Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pickering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kolombo såsom station på ångbåtslinierna mellan
Kalkutta och Australien och har nu gått ganska
mycket tillbaka.
Po-jang, en omkr. 4,500 qvkm. stor fiskrik sjö i
kinesiska prov. Kiang-si, står i kanalförbindelse med
Jang-tse-kiang, hvars vatten ofta går in i sjön och
höjer dess yta mer än 9 m. P., som från s. v. mottager
den stora Kia-kiang och från ö. Jon-gan-kiang och den
dermed förenade Tsjang-kiang, har många öar. Norra
delen är djup och omgifves af skogklädda höjder,
södra delen är grund och nästan fylld af säf.
*Pojo tillhör sedan 1897 Borgå stift.
Polacksbacken. Se Uplands regemente.
Polain [pålä’ng], »kapten P.» Se Garde, A. E.
*Polarexpeditioner. 1. Nordpolsexpeditioner. Den
olyckliga »Jeannetteexpeditionen» under De Long
(sp. 1457) gaf anledning till ej blott det sista
årtiondets, utan måhända alla tiders märkligaste och
resultatrikaste nordpolsexpedition, Fridtjof Nansens
(1893–96). Redan Middendorf fäste uppmärksamheten
på att drifved från Asiens skogar, som flutit utför
Sibiriens floder, med hafsströmmen förts öfver till
Grönlandshafvet; den andra tyska polarfärden under
Koldevvey hade hemfört från Sibirien härstammande
drifved från Grönlands östkust, och reliker från
Jeannette träffades tre år efter fartygets förlisning
utanför Julianehaab i Syd-Grönland. Nansen drog
af dessa fynd och af flere andra omständigheter
den slutsatsen, att en långsam hafsström från det
sibiriska Ishafvet går n. om Frans Josefs land och
Spetsbergen till Grönlands östkust och vidare mot
s. Med ett för sitt ändamål bygdt fartyg, »Fram»,
lät N. sig af denna ström från Nysibiriska öarna
föras öfver det stora okända området kring polen,
hvarvid fartyget nådde 85° 57’ n. br. Men jämte
Johansen lemnade Nansen fartyget vid 83° 59’
n. br. och framträngde på isen till 86° 14’ br. (se
vidare Nansen, Fr., Suppl.). Resans utbyte blef
stort. Af densamma framgår, att östra hälften af
det inre polarbäckenet är landlöst och, tvärt emot
hvad man hittills förmodat, ovanligt djupt,
3,000–3,500 m. (ända till 3,800 m.). Ett nytt tillägg fingo
kartorna endast på den sibiriska kusten, der mellan
Jenisejmynningen och Kap Tjeljuskin flere mindre
kustöar upptäcktes, den största Sverdrup-ön n. om
Sibiriakov. Äfven gjordes några beriktiganden
af kustlinien. Hafsbottnen visade öfverallt en
förvånande brist på organiskt lif. I östra delen af
arktiska bäckenet går en ytström till Atlantiska
hafvet, men till ersättning för det utströmmande
vattnet intränger varmt nordatlantiskt in i arktiska
hafvet, som enligt termometeriakttagelser har tre
vattenlager: det öfversta kallt och jämförelsevis
saltfattigt, sträckande sig till omkr. 180 m. djup,
derunder ett betydligt varmare (ända till +1°)
och saltrikt golfströmsvatten, underst åter ett
kallare, men »betydligt varmare än vanligen
antagits». Det vattenlager, som kan hänföras
till golfströmmen, ligger i v. djupare ån i ö.,
det atlantiska vattnet stiger således i höjden ju
längre det kommer österut. — Nansens framgångsrika
vandring öfver Grönlands inlandsis 1888 (sp. 1453)
sporrade den amerikanske mariningeniören Peary (se
denne. Suppl.) att på inlandsisen från vestsidan lära
känna nordligaste Grönland.
Det kan vara möjligt, att han på sin 1891–92 i
förening med norrmannen E. Astrup (f. 1871,
d. 1896) företagna färd från vestkusten (Mc
Cormickviken, vid ingången till Smith sund) mot n.,
n. ö., ö. och s. ö. (till Independence bay, under 81°
37’ n. br.) följde Grönlands kust, men saken är tills
vidare outredd, emedan P:s 1894 och 1895 gjorda försök
att undersöka dessa trakter misslyckades.
Öfriga polarexpeditioner, om man undantager danskarnas
fortsatta undersökningar af Grönlands östkust (se
Grönland. Suppl.) och svenskarna J. A. Björlings och
E. G. Kallstenius’ olyckliga expedition i Baffins’
vik 1893 (se Björling. Suppl.) samt några hvalångares
öfvervintring 1892–93 framför Mackenzies mynning,
hafva rört sig i det europeiska och asiatiska
Ishafvet. Ryssen Konst. Nossilov öfvervintrade
tre gånger på Novaja Zemlja (1887–88, 1889–90 och
1890–91) för att undersöka detta land, och 1895
företog äfven ryske chefgeologen Th. Tsjernysjev en
expedition dit, hvarvid södra ön för första gången
öfvertvärades. I Juli och Aug. 1892 besökte franska
krigsskeppet »La Manche» med flere lärde, bl. a. den
från resor i Sverige kände alpinisten Ch. Rabot, Jan
Mayen och Spetsbergen för att der göra hydrografiska
och andra forskningar. Den amerikanske tidningsmannen
W. Wellman ville från Spetsbergen företaga en färd
med aluminiumslädar och -båtar öfver isen till polen,
men måste återvända, sedan hans fartyg »Ragnvald Jarl»
i Maj 1894 krossats af isen i närheten af Waldenön
i nordligaste Spetsbergen. Sommaren 1898 påbörjade
Wellman ett nytt försök att från Frans Josefs
land framtränga till nordpolen. Fr. Jackson,
hvars utrustning bekostats af den engelske
millionären A. Harmsworth, ämnade med Frans Josefs
land som utgångspunkt söka nå polen eller en så
hög nordlig breddgrad som möjligt. Expeditionen
lemnade England i Juli 1894 med »Windward», tog
vinterutrustningen ombord i Arkangel och nådde
Frans Josefs land i Sept., slog der i närheten af
Kap Flora upp vinterqvarteret och hufvudstationen
Elmwood. Jackson qvarstannade på Frans Josefs land
till hösten 1897 företagande expeditioner till olika
delar af landet hvars utsträckning i n. och v. han
fastställt. Han har dervid funnit, att det är en
arkipelag utan större landmassa. Den nordligaste
proviantdepoten har upplagts vid 81° 20’ n. br. 1898
utgaf Jackson en karta öfver Frans Josefs land,
som kompletterar Nansens karta i v. 1890 företogo
G. Nordenskiöld och frih. A. Klinckowström en färd
till Spetsbergen, hufvudsakligen för geologiska och
zoologiska undersökningar, hvarunder Nordenskiöld
på skidor färdades från Hornsund till Belsund på
Vest-Spetsbergen samt Isfjorden och dess olika bukter
undersöktes. Med Andrées expedition 1896 medföljde en
geologisk under G. De Geer, som kartlade största delen
af Isfjorden. S. å. gick engelsmannen W. M. Conway
med en expedition till Spetsbergen för att undersöka
dettas inland. Från Advent bay i Isfjorden gick han
öfver land mot Van Mijens bukt i Belsund och derefter
till Sassen bay och sedan öfver södra Spetsbergen
till Agardh bay på östkusten och tillbaka igen, den
första färd, som företagits tvärs öfver Spetsbergens
inland. Sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
