Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dorsaler ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
om full (tillräckligt stor) dos och refrakt (sönderdelad) dos, t. ex. af opium. I regeln föreskrifvas doserna efter vikt, hos oss alltid efter
gramvikt. Äfven flytande läkemedel föreskrifvas å
recepten efter vikt, men vid ingifning af dylika medel
åt en sjuk begagnas åtskilliga populära rymdmått,
såsom kopp (= 120—150 gr.), matsked (= 15 gr. af
vattenlösningar), dessertsked (= en half matsked)
och tesked (= en half dessertsked, omkr. 5 gr. af
vattenlösningar, 6 gr. af syruper o. d., 3,5 gr. af
tinkturer), hvilka rymdmått dock i storlek växla
ganska mycket och således egentligen icke äro lämpliga
till en noggrann bestämning af dosens storlek. Att
bestämma dosen efter droppar, såsom ofta sker med
sprit- eller vinlösningar o. d. af häftigare verkande
läkemedel, är ej heller någon noggrann mätning,
ty af ett gram t. ex. opiumtinktur hafva vid försök
erhållits från 22 till 38 droppar. Dropparnas storlek
är nämligen i hög grad beroende på storleken och
formen af mynningen till det kärl, hvarur läkemedlet
drypes. (Lyckligtvis är det i vanliga fall icke
så ytterst noga, om dosen är något större eller
mindre.) Den kvantitet, hvari doser böra gifvas,
är beroende på många omständigheter: läkemedlets
egen natur, den sjukes ålder, kroppsbeskaffenhet,
lefnadssätt och vana vid läkemedel, sjukdomens grad
och art, stället för dosens införande i kroppen
o. s. v. Det händer stundom, att en individ alls icke
kan fördraga ens den minsta dos af äfven för öfrigt
helt oskyldiga medel (jfr Idiosynkrasi). För
dosernas afpassande gäller den regeln, att ju
större fara finnes för handen och ju hastigare
förlopp sjukdomen har (såsom vid häftiga blödningar,
förgiftningar, kolerafall o. s. v.), dess kraftigare
måste man ingripa med täta ingifningar: hvar 5:e,
10:e, 15:e minut i stället för hvarannan till hvar
sjätte timma, hvilket är det vanliga. Ej sällan tåla
vissa svårt sjuka ovanligt stora mängder af somliga
läkemedel; så t. ex. kan man ofta ge en upphetsad
sinnessjuk högst betydliga mängder opium eller annat
bedöfningsmedel, en person med mycket svåra smärtor,
såsom gall- eller njurstenskolik, bukhinneinflammation
e. d., stora doser smärtstillande medel o. s. v.
O. T. S.*
För giftiga läkemedel, afsedda till invärtes bruk
(att nedsvälja), att inspruta under huden e. d.,
föreskrifva farmakopeerna s. k. maximaldoser,
angifvande den största mängd, som af nämnda medel får
gifvas på en gång; vissa farmakopeer föreskrifva äfven
dagsmaximaldoser, bestämmande huru mycket af dylika
medikament får intagas under loppet af ett dygn. Om
läkaren anser nödigt, få dessa doser öfverskridas;
han utsätter då på receptet ett tecken (! eller sic!),
som anger för apotekaren, att han med afsikt och ej af
förbiseende öfverskridit maximaldosen. — I fråga om
större mängder af läkemedel än de medicinskt brukade
talas om giftig (toxisk) och dödande (letal) dos. —
Ett systematiskt studium af förhållandet mellan
dosens storlek och intensiteten af ett läkemedels
eller ett gifts verkan har i allmänhet ännu ej
blifvit genomfördt, utan man har nöjt sig med att
bestämma detta förhållande blott i den utsträckning,
som för praktiska ändamål varit nödvändig för, att man
skulle lära känna, huru stor mängd af ett läkemedel
är behöflig för att framkalla en viss åsyftad, nyttig
verkan, samt huru mycket man utan risk
kan gifva af detsamma (äfvenså, vid djurexperiment,
hur stor den minsta dödande dosen är). Af försök
till grundande af en mera allmängiltig doseringslag
föreligga ännu helt få; dessa tyckas gifva vid
handen, att, åtminstone för åtskilliga fall, om dosen
likformigt ökas, verkans intensitet tilltager först
snabbt, därefter allt långsammare, närmande sig ett
maximum. Ju häftigare medlet verkar, dess "brantare"
(snabbare) är stegringen. — Som bekant, utmärka sig
homöopaterna för att i allmänhet använda läkemedel
i ytterligt små doser — ofta så små, att det ej
finnes någon rimlighet i att antaga, att de öfver
hufvud skola kunna utöfva någon som helst verkan
utom en suggestiv, en mer eller mindre inbillad
sådan. Ett dylikt användande af medicin är antingen
fantasteri eller humbug. Blott åt inbillade sjuka,
vid afvänjningskurer för t. ex. morfinister, kan
bruket af föregifvet verksam medicin vara berättigadt.
C. G. S.
Dos [då], fr. (af lat. dorsum), rygg, bakdel,
baksida. — Dos-à-dos [dåṡadå̄], "rygg mot rygg"
en ställning i dans (motsats: visavi); ett slags
salongsdivan, där de sittande måste vända ryggarna
mot hvarandra.
Dosa, Georg. Se Dózsa, G.
Dos-à-dos. Se Dos.
Dosage [dåṡāʃ], fr. Se Dosera 1.
Dosbarometer, fys. och meteor., ett slags
kvicksilfverbarometer. Se Barometer.
Dose [då̄ṡe], Johannes, tysk författare, f. 1860 i
Ödis socken vid Kongeå (Danmark), studerade teologi
i Kiel och Leipzig, emigrerade 1889 till Amerika,
hvarifrån han 1893 återvände till Schleswig som
lärare och skriftställare. D. tillhör de moderne
"hem"-skildrarna ("heimatdichter") och har skrifvit
ett stort antal böcker om Schleswigs natur och
människor. Bland D:s arbeten må nämnas Heimatlieder
(1898), Magister Vogelius (1899; 4:e uppl. 1905), en
berättelse, från 30-åriga kriget, Der kirchherr von
Westerwohld (1900; 3:e uppl. 1904), Ein Stephanus in
deutschen landen (1901; 3:e uppl. 1903), Frau Treue
(1901; 6:e uppl. 1905), Die sieger von Bornhöved
(1903; 2:a uppl. 1905), Edelinde (1904) och Vor der
sündflut (1905).
Dosera. 1. (Fr. doser, [kvantitativt] afväga, af
grek. dosis, se Dos) Afväga beståndsdelarna i en
mekanisk (särskildt läkemedels-)blandning. — Dosering
(fr. dosage), förhållandet mellan viktmängderna af
de i en mekanisk (särskildt läkemedels-)blandning
ingående beståndsdelarna. — 2. (Af fr. dos, rygg)
Slutta, luta; göra sluttande. — Dosering, sluttning,
lutning. Brantheten i jordvallars dosering betecknas
genom förhållandet mellan sluttningens höjd och
anlag (horisontala längd). Så t. ex. betyder 1:3
("en på tre"), att höjden är lika med 1/3 af anlaget
(se d. o.).
G. U.
Dosering. Se Dosera 1 och 2. — Doseringsanlag. Se
Anlag, väg- o. vattenb. — Doseringslag. Se Dos.
Doshisha [dåʃiʃa], evangeliskt universitet i
Kioto, Japan, grundlagdt 1875 af den japanske
patrioten och evangelisten Josef Hardy Nisima med
först en teologisk och filosofisk, därefter en
naturvetenskaplig fakultet. På sin dödsbädd (1890)
uttalade sig Nisima om sin skapelse på följande sätt:
"Ändamålet med D. är befordrandet af kristendom,
litteratur, naturvetenskap, bildning i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
