Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordenflycht ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sveriges nyare konstnärer, och genom sin konsts
storslagenhet och allvar är han en af våra
förnämsta landskapsmålare. N. har äfven utfört en
mängd kolteckningar af stor kraft och betagande
stämningsrikedom. Han är sedan 1895 bosatt i
Stockholm och ordförande i Konstnärsförbundet. Jfr
R. Bergh: »K. N. och det moderna stämningslandskapet»
(i »Ord och bild», 1897). — N. gifte sig 1886 med
Tekla Lindeström, f. i Stockholm d. 11 Febr. 1856,
en framstående trägravör, som utbildats i Tekniska
skolan, under Meyer, Engberg och i Frankrike, der hon
vistades 1878–86, under Trichon. J. K–e.
Nord-territoriet. Se Nord-Australien.
*Nordvest-provinserna hade 47,697,576 innev. 1891,
af hvilka 12,650,831 i Audh och 792,491 i
vasallstaterna. Antalet kristna var 58,518.
*Nordvestterritoriet (riktigare
Nordvestterritorierna). I Okt. 1895 delades det
namnlösa och icke organiserade ofantliga området n. om
de äldre distrikten i fyra nya provisoriska distrikt:
Ungava, Franklin, Mackenzie och Yukon (se Canada,
Dominion of, sp. 35. Suppl.), af hvilka Mackenzie
beräknas hafva 1,400,000 och Yukon 585,000 qvkm.,
men de öfrigas storlek är ej ens tillnärmelsevis
känd. Samtidigt utvidgades distriktet Athabasca till
en areal af 686,350 qvkm. och Keewatin till 1,680,000
qvkm. I Nov. 1897 förenades samtliga områdena till
en särskild provins. Distrikten Assiniboia, Alberta
och Saskatchewan, med en folkmängd 1894 af 86,851
pers. (deraf 13,345 indianer), äro nu representerade
i Dominions parlament, det förstnämnda med 2, de
senare med hvar sin ledamot. Till följd af stora
sträckors bördighet och rika minerala tillgångar
har en liflig invandring till det ytterst glest
befolkade N. börjat. Öfver 400,000 qvkm. anses
tjenliga för boskapsskötsel (i synnerhet i
Alberta) och jordbruk. Både Assiniboia och Alberta
genomskäras af canadiska Stillahafsbanan, från
hvilken bibanor bygts eller byggas. Jernmalms- och
stenkolslager hafva upptäckts flerestädes; särskildt
är Alberta rikt på stenkol, som nu börjat brytas. I
Yukondistriktet upptäckte man 1896 vid Klondyke
(se d. o. Suppl.) rika guldfyndigheter, och mindre
gifvande sådana hafva anträffats i flere floddalar på
östra sidan af Klippbergen. N. har en viceguvernör,
en lagstiftande församling af 29 valda medlemmar från
de tre distrikten Alberta, Assiniboia och Saskatchewan
samt ett verkställande råd af 5 medlemmar, valda af
lagstiftande församlingen. Hufvudstad är Regina i
Assiniboia, med 1,583 innev. 1895.
Nord-Östersjö-kanalen, genom hvilken Nordsjön
står i segelbar förbindelse med Östersjön, börjar
ofvanför Brunsbüttel vid Elbes mynning, går förbi
Grünenthal, Rendsburg och Borgstedt mot n. ö. och
ö. och slutligen mot s. ö., på sista sträckan följande
den gamla Eiderkanalen, ehuru undvikande dennes
krökningar, samt mynnar ut i Kielviken vid Holtenau,
4 km. n. ö. om Kiel. Den har en längd af 98,6 km.,
ett djup af 9 m., en bottenbredd af minst 22 m. och
en bredd i vattenytan af minst 60 m. Vid hvardera
änden af kanalen finnas en yttre och en inre hamn
samt mellan dessa två dubbelslussar, bland de största
i verlden, hvardera 150 m. långa, 25 m. breda och
9,8 m. djupa. På olika afstånd är kanalen (der
två af Östersjöns största handelsfartyg öfverallt
kunna mötas) försedd med sju 400 m. långa och 600
m. breda bassänger, hvilka dock äro behöfliga, endast
när stora krigsfartyg mötas. Öfver kanalen gå fyra
jernvägslinier, deraf två på svängbroar och två på
högbroar 42 m. öfver vattenytan. Kanalen upplyses
nattetid af elektriska lampor. Farten genom kanalen
under lotskontroll får ej öfverstiga 5,3 knop, så
att färden genom kanalen beräknas taga 13 timmar
inberäknadt de korta uppehållen vid slussarna och
broarna. — Kanalens upphofsman är Hamburgköpmannen
och skeppsredaren H. Dahlström, som 1878 lät
utarbeta ett förslag till densamma, hvilket på
tyska regeringens uppdrag omarbetades af Baensch (se
denne. Suppl.). Hans förslag antogs af tyska riksdagen
och preussiska landtagen 1885–86. Kostnadsförslaget
beräknades till 156 mill. mk, hvaraf Preussen
åtog sig att betala 50 mill. Högsta ledningen af
kanalbyggnaden hade Baensch. Grundstenen lades d. 3
Juli 1887 af kejsar Vilhelm I. och kanalen invigdes
af kejsar Vilhelm II d. 18–21 Juni 1895 och erhöll
namnet Kaiser Wilhelms kanal. De fördelar kanalen
erbjuder sjöfarten äro ganska stora. Vägen genom
densamma är icke blott tryggare än genom det oroliga,
för sina många skeppsbrott beryktade Skagerrack,
utan är för alla Nordsjöhamnar s. om Newcastle
kortare, t. ex. från Thamesmynningen till Bornholm
200 sjömil, till Lybeck 570 sjömil. Dessutom är den
för Tyska riket af stor militärisk betydelse. Under
räkenskapsåret 1896–97 begagnades kanalen af 19,960
fartyg (hvaraf 8,227 ångf.) och betäckte ungefär
hälften af drift- och underhållskostnaden.
*Noreen, A. G., stiftade (jämte A. Erdmann) 1882
Språkvetenskapliga sällskapet i Upsala, hvars
»Förhandlingar» han redigerade 1885–91, grundade
(jämte J. A. Lundell) 1892 reformskolan Upsala
enskilda läroverk och organiserade (jämte H. Hjärne
och J. A. Lundell) 1893 sommarkursinstitutionen i
Upsala och höll vid dessa kurser föreläsningar 1893,
1895 och 1897. Han har derjämte hållit populära
språkvetenskapliga föreläsningar i Gefle, Stockholm
och Kristiania. Sedan 1893 är han ordförande i
Svenska literatursällskapet. Såsom författare har
N. fortsatt att utöfva en utomordentligt alsterrik,
mångsidig och i flere afseenden vägbrytande
verksamhet. Af hans arbeten kunna här endast några
anföras: Folketymologier (i »Sv. landsmålen», bd 5,
1888), Bidrag till äldre västgötalagens täkstkritik
(i »Arkiv f. nord. filologi», bd 5, 6, 1889, 92),
Utkast till föreläsningar i urgermansk judlära med
huvudsakligt avseende på de nordiska språken (1888–90;
tysk bearb. 1894), Geschichte der nordischen sprachen
(i Pauls »Grundriss der german. philologie», bd 1,
1891; ny omaib. och tillökad uppl. dersammast. 1897),
en framställning af de nordiska språkens historia
på ljud- och formlärans områden från samnordisk tid
till reformationen, Fornnordisk religion, mytologi
och teologi (i »Sv. tidskr.», 1892),
Rättskrifningens grunder (i Verdandis »Småskrifter»,
1892), Mytiska beståndsdelar i Ynglingatal
(i »Uppsalastudier tillegnade S. Bugge», 1892),
Inledning till modersmålets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
