Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krukväxt - Krumau - Krumbacher, Karl - Krumelur - Krumhorn - Krumhornade fåret, zool. Se Fårsläktet, sp. 203. - Krumir - Krumlov, stad. Se Krumau. - Krummacher. 1. Friedrich Adolf K. - Krummacher. 2. Gottfried Daniel K. - Krummacher. 3. Friedrich Wilhelm K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krumau - Krummacher
[Illustration Krukväxter:
För djupt. För högt. Krukan för full. Riktig plantering.
Plantering af krukväxter.]
eller flera hål i bottnen. För ömtåligare växter
erfordras dessutom ett tunt mosslager, för att vattnet
skall lätt afrinna efter hvarje vattning. Äfven
om sådan anordning vidtagits, fordrar vattning af
krukväxter stor omsorg, och intet är farligare än
att vattna krukorna så ofta, att jorden ej hinner
något torka mellan hvarje gång. Under vintern bör
vattning inskränkas så mycket som möjligt. Vid
plantering af krukväxter är af vikt, dels att
jorden packas mycket väl tillsamman om rötterna,
dels att växten kommer på lagom djup i krukan (se
fig.). Beträffande skötseln af krukväxter märkes
ytterligare, att de böra hållas rena från damm och
parasiter samt då och då öfverspritas med vatten,
ej kallare än den omgifvande luften. Krukväxter,
som äro stadda i liflig tillväxt, böra erhålla
gödselvatten eller artificiella gödslingsämnen
i starkt utspädd lösning. De flesta krukväxter
älska solsken, och ju mera häraf de få, desto
bättre. Ormbunkar, vissa begonior m. fl. kunna dock
skadas af starkt solsken. Frisk luft är i allmänhet
välgörande. Dock kan direkt drag vara farligt såväl
vid frost på vintern som vid stark hetta på sommaren.
C. G. D.
Krumau [kro’-], tjech. Krumlov, stad i södra Böhmen,
vid Moldau. 8,676 inv. (1900). Obergymnasium. Liflig
industri, bl. a. finnas stora grafitgrufvor i
trakten. Staden är hufvudort i hertigdömct K., som
1719 genom testamente kom till huset Schwarzenberg.
(J. F. N.)
Krumbacher [kro’m-], Karl, tysk filolog, den
bysantinska filologiens nyskapare, f. 22 sept. 1856
i Kürnach (Bajern), d. i dec. 1909, egnade sig
först åt gymnasielärarens kall, gjorde i midten
af 1880-talet en lång studieresa i Grekland och
Turkiet och hängaf sig därefter uteslutande åt
forsknings- och lärarverksamhet inom den dittills
planlösa och försummade bysantinska filologien. Han
fästes först som docent, sedan som e. o. och 1896 som
ord. professor vid universitetet i München. Med hans
första stora verk, Geschichte der byzantinischen
litteratur (1890, 2:a uppl. 1897; utgör en del
af Iwan v. Müllers "Handbuch der klassischen
altertumswissenschaft"), börjar den bysantinska
filologien sin tillvaro som en själfständig, modern
vetenskap. Under K:s af alla erkända ledning har denna
vetenskap sedan hastigt nått storartad utveckling och
i den af K. uppsatta och redigerade "Byzantinische
zeitschrift" haft sitt förnämsta organ. Själf
arbetade K. med fenomenal flit och strödde afhandlingar och
uppsatser omkring sig, de allra flesta af banbrytande
betydelse. I den grekiska språkstriden tog K. liflig
del och rönte under de sista åren af sitt lif många
obehag från grekiska fanatiker i språkfrågan. Den
edition af den store bysantinske hymndiktaren Romanos
(se d. o.), som K. under många år förberedde, hade han
vid sin död tyvärr icke hunnit fullborda. Hans flesta
afhandlingar äro publicerade i Münchenakademiens
"Sitzungsberichte". För den bysantinska forskningens
utveckling och befordran i andra kulturländer
var K. outtröttligt verksam. Äfven för Sverige,
"väringarnas land", visade han i detta afseende stort
intresse. V. Lm.
Krumelur (af ty. krumm, krokig, förvriden), krokigt
penndrag, släng.
Krumhorn (fr. cromorne, it. cormorne], mus.,
föråldradt träblåsinstrument med 7-8 tonhål
på den öfre, raka delen af röret, hvars nedre
del var halfcirkelformigt böjd och försedd med
vidt klockstycke. Krumhornet byggdes i 3-4
olika storlekar; omfånget var blott en nona och
klangen melankolisk. Krumhorn kallades äfven ett
orgelregister, hvars klang liknade nämnda instruments.
A. L.*
[Krumhorn.]
Krumhornade fåret, zool. Se Fårsläktet, sp. 203.
Krumir, berberstam i nordvästra delen af Tunisien,
vid gränsen mot Algeriet, består af fyra afdelningar:
Suil, Dedmata, M’Selma och Schihia, med tillsammans
12,500 väpnade män. I åratal hade krumirerna oroat
de angränsande delarna af Algeriet genom röfverier
och stölder, hvilka hvarje år taxerats och ersatts
af den tunisiska regeringen. Men när i slutet af
mars 1881 åter ett sådant plundringståg egde rum,
tog franska regeringen detta till förevändning för
att ockupera Tunisien.
(Rld.)
Krumlov, stad. Se Krumau.
Krummacher [kro’m-]. 1. Friedrich Adolf K., tysk
reformert teolog, skald, f. 1767 i Tecklenburg
(Westfalen), d. 1845 i Bremen, blef 1793 rektor
vid skolan i Mörs och var 1800-07 professor
i teologi vid universitetet i Duisburg,
där han i sin lärarverksamhet sökte motarbeta
vulgärrationalismen. 1812 kallades han till Bernburg
som generalsuperintendent, konsistorialråd och
förste pastor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
