Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Værne (fordom Varna) - Vág, Magyar. Se Waag. - Waganda. Se Uganda. - * Wagner, tyska konstnärer. 2. Maria Dorothea W. (sp. 57) - * Wagner. 3. Johann Martin W. (sp. 57) - * Wagner. 6. Anton Paul W. (sp. 59) - * Wagner. 7. Heinrich W. (sp. 59) - * Wagner. 3. H. W. (sp. 61) - * 1. Wagner, W. R. - * 2. Wagner (sp. 66), Johanna, dog i Würzburg 1894. - * Wagner (sp. 66), Rudolf J. von, föddes 1822. - * Vagnshärad. 5,684 har. 1,123 innev. (1897). - * Vagnsbro. 31,040 har. 4,939 innev. (1897). - Wah-el Charge, Wah-el Kardje. Se Charge. Suppl. - * Vahl. 2. Jens V. dog d. 1 April 1898. - * Vahl. 3. Johannes V. - * Wahlberg, H. A. L. - * Wahlenberg, A. M. L. - Wahlhof. Se Wallhof. - * Wahlqvist, E., afled i Stockholm d. 3 Maj 1895. - Wahlund, Karl Vilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2253
Våg-Wahlund.
2254
Sibberns ego och eges nu af f. d. statsministern
G. C. Sibbern.
Våg, Magyar. Se Waag.
Waganda. Se Uganda.
*Wagner, tyska konstnärer. - 2. MariaDoro-thea
W. (sp. 57) dog d. 10 Febr. 1792. Hennes son Johann
Georg föddes 1744 och dog 1767. - 3. Johann Martin
W. (sp. 57), föddes d. 24 Juni 1777. - 6. Anton
Paul W. (sp. 59) dog 1895. - 7. Heinrich W. (sp. 59)
dog 1897.
*Wagner. 3. H. W. (sp. 61) föddes i Erlangen.
*1. Wagner, W. R. Operan »Die feen» gafe i Munchen
1888, »Die walkilre» första gången dersammastädes
1870, i Stockholm (»Valkyrian») 1895. »Rheingold»,
»Walkttre» och större delen af »Siegfried» voro
komponerade redan före »Tristan». W:s »Gesammelte
schriften» utgåfvos i 10 band 1871-83 jämte
suppl. 1885. Den för kännedomen af W:s karakter
ytterst vigtiga »Briefwechsel zwischen W. und
Liszt» utkom 1887. Af tredje omarbetade upplagan af
Glasenapps biografi hafva två band utkommit (1894-
96). Ett märkligt verk är »R. Wagners geistige
entwickelung» af H. Dinger (I, 1892), som dels
beriktigar föregående berättelser om W:s deltagande i
upproret 1849, dels påpekar den diametrala motsatsen
mellan W:s Feuerbachska ståndpunkt i »Oper und drama»
(1851), der W. framhåller texten såsom musikdramats
ändamål, musiken såsom blott medel, samt hans
Schopenhauerska ståndpunkt i »Beethoven» (1870), der
han tvärt om betonar musiken såsom det vigtigaste
elementet. H. S. Chamberlain ignorerar i sitt
praktverk »Richard Wagner» (1896) Dingers upptäckter,
söker bagatellisera nämnda grundmotsats samt
framställer W. såsom ett i allo fulländadt idésystem,
snarare än såsom en genialisk, lidelsefull och derför
äfven motsägelsefull konstnärsnatur. R. Louis (»Die
weltanschauuDg R. Wagners», 1898) har förtjensten
att återbörda åt W. hans menskliga gestalt och utgår
från den riktiga förutsättningen, att W. icke alls
var någon filosof, utan i första rummet en konstnär
och att hans skrifter ofta stå i motsägelse till hans
snilleskapelser samt öfverensstämmer i mycket med
Dinger vid teckningen af W:s utvecklingsgång. Dermed
torde äntligen literaturen sent omsider vara
inne på en riktig väg, der W. får gälla såsom en
hetblodig menniska med den romantiska genialitetens
alla kännemärken, fördelar och olägenheter, och
icke längre af partisinnet utmålas såsom antingen
allvist helgon, skurk eller vettvilling. Märkvärdiga
.äro flere affall, som gjorts från Wagnerismen. Att
Btllow på sistone var affälling, framgår af åtskilliga
yttranden, som samlats af Vianna da Motta m. fl. Mesta
uppseendet väckte Nietzsches affall, indirekt redan
i »Menschliches allzumensch-liches» (1878), öppet
i »Per fall Wagner» (1888, »Fallet Wagner», 1898),
detta dess mer, som Nietzsches »Geburt der tragedie»
(1872) förr ansågs som ett af hufvudstöden för W:s
teorier. Se vi på den närvarande, af W. påverkade
opera-kompositionen, så erbjuder ställningen mycken
likhet med den närmast efter Glucks tid. Liksom ingen
af Glucks trogna efterbildare (t. ex. Salieri) kunde
hålla sig uppe, hvaremot Glucks reformer inverkade
befruktande på alla andra stilars repre-
sentanter, t. o. m. italienismens främste målsman
Rossini, så hafva nu visserligen W:s egna musik-dramer
tagit en ofantlig fart, men ingen enda rättrogen
efterbildning visat sig lifskraftig, hvaremot
W:s stil befruktat alla andra, t. o. m. den
främste italienaren, Yerdi. Äfvenså har W:s
växande popularitet väl undanträngt Meyerbeers,
men icke den klassiska operans; Mozarts stycken
äro fortfarande lika gångbara som förr. Ett an nät
öfverraskande faktum förtjenar beaktas. Rie mann
säger, att musikdramerna från W:s sista period nästan
alldeles förlorat förmågan att verka såsom absolut
musik utanför scenens område. Erfarenheten visar
raka motsatsen. Man gifver i London och Paris med
framgång icke blott hela akter, utan hela musikdramer
af W. såsom konsertmusik, hvilket icke plägar ske med
äldre operor. Redan möjligheten att kunna göra detta
synes i sin mån bevisa, att W:s reformer, hälst i hans
senare verk, äro minst lika mycket af rent musikalisk
som af dramatisk natur. Ett monument öfver W. kommer
att resas i Berlin (Thiergarten). A. L.
*2. Wagner (sp. 66), Johanna, dog i Wtlrz burg 1894.
*Wagner (sp. 66), Rudolf J. von, föddas 1822.
*Vagnhärad. 5,684 har. 1,123 innev. (1897).
*Vagnsbro. 31,040 har. 4,939 innev. (1897).
Wah-el Charge, Wah-el Kardje. SeCharge. Suppl.
*Vahl. - 2. Jens Y. dog d. l April 1898. - 3. Johannes
Y. har vidare utgifvit Dansk bogfortegnelse for åar
ene 1881-92 (1893-94).
*Wahlberg, H. A. L., hade 1895 en utställning i
Stockholm af 250 taflor.
*Wahlenberg, A. M. L., blef enka 1896. Hon har vidare
utgifvit komedien Två valspråk (1892), skådespelen
Löndörren (1893) och Farbror Pål (1896), skisserna
Tolf (1893), romanen En stor man (1894), *Så hände
det sig...» (1897), Bindande band (1898).
Wahlhof. Se Wallhof.
*Wahlqvist, E., afled i Stockholm d. 3 Maj 1895.
Wahlund, Karl Yilhelm, romanist, universitetslärare,
donator, f. i Kristinehamn d. 7 Jan. 1846, blef
student i Upsala 1864 samt filos, doktor och docent
i franska språket 1875. Han erhöll 1892 professors
n. h. o. v. Genom mångåriga studier i Frankrike och
der knutna personliga förbindelser har W. blifvit
en sammanhållande länk emellan Nordens och Söderns
romanister, och ett uttryck derför var den festskrift,
som af in- och utländske lärde egnades honom på
hans 51:sta födelsedag. Han skänkte 1892 sitt
stora bibliotek (hvaröfver två särskilda kataloger
tryckts) af provencalsk och forn-fransk literatur
jämte en summa af 30,000 kr. till dess förkofran
till Upsala univ:s bibliotek. 1896 stiftades af
honom Nyfilologiska sällskapet i Stockholm. W. har
författat bl. a. Uber Anne Målet de Graville (1895),
en fransk renaissance-skaldinna, som han framdragit
i ljuset, och utgifvit bl. a. följande forn-franska
texter: skådespelet »Miracle de nostre dame, de
Saint Jehan Crisothomes et de Anthura, sa mére»
(1875), »Les enfances Yivien Chanson de geste»
(1895), bägge för första gången tryckta, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
