Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betterton, Thomas, engelsk skådespelare - Betti, Enrico, italiensk matematiker - Bettia, stad i distriktet Champaran, brittisk-indiska prov. Behar - Bettina, tysk författarinna. Se Arnim 3 - Bettinelli, Saverio, italiensk skriftställare - Bettleri. Se Tiggeri - Bettna, socken i Södermanlands län, Oppunda härad - Betto, Bernardino di, italiensk målare. Se Pinturicchio - Betto Bardi, Donato di, italiensk bildhuggare. Se Donatello - Betul, en Evangeliska fosterlandsstiftelsens missionsstation - Betula, bot. Se Björk - Betulaceæ, Betulacéer, bot., naturlig växtfamilj af hängeträdens (Amentaceæ) grupp - Betulacéer. Se Betulaceæ - Betulia. 1. (Betylua) En fästning - Betulia. 2. (Bethulie) Stor by i södra delen af brittiska Oranjeflodskolonien - Betulin, farm. kem., ett i björkens bark förekommande, indifferent ämne - Betuwe (det forna Batavorum insula), landskap i nederländska provinsen Gelderland - Betydelselära, språkv., del af grammatiken - Betyg, skriftligt intyg l. vitsord rörande en persons beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betterton [be;tatn], Thomas, berömd engelsk
skådespelare, f. 1635(?), d. 1710, var i sin tidiga
ungdom biträde i en bokhandel och torde omkr. år
1659 ha börjat sin sceniska bana. B. blef snart
restaurationstidens ryktbaraste skådespelare och vann
framför allt stora framgångar vid framställningen af
Shaksperes hjältar (Macbeth, Othello och i all
synnerhet Hamlet). Han tillhörde sedan 1661 sir John
Davenants trupp ("the duke’s company") och
verkade efter dennes död, 1668, med växlande framgång
som teaterledare, än ensam, än associerad med andra
trupper eller med dramatiska författare som Congreve
och Vanbrugh. Ännu så sent som 1710, några få
dagar före sin död, uppträdde han, ehuru en
giktbruten gubbe, på scenen. B. skref äfven själf dramer,
men de äro blott litterärt värdelösa bearbetningar
af äldre stycken. I Shakspereforskningens historia
är B. känd som förmedlare af den anekdotiska
teatertradition om Shakspere, hvilken upptecknades i
Rowes biografi öfver skalden.
V. S–g.
Betti, Enrico, italiensk matematiker, f. 1823,
d. 1892, professor i matematisk fysik vid
universitetet i Pisa. Han har utgifvit arbeten hufvudsakligen
inom den högre algebran och verkat som
läroboksförfattare.
H. v. K.
Bettia [be’ti*], stad i distriktet Champaran,
brittisk-indiska prov. Behar, Bengalen, vid järnvägen
till Muzaffarpur, med maharajans palats,
romersk-katolsk kyrka och missionshus samt stor, af 30,000
människor besökt marknad. Omkr. 23,000 inv.
Bettina, tysk författarinna. Se Arnim 3.
Bettinelli, Saverio, italiensk skriftställare, f.
1718 i Mantova, d. 1808, ingick i jesuitorden och
undervisade länge i litteratur vid högre läroanstalter.
På en resa till Frankrike 1755 gjorde han Voltaires
bekantskap och vardt därefter en talangfull utbredare
af upplysningstidehvarfvets idéer. B:s arbete
Risorgimento d’ltalia negli studj etc. (2 bd, 1775) skildrar
efter källorna den italienska kulturutvecklingen under
11:e–15:e århundradena. Som kritiker med franska
synglas uppträdde han i arbetena Dell’ entusiasmo
nelle belle arti (1769) och Lettere dieci di Virgilio
agli arcadi, det senare ett mot den växande
Dantekulten riktadt angrepp, som kom mycket buller åstad.
Bland hans samlade Opere (24 bd, 1799–1801)
finnas äfven obetydande dramer och sirliga
smådikter.
Bettleri. Se Tiggeri.
Bettna, socken i Södermanlands län, Oppunda
härad. 8,323 har. 1,929 inv. (1903). B. utgör
ett konsistoriellt pastorat i Strängnäs stift, Oppunda
östra kontrakt.
Betto, Bernardino di, italiensk målare. Se
Pinturicchio.
Betto Bardi, Donato di, italiensk
bildhuggare. Se Donatello.
Betul, en Evangeliska fosterlandsstiftelsens
missionsstation i brittisk-indiska Centralprovinserna.
Upprättad 1880.
Betula, bot. Se Björk.
Betulaceæ, Betulacéer, bot., naturlig
växtfamilj af hängeträdens (Amentaceæ) grupp.
Familjen innefattar träd och buskar, hvilka alla
äro sambyggare och hafva både han- och
honblommor samlade i hängen samt nötfrukt.
Betulacéerna äro kalazogama (se d. o.). Ett
utmärkande drag är rikedomen på balsamiska och
hartsartade ämnen. Familjen innefattar tvenne
grupper, Coryleæ, med släktena Carpinus, Corylus
och Ostrya, och Betuleæ, med Alnus och Betula.
Arterna äro ej många och förekomma till största
delen inom den norra tempererade zonen. Men
oaktadt arternas fåtalighet intager familjen genom
individernas mängd en högst framstående plats i de
nordliga ländernas vegetation, i det vissa arter äro
lika bestämmande för landskapens karaktär som
viktiga i människans hushållning.
S. A. (G. L–m.)
Betulacéer. Se Betulaceæ.
Betulia. 1. (Betylua) En fästning, omtalad
i Judits bok såsom belägrad af Holofernes. B. låg
söder om Jisreels-slätten, i närheten af det gamla
Dotan.
E. S–e.
2. (Bethulie) Stor by i södra delen af
brittiska Oranjeflodskolonien i Syd-Afrika, nära
Oranjeflodens sammanflöde med dess biflod Caledon. 4,000
inv. Station för franska missionärer.
Betulin (af lat. betula, björk), farm. kem., ett i
björkens bark (inom korklagret) förekommande,
indifferent ämne, som i rent tillstånd bildar lätta, hvita
kristaller utan lukt och smak, olösliga i vatten,
svårlösliga i alkohol, lättlösliga i eter. Betulin uppgifves
hafva formeln C36 H60 O3, smältpunkt 258° C. samt
är måhända till sin kemiska byggnad en
alkohol.
C. G. S.
Betuwe (det forna Batavorum insula), landskap
i nederländska provinsen Gelderland, alldeles
omflutet af de båda Rhenarmarna Waal och Lek
(Neder-Rijn), 90 km. långt, 5–10 km. bredt. Areal 270
kvkm. Består af marskland och är genom Nieuwe
Dijk deladt i öfre och nedre B. B. anses vara
de gamle batavernas hemland.
Betydelselära, språkv., den del af grammatiken,
som redogör för språkets psykiska innehåll, d. v. s.
de idéer, som genom språkljuden meddelas och på
så sätt utgöra deras betydelse. I nyare
grammatiska system utgör betydelseläran en af de tre
hufvuddelarna jämte ljudlära och formlära. Denna
betydelselärans ställning häfdades först af Ad. Noreen
i Nordisk tidskrift 1879. Tysken K. Riesig var den
förste, som yrkade på införandet af betydelselära i
grammatiken. Betydelseläran indelas i deskriptiv och
etymologisk, af hvilka den förra delen omfattar
kategorilära och funktionslära. Se A. Noreen, "Vårt
språk", V: 4 ff. (1904 ff.). Jfr vidare A. Darmesteter,
"La vie des mots" (4:e uppl. 1893), och Bréal,
"Essai de sémantique" (2:a uppl. 1899). Se
Semasiologi.
R–n B.
Betyg, skriftligt intyg l. vitsord rörande en persons
beskaffenhet eller förhållande i visst afseende. På
flera områden af det borgerliga lifvet är utfärdandet
liksom innehafvandet af betyg en angelägenhet af ej
ringa vikt.
Vid undervisningsanstalter, såväl högre som lägre,
åsättas betyg öfver lärjungarnas insikter (och
färdigheter), flit och uppförande. Mesta betydelse ega
examensbetygen, som gälla de vid en
examen ådagalagda kunskaperna. De i Sverige brukliga
hufvudgraderna af kunskapsbetyg äro, om man nyttjar
de gamla latinska benämningarna, Laudatur, Cum
laude approbatur (förkortadt Cum laude) och
Approbatur, hvilka motsvaras af de nu företrädesvis
använda svenska uttrycken Berömlig (= A), Med beröm
godkänd (= AB) och Godkänd (= B). Om dessa
betyg uppskattas i s. k. betygsenheter, erhålla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
