Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinngrön ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjahabad. 1. Distrikt i Bengalen, divisionen Patna,
11,305 qvkm., 2,063,337 innev. (1891), på Ganges’
högra sida. — 2. (Arrah) Hufvudstad i nämnda
distrikt, vid jernvägen Kalkutta–Allahabad. 46,905
innev. (1891).
Sjahdjihanpur (Eng. Shahjehanpur). 1. Distrikt i
Nordvestprovinserna, divisionen Rohilkand, Indien,
begränsadt i s. v. af Ganges samt genomflutet af
dess bifloder Sott l. Yarvafadar och Ramganga och
genomskuret af Audh–Rohil-kand-jernvägen. 4,517
qvkm. 918,550 innev. (1891). — 2. Hufvudstad i nämnda
distrikt, vid ofvannämnda jernvägslinie. 78,522
innev. (1891), omkr. hälften hinduer, hälften
muhammedaner, ett tusental kristna. Stort sockerbruk.
Sjamacha. Se Sjemacha.
Sjammâr, beduinstam. Se Araber. Suppl., sp. 303.
Sjamo. Se Gobi.
Sjang-tau, fordom hufvudstad i Mongoliet. Se
Dolon-nor. Suppl.
Sjan-jan-li, bergskedja på Korea (se d. o.).
*Sjan-si. Provinsen, jämte den dit hörande delen af
Mongoliet utanför den stora muren, beräknas hafva
en areal af 212,000 qvkm. (deraf 40,000 qvkm. på det
s. k. inre Mongoliet) och en folkmängd af omkr. 11,2
mill. (deraf 400,000 i Mongoliet). Hela landet har
utseendet af en jättestor trappa, som uppstiger med
afsatser i nord-nordöstlig riktning från Hoangho
till Mongoliets stora platå, men hvarje afsats är
begränsad i ö. af en lång upphöjning och lutar svagt
åt v.; sålunda bildas 7–8 parallella längddalar, i
hvilka vattendragen slingra sig fram. Mellan bergen
ligga djupa lager af gul jord (»löss»), som bildar
den bördigaste jordmån man känner. Här och der
ligga depressioner, bäcken efter forna saltsjöar,
såsom Kuku-choto i den mongoliska delen, Ta-tung i
n., Tai-juan och Ping-jang i midten samt Lu-tsun i
s. v., hvilken ännu har qvar en saltsjö, Jen-tsji. Den
bördiga jorden medgifver, trots den ansenliga höjden
öfver hafvet, odling af mångahanda kulturväxter, ehuru
blott en skörd om året erhålles, nästan öfverallt
otillräcklig för befolkningens behof. I midten
af provinsen är grufdrift befolkningens förnämsta
sysselsättning. S:s stenkolslager äro bland de rikaste
på jorden genom sin utsträckning och sin mäktighet. De
beräknas af v. Richthofen hafva en utsträckning af
85–95 tusen qvkm. och ett innehåll af minst 1,260
milliarder ton, tillräckligt för jordens konsumtion
under 20 sekel. Af dessa ofantliga tillgångar brytas
nu knappt 1,7 mill. ton om året, hvilka till större
delen förbrukas på platsen. Innevånarna äro utpräglade
köpmän; de utvandra gerna, och man träffar dem i
de aflägsnaste delar af riket i spetsen för olika
affärsföretag.
Sjanstaterna kallas af engelska författare de
små af sjanfolk (se Tai) bebodda furstendömen, som
ligga bakom Öfre Birma inom engelska intressesfären,
såsom den bestämdes i Jan. 1896, n. om Siam, således
mellan Saluen och Mekong i v. och ö. samt Kinas och
Siams gränser i n. och s., sådana dessa bestämdes
genom det engelsk-siamesiska fördraget 1894 och
det engelsk-franska 1896. Sålunda begränsade äro
dessa stater Xieng-hai, Xieng-kheng och Xieng-tong,
hvilka 1891 hade omkr. 373,000 innev., hvartill komma
omkr. 183,000 sjan i de engelska distrikten, som
omslutas af Kale-Myo och Vountho. Äfven v. om Saluen
ligga, under uppsigt af en engelsk generalkommissarie,
flere små sjanstater, såsom Leghya, Mobie, Mohlaing,
Mokme, Mone, Momeit l. Mong-mit, Taong-Penh,
Taong-tse, Theini och Thibao med dess vasall Monglong,
om hvilkas befolknings storlek man ej eger någon
kännedom.
*Sjan-tung, provins i Kina, beräknas af Trognitz till
145,000 qvkm., af A. A. Fauvel (»La province chinoise
du Chan-toung, géographie et histoire naturelle»,
1892) till 121,130 qvkm., med en folkmängd af 36
mill., enligt officiell räkning 1894 är den 37,437,700
innev.). S. delas i orografiskt hänseende i tre delar:
den stora halfön i ö., det centrala berglandet samt
den stora slätten i n. och v., hvilken genomskäres
från s. v. till n. ö. af floderna Siao-tsing-ho
och Ta-tsing-ho, hvilkas bädd Hoang-ho intog 1851,
men lemnade 1887. Den stora kanalen är nästan torr
och alldeles oduglig som trafikmedel. Provinsen,
som sedan flere århundraden saknat skog, hyser
bly- och jernmalmer, något ädla stenar (diamanter,
granater, ametister, bergkristaller m. m.) samt
leror, men företrädesvis stenkol, i den centrala
delen. För inköp af kolfält derstädes bildades
1898 ett syndikat af tyskar, delvis i kinesisk
tjenst. Industrien omfattar tillverkning af porslin,
stenkärl och siden, halmflätor och halmhattar för
export till Europa. Sidentillverkningen motsvarar
ej provinsens eget behof. Staden Jen-tsjing är
ryktbar i hela Kina för sin tillverkning af glas och
emaljer. Största staden är Uei-hsien, omkr. 250,000
innev., derefter komma Teng-tsjeu omkr. 230,000,
hufvudstaden Tsi-nan, Tsjung-Kin-tsjeu och det af
tyskarna besatta Kiatsjeu, hvardera med omkr, 200,000,
samt Tsje-fu med omkr. 120,000 innev.
Sjao-hing, stad i kinesiska prov. Tsjekiang, nära
sydkusten af Hang-tsjeu-viken, vid en kanal, som
förenar denna vik med floden Tsien-tang. Omkr. 500,000
innev, inom murarna, med förstäderna omkr. 2 mill.
Sjararakan, zool. Se Jararakan.
Sjari, sjön Tsads i Sudan största tillflöde, antogs
1870 af Schweinfurth vara Uëlles nedre lopp, tills
detta genom van Gèles undersökningar befanns vara
Kongos biflod Ubangi. S:s källor äro fullkomligt
okända. S. bildas (d. v. s. floden får namnet
S.) vid föreningen af Bahr-el-Abiad och Gribinghi
(Maistre l. Kukuni). Dess vattenmängd är ganska
stor, störst i Nov., då mynningen är 50 km. bred. Mer
än 600 (?) km. från sjön börjar deltat. Nedanför
Bahr-el-Abiad utgår en sidoarm, Batsji-kam, som
återförenas med hufvudfloden först 250 km. längre
ned. Huruvida Logon är ett sjelfständigt tillflöde
till sjön eller förenar sig med S. är ännu oafgjordt.
Sjarkara. Se Alai-bergen. Suppl.
Sjarkije, provins i nedre Egypten, ö. om Nilen,
s. om Mensalesjön, 4,368 qvkm., deraf 2,344
qvkm. kulturland, 464,655 innev. (1882); deraf
27,471 nomadiserande beduiner i stammar. Hufvudstad
är Zagazig.
Sjar-Zul. Se Kerkuk.
Sja-tow. Se Tsjaotsjeu. Suppl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
