Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - * Öckerö. - Ödberg, Jonas Fridolf - * Ödeborg. - * Ödeby. - * Ödenäs. - * Ödeshög. - * Ödestuga. - * Ödlor. Om utdöda (fossila) ödleordningar se Enaliosauria. - 3. Ödmann, Samuel Martin - 3. Ödmann, Samuel Martin. Hans hustru i andra giftet (1869), Jenny Maria Braun - * Ödmann, A. - * Ödmansson, E. L. V. - * Ödsköld. - * Ödsmål. - * Öfraby. 1. - * Öfraby. 2. - Öfre Donaukretsen. Se Schwaben und Neuburg. - Öfverantändning. Se Centraltändning. Suppl. - Öfverdikrot puls. Se Pulslära, sp. 417. - * Öfverdirektör. - * Öfverflödsförordningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
*Öckerö. 2,425 har. 3,643 innev. (1897)
Ödberg, Jonas Fridolf, skolman, historiker, f. i
Arnäs, Ångermanland, d. 14 Febr. 1845, blef 1866
student i Upsala, der han 1875 promoverades till
filos. doktor på afh. Om den Svenske konungens
Domsrätt före Svea Hofrätts inrättande år 1614. I. och
utnämndes 1876 till lektor i historia och svenska vid
Skara högre allm. läroverk, der han 1878-93 var tillf.
rektor. Ö. är en grundlig kännare af 1500-talets
historia och har behandlat delar af densamma i en
serie arbeten: Anteckningar om riksrådet Hogenskild
Bielkes friherreskap Leckö ären 1571-1599 (1892),
Om Anders Lorichs, k. Johan III:s ständige legat
i Polen, och hans tid 1569-1584 (1893), bägge i
Skara lärov:s program, Om prinsessan Cecilia Wasa
(1896), Tidsbilder ur 1500-talets svenska häfder
(s. å.), Om magister Sven Jacobi, den förste
protestantiske biskopen i Skara stift (s. å.), Om
stämplingarna mot k. Johan III åren 1572-1575 (1897)
m. fl. Ö. har redigerat några årg. af Vestergötlands
fornminnesförenings tidskr.
*Ödeborg. 7,149 har. 985 innev. (1897).
*Ödeby. 3,390 har. 404 innev. (1897).
*Ödenäs. 3,937 har. 701 innev. (1897).
*Ödeshög. 9,914 har. 2,613 innev. (1897).
*Ödestuga. 9,393 har. 909 innev. (1897).
*Ödlor. Om utdöda (fossila) ödleordningar se
Enaliosauria.
3. Ödmann, Samuel Martin, publicist, son af prosten
Erik Samuel Ö., f. i Gefle d. 1 Maj 1822, student
i Upsala 1837, var 1850-65 landtbrukare, 1865-98
redaktör af halfveckotidningen »Fäderneslandet»
och dog i Stockholm d. 21 Jan. 1899. Ö. var
1850-58 ledamot af bondeståndet och 1862-65
riksgäldsfullmäktig. Han var liberal enligt 1848 års
idéer och arbetade ifrigt för representationsreformen,
bl. a. såsom sekreterare i den för dennas
genomdrifvande bildade agitationskomitén. Han
redigerade 1860-64 »Politisk tidskrift för Sveriges
allmoge» och utgaf bl. a. Från flydda dagar (1898). –
Hans hustru i andra giftet (1869), Jenny Maria Braun
(f. i Stockholm d. 20 Mars 1847), har under märket
J-y. Brn utvecklat utomordentlig produktivitet såsom
roman- och novellförfattarinna (hufvudsakligen i
»Fäderneslandets» följetongsafdelning).
*Ödmann, A., blef 1897 led. af Mus. akad.
*Ödmansson, E. L. V., erhöll afsked
från e. o. professuren 1896 och från
öfverläkarebefattningen vid S:t Göran 1898. Han är
sedan 1894 led. af Vet. akad.
*Ödsköld. 9,798 har. 1,128 innev. (1897).
*Ödsmål. 4,669 har. 1,720 innev. (1897).
*Öfraby. 1. 1,174 har. 562 innev. (1897). – 2. 1,272
har. 580 innev. (s. å.).
Öfre Donaukretsen. Se Schwaben und Neuburg.
Öfverantändning. Se Centralantändning. Suppl.
<B>Öfverdikrot puls.</b> Se Pulslära, sp. 417.
Öfverdirektör. Äfven chefen för
Patent- och registreringsverket bär titeln
öfverdirektör. Öfverdirektörsassistenterna benämnas
sedan 1898 byrådirektörer.
*Öfverflödsförordningar. Uppgiften å sp. 578,
r. 9-17, att 1765 års riksdag slopade fabriker och
manufakturier – såsom föranledande till öfverflöd –
sålde maskinerna till Ryssland och lät arbetarna
följa med är alldeles oriktig. Tvärtom rådde vid
riksdagen den öfvertygelsen, att manufakturerna
borde fortfarande understödjas, fastän på ett bättre
och rättvisare sätt än dittills. Manufakturfonden
bibehölls till manufakturernas uppmuntran, trots
försök att få taga den till fyllande af statsverkets
behof, men dess inkomster minskades visserligen,
då de till större delen bestodo i afgifter på varor,
som drabbades af 1766 års öfverflödsförordning. Från
Manufakturfonden utdelades utskeppnings-,
tillverknings- och uppfinningspremier, reseunderstöd
m. m. För finare jern- och metalltillverkningar
inrättades en särskild diskonteringsfond. Grundtanken
af statens understöd åt näringarna öfvergafs således
ej. Men i tillämpningen – då inga nya förlagslån eller
förskott lemnadas, understöd lemnade på obestämd
tid åt vissa enskilda personer indrogos, utlofvade
understöd innehöllos och Manufakturfondens utestående
fordringar indrefvos – inträdde en förändring, som var
stor nog att störta sådana inrättningar, som alltför
uteslutande voro byggda på hoppet om statens hjelp (se
vidare Malmström: »Sveriges pol. hist. från k. Carl
XII:s död till statshvälfningen 1772», V, 412-414). –
Förbudet mot garneringar (sp. 578, r. 26) afsåg
garneringar af annat slags tyg än det, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
