Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kempe - Kempe 1. Anders K. - Kempe 2. Johan K. - Kempe, Frans Kristofer - Kempe, Johan Arvid - Kempe, Axel - Kempele - Kempelen, Wolfgang von - Kempen - Kempeneer, Peter de - Kempenfelt, Richard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1411
Kempe-Kempenfelt
1412:
sina läkemedel stor ryktbarhet och
spridning. 1684 anställdes han som stadsfysikus
i Buxtehude, men bodde äfven under de följande
åren för det mesta i Hamburg. Redan före sin
ditflyttning hade K. förargat vederbörande
hemma i Sverige genom sina skrifter Probatorium
theologicum och Perspicillum bellicum, det ähr
Krigz-perspectiv (båda tryckta i Amsterdam 1664)
samt Harmonia fidei et religionis; Troons
harmonij (Amsterdam 1671), och regeringen
hade 1671 utfärdat befallning om, att hans
böcker skulle offentligen brännas. I Hamburg
fortsatte K. sitt egendomliga författarskap
medelst skrifterna Den anatomeerde graanen
(1675), Die schwedische stan-darte erhöhet
(1683) och Die sprachen des para-dieses (1688),
i hvilket arbete han sökte visa, att svenskan
var det språk, som talades i paradiset. Då han
slutligen utgaf Israels erfreuliche botschaft
(s. å.), ansågs innehållet af denna skrift så
betänkligt, att han förvisades ur staden.
2. J o h a n K., den föregåendes son, alkemist,
läkare, f. 1655 i Jämtland (dödsåret okändt),
invigdes tidigt i faderns alkemistiska studier
och började snart att på egen hand utöfva
läkarkonsten, omväxlande i Norge, Göteborg och
utlandet (Holland och Hamburg). Ett särskildt
rykte tillvunno sig hans hemliga botemedel mot
stenplågor, och då han 1688 kommit till Köpenhamn
samt för sten botat några högt uppsatte herrar,
fick han ett mycket fördelaktigt anbud att
kvarstanna där. K. återvände likväl omsider
till fäderneslandet, till Malmö (1691), där
man fåfängt erbjöd honom stadsfysikatet, till
Göteborg (1692) och.till Stockholm (1693), där
han trots hvarjehanda hinder erhöll tillstånd
att utöfva sitt yrke, och lefde ännu 1707.
Kempe [ke’mpe], Frans Kristofer, donator,
f. 5 mars 1847 i Härnösand, blef 1866
student i Uppsala, där han 1873 aflade
med. kandidatexamen, öfvergick 1874 till
den praktiska banan och var länge chef för
Mo-Domsjö sågverksbolag. K. donerade 1897
till Uppsala universitet 150,000 kr. för
inrättande af en e. o. professur i växtbiologi
samt skänkte 1910 ytterligare 25,000 kr. till
uppförande af en institutionsbyggnad till nämnda
professur. K. blef 1900 filos. hedersdoktor i
Uppsala och 1902 led. af Landtbruksakad.
Kempe [ke’mpe], Johan Arvid, geograf och skolman,
f. 10 nov. 1854 på Öland, d. 10 aug. 1909 i
Stockholm, blef docent i fornnordisk litteratur
vid Lunds universitet 1885, lektor i historia och
modersmålet 1886 vid Högre allmänna läroverket
i Västerås och 1909 vid Nya elementarskolan i
Stockholm. K. var en blandade lärare, som vid
1880-talets midt med varm håg bröto väg för
det geografiska studiets uppsving vid våra
svenska läroverk och har så sin andel i,
att vi härutinnan f. n. sannolikt stå högre
än något annat folk. Han blef en skicklig
kartograf, hvarom såväl af honom utförda
kartor öfver ett flertal svenska län och öfver
Finland som hans revidering (1898-1909) af
Roths bekanta kartböcker och en stor glob,
som bär hans namn, ge vittnesbörd. Efter
K. Ahlenius’ död öfvertog han 1907 utgifvandet
af "Sverige. Geo-graSsk-topografisk-statistisk
beskrifning". K. tillhörde 1900 och 1901 som
liberal representant föl Västerås riksdagens
Andra kammare. Bland K:s skrifter märkas Studier
Öfver’ den isländska jtfryn enligt Grågås (i
Lunds universitets årsskrift 1885)
och Atlas till Sveriges, tiorges
och Danmarks historia (1895).
R- N-n.
Kempe [ke’mpe], Axel, finsk universitetslärare,,
f. 3 jan. 1623 i Närpes socken, d. 4 jan. 1682
i Åbo, blef 1641 student i Åbo, 1647 magister,
1650 Åbo akademis förste bibliotekarie samt 1653
tillika adjunkt i filosofiska fakulteten. Från
dessa tjänster befordrades han 1658 till
professuren i politik och historia. Som
bibliotekarie och politices professor inlade K,
rätt aktningsvärda förtjänster. Hans Phi-losophia
moralis sive ethica, som i disputationsform utkom
1656, upplades tre gånger. Som fortsättning
till denna utgaf K. afhandlingar i politik,
mot hvilka biskop Gezelius anställde åtal,
emedan regeringsformen vore en statshemlighet
och icke borde "divulgeras". K. blef frikänd, men
kansleren förklarade, att därefter sådana arbeten
utan kungligt tillstånd icke finge utgifvas. 1671
transporterades K. till juridiska professuren;
men hans krafter voro redan brutna, och till
hans biträde måste snart annan man förordnas.
R- T-dt.
Kempele [ke’m-], kapell i Uleåborgs län,
Finland, hör till Limingo pastorat. Areal
127 kvkm. 1,370 inv. (1908), finsktalande.
A. G. F.
Kempelen [ke;m-], W o l f g a n g von,
ungersk ämbetsman, mekaniker, f. 1734 i
Pressburg, d. 1804 i Wien, är känd genom
sitt för den nyare f ön etiken viktiga arbete
Mechanismus der mensch-lichen sprache nebst
der beschreibung seiner spre-chenden maschine
(med 27 koppargravyrer, 1791; senare utg. äfven
på franska). Ehuru sedan K:& tid flera misstag
måst rättas och en mängd nya sidor af ämnet
kommit i dagen, kan hans "Mechanismus"
ännu läsas med nytta och nöje. Lyckligast
var K. i sin förklaring af konsonanterna,
under det först i vår tid Helmholtz’
undersökningar gett det af görande svaret på
frågan om vokalernas natur. Hvilket storartadt
framsteg K. emellertid representerar, framgår
tydligast af en jämförelse med de Brosses’
"Traité de la formation mécanique des-langues"
(1765). Till sina fonetiska undersökningar leddes
K. närmast genom sitt arbete på åstadkommandet
af en talmaskin, hvilken han, med ett fyndigt
efterhärmande af det naturliga röstorganet,
slutligen lyckligt fullbordade. Den bär dock
ej sin uppfinnares namn, utan kallas Faberska
talmaskinen, enär Faber i densamma gjort en del
förbättringar (maskinen förevisades i Stockholm
1883). K:s namn är däremot fäst vid en af honom
konstruerad schackspelande automat, som på sin
tid väckte stort uppseende (se An d ro i d).
Lll.
Kempen [ko’m-] 1. Kempenland, flå., ås i Belgien
och Nederländerna. Se C a m p i n e.
Kempen [ke’m-]. 1. Kretsstad i preussiska
reg.-omr. Dusscldorf (Rhenprovinsen), vid
järnvägslinjer till Köln och Venloo. 6,896
inv. (1905). Gymnasium, döfstumskola, museum
och mångsidig industri. K. hörde fordom
till ärkebiskopsstiftet Köln och är Thomas a
Kempis’ födelseort. - 2. Stad i sydligaste
delen af preussiska reg.-omr. Posen. 5,879
inv. (1905). Maskin- och cementtillverkning;
betydlig boskaps- och hästhandel.
<J. F. N.)
Kempeneer [ke’mpener], P e e t e r de, målare. Se
C a m p a n a, P.
Kempenfelt [ke’m-], Richard, engelsk amiral,
f. 1718 i Westminster, son till svensken Magnus
K., som var öfverste i engelsk tjänst, ingick som
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
