Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blavatsky, Helena Petrovna, rysk teosof - Blavet, en lång flod i Bretagne - Blavia. Se Blaye - Blaydon, stad i engelska grefsk. Durham - Blaye, arrondissemangshufvudstad i franska depart. Gironde - Blaze. 1. François B., kallad Castil-Blaze, fransk musikskriftställare - Blaze. 2. Ange Henry B., baron de Bury, fransk skriftställare - Blbch, i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för J. F. Blumenbach - Blech, Leo, tysk tonsättare - Blechen, Karl Eduard Ferdinand, tysk landskapsmålare - Blechnum L., bot., ett ormbunkssläkte tillhörande fam. Polypodiaceæ - Bleck, metall., tunn plåt - Bleckert. Se Bleichart - Bleckinstrument. Se Mässingsinstrument - Blecksax, mek. tekn. Se Bleckslageri - Bleckslageri, mek. tekn., att af metallbleck tillverka kärl och andra varor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
läran”, 1893 ff.), som är teosofernas förnämsta
kodex. Omdömena om fru B. skifta i hög grad;
hennes anhängare betrakta henne som en sierska,
under det att motståndarna räkna henne till bedragarna.
Jfr K. af Geijerstam, ”Den afslöjade Isis” (1897).
Blavet [-vä], en 145 km. lång flod i
Bretagne, Frankrike, upprinner i depart. Côtes-du-nord,
rinner i sydlig riktning genom depart. Morbihan och
faller ut i Lorientbukten, där den fr. h. upptager
den förbi Lorient rinnande Scorff. Under en del af
sitt öfre lopp, från Gouarec till Pontivy, deltager
den i bildandet af Brest-Nanteskanalen, och från
Pontivy till Hennebont, 60 km., har den gjorts segelbar
med konst (Canal de B.); de sista 15 km.
från Hennebont är den trafikabel utan konstens tillhjälp.
Blavia. Se Blaye.
Blaydon [blei′dn], stad i engelska grefsk. Durham,
vid Tyne, genom hängbro förenad med Newcastle.
19,628 inv. (1901). Kolgrufvor, gödsel- och flaskfabrikation.
Blaye [bläj l. blä], befäst arrondissemangshufvudstad
i franska depart. Gironde, på högra stranden af floden
Gironde. 3,952 inv. (1901). Ofvanför staden ligger
det af Vauban 1688 rekonstruerade citadellet. som
tillsammans med det midt i floden liggande Fort Pâté
och Fort Médoc på vänstra stranden skyddar Bordeaux
från sjösidan. Liflig handel med vin ("blaye", hvitt
franskt vin). B. är det forna Blavia. Hertiginnan af
Berry hölls 1832-33 fången i därvarande slott.
Blaze [blas]. 1. François B., kallad Castil-Blaze,
fransk musikskriftställare, f. 1784, d. 1857,
lämnade 1820 den juridiska banan för att
lefva såsom musikalisk författare. Han skref,
förutom tidningsartiklar,
L’opéra en France (1820),
Dictionnaire de musique moderne (1821),
Molière musicien (1852),
Théâtres lyriques de Paris (1847-56) m. m. samt
öfversatte tyska och italienska operatexter.
A. L.
2. Ange Henry B., baron de Bury, den föregåendes son,
fransk skriftställare, f. 1813 i Avignon, d. 1888,
offentliggjorde i "Revue des deux mondes" en mängd
dikter, kritiker och studier öfver Tyskland och dess
litteratur. 1840 Öfversatte han Goethes "Faust", och
1846, efter en längre vistelse i Tyskland, utgaf han
Écrivains et poètes d’Allemagne.
Bland hans öfriga historiska arbeten märkas
Les Koenigsmark, épisode de l’histoire du Hanovre (1855) och
Le comte de Chambord (1850).
B. författade äfven musikestetiska skisser och
Musiciens contemporains (1856), där han ännu intager
en föråldrad ståndpunkt, men sökte sedermera göra
mera rättvisa åt samtiden, särskildt Wagner.
Blbch, i naturvetenskapliga beteckningar förkortning för J. F. Blumenbach.
Blech, Leo, tysk tonsättare, f. 1871, studerade
under Bargiel, Rudorff och Humperdinck samt blef
kapellmästare först i Aachen, sedan (1899) i Prag. Han
har komponerat sånger, pianostycken, symfoniska
dikter och körer, men vunnit sin egentliga berömmelse
genom sina operor (Das war ich, Alpenkönig und
menschenfeind), hvari han sökt förbinda folklig
melodi med modern polyfoni.
A. L.
Blechen, Karl Eduard Ferdinand, tysk landskapsmålare,
f. 1798, d. 1840, professor vid Berlins
konstakademi. Han var "en trotsig
autodidakt", som först vid 25 år vände sig till måleriet
och, trots ett förfeladt lif, hvilket i förtid
slutade med själsförmögenheternas omtöcknande
och själfmord, blef en af Tysklands originellaste
landskapsmålare. Men det var därför icke heller
den fridfulla naturen han framställde, utan det
var gräsliga och förfärande bilder med några
få figurer, samstämmande med omgifningen. Och
dock tog han mest sina motiv från Italien,
som han var den förste att skildra. Af hans
egendomliga taflor, som utmärka sig för skarp
natursanning, men på samma gång djupt gripande
stämning, må nämnas
Trakten vid Narni,
La Spezias golf,
Romerska herdar,
Klostergård vid Viterbo,
åtskilliga bilder från den romerska kampanjan och
sist hans allmänt beundrade bild af S. Francesco
i Assisi. B. är rikligt representerad i Berlins
nationalgalleri medelst målningar och teckningar.
C. B. N.*
Blechnum L., bot., ett ormbunkssläkte tillhörande
fam. Polypodiaceæ, som har långsträckta, parvis
sittande sporgömmesamlingar på särskilda blad,
högre och med smalare segment än de vegetativa. Det
innefattar omkr. 50 arter, de flesta tropiska, bland
hvilka en, B. brasiliense Desv., odlas i boningsrum. I
Sverige förekommer en art, B. Spicant With., en
af våra prydligaste ormbunkar, med många, vackra,
15-30 cm. långa blad, delade i jämnbreda, spetsade
segment. Den växer i fuktig skogsmark, vid foten af
berg och liknande lokaliteter öfver hela landet upp i
Härjedalen och Jämtland, dock ej i mellersta Sveriges
östra kustprovinser.
G. A.*
Bleck, metall., tunn plåt, framställd af olika
metaller: guld-, silfver-, nysilfver-, koppar-,
mässing-, zink-, järnbleck o. s. v. Järnbleck
utan något öfverdrag kallas vanligen svartbleck,
hvaremot det förtennadt heter hvitbleck,
förzinkadt galvaniseradt bleck o. s. v. Mycket
tunt bleck får äfven benämningen folium l. blad,
t. ex. tennfolium, bladguld (se Bladmetall),
hvaremot tjockare bleck kallas plåt, såsom järnplåt,
stålplåt o. s. v. (se Plåt). Jfr Bleckslageri.
W. H.
Bleckert. Se Bleichart.
Bleckinstrument. Se Mässingsinstrument.
Blecksax, mek. tekn. Se Bleckslageri.
Bleckslageri, mek. tekn., förfaringssätt att
af metallbleck eller plåt (se Bleck) tillverka
allehanda slags kärl och andra varor, vare sig för
hand (af bleckslagare) eller vid masstillverkning i
fabriker med särskilda, för ändamålet konstruerade
maskiner. Hithörande arbeten kunna sammanfattas i
trenne hufvudgrupper: materialets sönderdelning,
dess formgifning och dess sammanfogning.
Sönderdelningen af blecket sker för hand med starkt
utförda bleck- eller plåtsaxar (fig. 1 och 2),
vanligen försedda med ett vinkelstycke för saxens
fästande i ett skrufstycke eller insättande i en
stock eller bock, då skänklarna också pläga göras
längre. För långa skär och större stycken begagnas
bänksaxen (fig. 3), hvars skärblad a kan medelst
handtaget b föras mot det på bordet c liggande
blecket, som genom tvenne ställbara anslagslister
d och f styres och fasthålles. Ännu fullständigare
är rundsaxen (fig. 4), som begagnas för utklippning
af långa bleckremsor samt cirkelrunda bleckskifvor
och bleckringar. Två koniska skärskifvor, a och
b, af stål, hvilka sitta helt litet förskjutna i
förhållande till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
