseende
representerar den norska konservatismen, förfäktar i
literärt hänseende särdeles frisinnade åsigter (flere
af dess medarbetare äro afgjorda venstermän). Dess
»söndagsnummer» har väckt uppseende för sitt
rikhaltiga innehåll. O. A. Ö.
*Morgenbladet, dansk tidning. Korsgaard
lemnade redaktörskapet 1887 och efterträddes af
polit. kandidaten V. Secher. Den 31 Aug. 1892 upphörde
tidningen och efterföljdes af »Dannebrog», med Secher
som ansvarig redaktör. E. Ebg.
2. Morgenstierne, Bredo Henrik von Munthe af, norsk
jurist och författare, den föregåendes sonson, född i
Kristiania d. 11 Nov. 1851, blef 1870 student och 1874
jur. kandidat, vann 1878 kronprinsens guldmedalj för
sitt svar på universitetets prisuppgift »Kompensation
efter norsk og romersk ret», anställdes s. å. i
Justitiedepartementet, blef 1882 byråchef der,
men lemnade platsen 1884 vid ministèren Sverdrups
utnämnande. Han konstituerades s. å. som assessor
i Kristiania byret och 1887, sedan han på afh. Om
erstatningsansvar for andres handlinger blifvit
juris doktor, som professor i lagkunskap, statsekonomi
och statistik samt blef 1889 ord. professor. M. har
varit medlem af flere komitéer (sedan hösten 1896 är
han ordförande i den k. kommissionen för revision
af handelslagstiftningen) och har varit själen i
flere föreningar för filantropisk verksamhet. Hans
författareskap omfattar nästan alla vetenskapsgrenar,
och hans arbeten i numismatik äro af bestående värde
(Om et fund af 19 mynter fra Harald Haardraade,
1877; Om forholdet i middelalderen mellem den norske
mark sölv og den stedse forringede gangbare myntmark,
s. å.). Hans mest betydande verk tillhöra dock det
rättsvetenskapliga området. Af dem må utom de nämnda
anföras »Samling af norske love og bestemmelser
vedkommende handel og söfart» (1878; i förening
med Kr. Larssen), Om kompensation efter norsk ret
(1879), Om postsparekasser og om vore sparebankforhold
(s. å.), »Lov om veksler af 7 Mai 1880» (med kommentar
af B. M., 1880–81; 2 uppl.), Oversigt over den norske
konstitutionelle praxis med hensyn til storthingets
gage- og pensions- samt bevilgningsbeslutninger
(1881), Metersystemets indförelse i Norge (1888),
Fattigondet og socialismen (1889), Tre forelæsninger
(för doktorsgraden; 1890), Bemerkninger om den
saakaldte indfödsret (1891), Höires og venstres
unionspolitik (s. å., öfvers. till svenskan),
Om det sammensatte statsraad (1892), Rigsadvokat
Getz’ lovudkast (1893; separataftryck ur »Til moralens
fremme»), Rigsakten og eget udenrigsstyre (1894),
Sammensat og suppleret statsraad (1894), »Norske
handels- og sölove» (tillsammans med O. Rödtker,
1894), Indledning til statsekonomien (Grundlinjer ved
universitetets sommerkursus, 1896), Den unionelle
ret (1897), »Vexel- og checklovene (s. å.) samt ett
stort antal afhandlingar i »Norsk retstidende»,
»Tidsskr. for retsvidenskab», »Statsökonomisk
tidsskr.», »Ugeskr. for retsvæsen», »For kirke og
kultur», »Nordisk tidskr.» m. fl. O. A. Ö.
Morghen, Raphaello, italiensk kopparstickare,
född d. 19 Juni 1758 i Portici, död d. 8 April
1833 i Florens, der han varit verksam sedan 1793,
var först elev af sin fader Filippo M. och sin
farbror Giovanni Elia M., båda kopparstickare, och
utbildades sedan hos Volpato i Rom, hvars måg han
blef och i hvilkens stora reproduktionsverk efter
Rafaels stanzer han utförde Mässan i Bolsena och
Plafonden i Stanza della Ségnatura. M. är den mest
framstående af Volpatos lärjungar, öfverträffade
betydligt sin lärare och blef sjelf hufvudet för en
hel reproducerande kopparstickareskola. som fortsatte
de gamla traditionerna inom konsten: den fasta och
säkra teckningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
