Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sangiröarna ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och början af 14:de årh. var S. G. en sjelfständig
republik, men kom 1353 under Florens.
*Sangiröarna, 837 qvkm., hafva omkr. 80,000 innev.
San Ines de Cumaná. Se Curnana. 2.
San Jago di Cali [chāgå]. Se Cali.
*San Joaquin [chåakīn] är farbar 240 km. (till
Stockton) för fartyg1, som ligga högst 1,5 m. djupt,
till Fresno för mindre fartyg.
*San José. 1. Hufvudstad i Costa Rica, ligger på 1,136
l. 1,180 m. höjd. — 2. Staden, som 1890 hade 18,060
innev., är ej numera hufvudort i Kalifornien. Stor
fruktodling. 41 km. i s. ö. ligger Mt Hamilton
med Lick observatory. - 3. S. J. de Cucuta, stad
i depart. Santander i Columbia, vid Pamplonita,
som längre ned faller ut i Zulia. Omkr. 12,000
innev. Förnämsta handelsstaden i norra Columbia. —
4. S. J. de Curicó. Se Curicó. Suppl.
San José de Guaymas [chåsē]. Se Guaymas. Suppl.
San José-sköldlusen, Aspidiotus perniciosus Comst.,
den mest fruktade af Nord-Amerikas skadeinsekter,
tillhör sköldlössens fam., Coccidae, och
underfam. Diaspidae. Denna karakteriseras deraf,
att honan är betäckt med ett skal, hvilket icke
är sammanväxt med kroppen, utan uppkommit genom
afsöndring från ytan af ett vaxartadt ämne. Det
tillhör således icke sjelfva djuret, utan kan
aflyftas från detta. Insekten föder lefvande ungar
och öfvervintrar i vanligen ej fullt utbildadt
tillstånd. En stund efter födseln kryper ungen fram
under honans skal, aflägsnar sig dock föga, utan söker
i närheten en plats att suga sig fast. Vid denna tid
börjar utvecklingen af skalet. Fina vaxartade trådar
pressas fram ur porer från en mängd under kroppsytan
spridda körtlar, bilda först liksom flockig ull och
filta sedermera ihop sig till ett skal. Efter två
dagar döljer detta larven. Både honan och hannen
få ett sådant skal. Men under det att honorna under
hela lifvet behålla det och förblifva fastsittande,
der de en gång sugit sig fast, utveckla hannarna
sig till bevingade insekter. Honans skal är rundt,
platt, ostronlikt, 1–2 mm. i genomsnitt, grått
med blekt till rödaktigt gul »exuvia» (det gamla,
afkastade, på vaxskalets innersida fästklibbade
och utifrån genomlysande larvskinnet), hvilken
ter sig som en central upphöjning, omgifven af
en ring. Insekten under skalet är 1 mm. lång,
säcklik, nästan cirkelrund, utan extremiteter,
antenner eller ögon, men med mycket långa sugborst
från den nästan centralt belägna munnen. Efter 30
dagar är honan fullvuxen och börjar snart framföda
ungar, fortsätter dermed sex veckor och gifver
derunder lif åt omkr. 600 larver. Under ett år
utvecklas fyra generationer, och en enda hona
kan på en sommar approximativt gifva upphof till
3,216,080,400 individer. Han-larven undergår i
skydd af vaxskalet flere förvandlingar, innan han
efter 24–26 dagar utvecklas till bevingad. Han är
då 0,6 mm., har två rundade iridiserande vingar och
nällik abdomspets. Hannens skal är mörkare än honans,
ovalt, 1 mm., med excentrisk exuvia. Insekten angriper
en mängd olika bladväxter, i synnerhet tillhörande
Rosacece: äpple-, päron-, plommon-, aprikos-, mandel-
och körsbärsträd o. s. v., men äfven många andra. Den
skonar inga ofvanjordiska delar, skadar
dock mest stam och grenar, som kunna vara så
betäckta af sköldlöss, att dessa helt och hållet
skyla barken. Bland de fastsittande individerna löpa
de orangeröda larverna omkring. Då de fästa sig på
unga grenar och i ännu högre grad på frukt och blad,
uppstår vanligen kring dem en väl begränsad, röd ring,
hvilken underlättar deras upptäckande. De spridas
hufvudsakligen med lefvande plantor, ympqvistar
och frukt, men äfven genom foglar och insekter,
såsom myror och nyckelpigor, på hvilka de rörliga
larverna fästa sig. Naturliga fiender hafva de i en
del parasitsteklar, nyckelpigor och svampar.
Insektens ursprungliga hemland, som ej är fullt
kändt, anses af några fackmän vara Japan, der två
nästan fullkomligt öfverensstämmande varieteter
eller subspecies förekomma. Den beskrefs först af
Comstock, 1880, och är känd från Australien, Havaii
och Chile. 1870 antages den hafva inkommit till San
José-dalen i Kalifornien, der den först observerades,
och redan tre år derefter hade den för kringliggande
trakter blifvit ett allvarsamt ondt. Det dröjde
dock tjugu år, innan den nådde de östra staterna,
der den 1893 konstaterades i Virginia. 1896 hade den
spridt sig öfver 14 stater ö. om Klippbergen. Knappt
någonsin har en insekt åstadkommit så stor skada och
ådragit sig en så långvarig och spänd uppmärksamhet
som denna. I Tyskland utfärdades 1898 på grund af
fruktan för denna insekt förbud mot införsel af träd
och buskar m. m. från Nord-Amerika. Y. S–dt.
*San Juan. 2. Provins (ej stat) i Argentina, har en
areal af 97,500 qvkm., med 84,250 innev. (1895). —
3. Staden hade 10,517 innev. 1895. — 4. Flod i
Argentina, uppstår under 31° 10’ s. br. genom
förening af Rio de Castano och Rio de los Patos
(från Aconcagua), rinner nedanför staden S. Juan i
lagunen Guanacache, en sänka, som mer eller mindre
markerad fortsätter ända till Colorado under olika
namn (Desaguadero, Rio Salado, Chadi Leuvu och
Rio Curaco) utan att bilda någon verklig flod med
oafbruten ström. Afståndet från flodens källor till
Rio Colorado är omkr. 1,350 km.
*San Juan Bautista. 1. Staden hade 27,036 innev. 1895.
San Juan de la Cienega [chuān]. Se Cienega. Suppl.
*San Juan de los Remedios hade 15,000 innev. 1887.
*San Juans arkipelag omfattar 1,690 qvkm., hvaraf
S. Juan 138, Orcas 155 och Lopez 77 qvkm.
San Julian de los Guines. Se Guines. Suppl.
Sankey [-ki; hårdt k], Ira David, nord-amerikansk
andlig sångare, f. 1840 i Edinburgh, Pennsylvania, der
fadern var bankdirektör och senator, visade tidigt håg
för musik och blef på 1860-talet ledare för körsången
i en metodistkyrka i New Castle, Pa. Han vardt
äfven föreståndare för församlingens söndagsskola
och ordförande i Kristliga föreningen af unge
män. Sedan 1870 följde han Moody (se denne) på dennes
predikofärder i Amerika och Europa och sjöng dervid,
utrustad med en vacker baryton, ackompanjerande sig
med harmonium, af honom diktade lättfattliga sånger
till sina egna eller valda melodier. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
