- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla /
1709-1710

(1899) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nitrobacter ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han föreslog Shermanbillens afskaffande, hvilket
äfven kongressen beslöt d. 1 Nov. 1893. Derunder
hade en svår handelskris utbrutit, en mängd banker,
i synnerhet i södern och vestern, gjorde bankrutt, en
stor del jernvägsbolag inställde sina betalningar. En
mängd strejker utbröt, arbetslösheten blef större än
någonsin. Arbetareupplopp förekommo flerstädes, och
på några ställen, såsom i Chicago och i Sacramento,
herskade under ett par dagar fullständig anarki. Först
1895 började affärsläget förbättras. Under dessa
svåra tider utkämpades i kongressen lifliga
strider om tulltariffen. I Jan. 1894 hade Wilson
föreslagit en genomgående moderat revision
af Mac-Kinley-billen. Förslaget godkändes i
representanternas hus, men stötte på motstånd
i senaten, der man höjde en del af de vigtigare
tullsatserna i Wilsons förslag. Efter långvarigt
motstånd måste representanternas hus antaga senatens
beslut, som d. 22 Aug. 1894 blef lag. Häftiga strider
framkallade äfven ett förslag till inkomstskatt,
hvilket dock till sist fick falla. En hotande
konflikt med England framkallades 1895 till följd
af detta lands tvist med Venezuela rörande gränsen
i Guyana (se d. o. och Cleveland. Suppl.), men å
andra sidan arbetade de amerikanska och engelska
regeringarna på en skiljedomstolstraktat, som ock af
dem afslöts i Washington i Jan. 1897, men som föll
på senatens motstånd i Maj s. å. Genom valen till
representanternas hus i Nov. 1894 fingo republikanerna
åter en stark majoritet der. Detta antydde hur
nästa presidentval skulle komma att utfalla. De
frågor, som voro afgörande under valagitationen,
voro silfverfrågan och tullfrågan. Demokraterna,
hvilkas kandidat var Bryan, fordrade lägre tullar samt
silfvermyntfot, medan republikanerna, som uppställde
tullifråren Mac Kinley som sin kandidat, försvarade
de höga tullarna och guldmyntfot. Vid valet d. 3
Nov. 1896 segrade Mac Kinley (se denne. Suppl.),
som tillträdde ämbetet d. 4 Mars 1897. Den fientliga
stämning mot Spanien, hvilken herskade inom unionen
med anledning af det sedan 1894 pågående upproret
på Cuba och som hade sin grund i amerikanernas
önskan att se denna ö ryckt från Spanien, ökades
oerhördt, sedan 1898 ett amerikanskt krigsskepp
»Maine» sprungit i luften i Havanas hamn, såsom det
troddes genom en spansk mina. Då Spanien ej ville
lemna fordrad skadeersättning eller gå in på de
förslag till ordnande af Cubas ställning, som Förenta
staterna föreslogo, nådde spänningen emellan de båda
staterna sin höjdpunkt, och krigsrustningar vidtogos
å ömse sidor. Påfven och stormakterna erbjödo sin
medling. Sedan kongressen antagit ett ultimatum
och Spanien d. 21 lemnat amerikanske ministern
i Madrid en not, genom hvilken den diplomatiska
förbindelsen afbröts, förklarade kongressen, på en
af presidenten d. 25 s. m. gjord hemställan, att
krigstillstånd existerat sedan d. 21, och bemyndigade
presidenten att förklara krig, hvarefter denne
d. 26 utfärdade krigsförklaringen. En amerikansk
eskader under amiral Dewey tillintetgjorde redan
d. 1 Maj en spansk flottafdelning under Montojo
vid Manilas hamnstad Cavite, hvarefter Manila hölls
blockeradt och samtidigt anfölls af insurgenterna
till lands. Amerikanska eskadrar under
Sampson och Schley bombarderade åtskilliga hamnstäder
på Cuba och Puerto-Rico och instängde i Juni en
spansk flotta under Cervera i Santiagos hamn (Cuba),
hvarefter en amerikansk landstigningskår under
general Shafter d. 22 debarquerade vid Baiquiri
(ö. om Santiago) och i förening med insurgenterna
inneslöt Santiago. Då den spanska reserveskadern
under Camara vid samma tid från Cadiz via Sues-kanalen
tycktes ämna sig till Filippinerna och lemnade Spanien
utan skydd af flotta, hotade amerikanerna att skicka
en eskader öfver till Europa att bombardera Spaniens
hamnstäder. Den 1 Juli angrepo amerikanerna Santiago
från landsidan och bemäktigade sig utanverken,
men nödgades på grund af sina stora förluster
(omkr. 2,000 man) snart öfvergifva dem. Den 3 på
f. m. lemnade Cerveras flotta (4 pansarfartyg, 1
kryssare och 2 torpedjagare) Santiago för att längs
södra kusten uppnå Havana. Men så snart hon kom ut ur
hamnen, eftersattes hon af de amerikanska fartygen,
och efter en ytterst häftig skjutning, hvarunder
flere spanska fartyg råkade i brand och sattes på
grund, blef hela flottiljen förstörd. Cervera och
omkr. 1,600 man tillfångatogos, 350 man dödades
och 160 sårades. Den 15 Juli nödgades Santiago att
kapitulera, på vilkor att besättningen fick fritt
aftåg med militära hedersbetygelser och att östra
delen af Cuba från Aguadores öfver Palma till Sagua
de Tanamo öfverlemnades åt amerikanerna, som åtogo
sig att öfverfrakta de spanska trupperna, omkr. 23,000
man. till Spanien. En kår under general Miles landsteg
på Puerto Ricos sydkust. Samtidigt bemäktigade
amerikanerna sig Spaniens kolonier i Stilla
hafvet. Dessa motgångar förmådde spanska regeringen
att i slutet af Juli inleda underhandlingar, som d. 12
Aug. ledde till en preliminärfred. Spanien afsade
sig suveräniteten öfver Cuba och afstod till Förenta
staterna Puerto Rico och de öfriga spanska Antillerna
samt Ladronerna, men frågan om Filippinernas
förvaltning uppsköts till definitivfreden. Under
krigets lopp ockuperade amerikanerna Havaii-öarna.
J. Fr. N.

Nordberg, G. Se Löwenhjelm, svensk ätt.

*Nord-Carolina hade 1,617,947 innev. 1890, af
hvilka 561,018 voro färgade och 3,702 födda i
utlandet (51 i Sverige). Indianerna voro 1,514,
oberäknadt omkr. 2,900 indianer på reservationer
(264 qvkm.). 1890 funnos 3,667 fabriker, med
36,200 arbetare och ett tillverkningsvärde af
40,4 mill. doll., hvaraf 9,5 mill. kommo på 91
bomullsfabriker. Jernvägarna hade 1896 en längd
af 5,622 km. Statsskulden var 1895 3,3 mill., den
beskattade förmögenheten 262,8 mill. doll.

Nord-Dakota, stat i Nord-Amerika. Se Dakota. Suppl.

Nord-Devon, en af Parry-öarna (se d. o.).

Nordeman, O. Se Nordenstråle.

Nordenberg. Se Nordenskiöld 1 och 2.

*Nordenberg, B. Hans sjelfporträtt (1893) finnes i
Kulturhistoriska museet i Lund.

*Nordenbjelke, L., föddes d. 7 (ej 5) Mars.

*Nordenfelt, T. V., var grosshandlare och
vapenfabriksegare i London till 1890, hvarefter
han etablerade sig i Paris under firma »Nordenfelt &
C:o». Med N:s Guns and ammunition company förenades
1888 Maxims bolag (se Maxim. Suppl.),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:37:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfat/0863.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free