Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kråkfåglarna - Kråkhvete - Kråkindianer - Kråkklöfver - Kråkkorn - Kråkkrasse - Kråknedan - Kråkris - Kråkshult - Kråkskarf - Kråkskärs skans - Kråkslott - Kråksläktet - Kråksmåla - Kråkspark - Kråksten - Kråkvicker - Kråkvinkel - Krångforsen - Krås - Kräfjelag - Kräfstorken - Kräfta, med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
141
Kräkhvete-Kräfta
Deras förnämsta kännemärke är, att hakvinkcln sträcker
sig framom näsborrarna. Fötterna äro vanligen stora
och vingarna måttliga eller större, dock ej mera
än 5 till 6 gånger tarscns längd. Dessa fåglar gå
vanligtvis säkert och gravitetiskt, med skiftevis
rörda fötter, och nicka med hufvudet för hvarje
steg. Med undantag af fortplantningstiden lefva
de flesta tillhopa i stora, slutna flockar, som
stryka omkring under mycket buller och skrik. De
äro vanligen allätande, hvarför de med lätthet
kunna hållas i fångenskap. Därunder pläga de bli
mycket tama, men ej sällan besvärliga genom sin
benägenhet att stjäla. I allmänhet äro kråkfåglarna
ganska dåliga sångare, som utmärka sig genom starka,
obehagliga läten; de kunna läras att eftersäga ord,
härma toner o. s. v. Icke sällan häcka de koloni vis;
sina bon lägga de aldrig på marken, utan i träd,
klippor, hus, murar o. d. Hit höra följande nordiska
fågelsläktcu: korpsläktet (Corviis), skatsläktet
(L’ica) och n ö t k r å k-släktet (Nucifraga).
C. R. S.*
Kråkhvete, bot. Se Polytrichum.
Kråkindianer. Se C r o w s.
Kråkklöfver, bot. Se C o m a r u m p a l u s t r
e. . Kråkkorn, bot. Se Polytrichum.
Kråkkrasse, Coronopvs squamatns Asch., bot., en till
fam. Cmciferce hörande ncdliggande, enårig, glatt,
grågrön ört med parflikada blad och srnå hvita blommor
i korta klasar, som sitta på sidorna af stjälken, midt
emot bladen. Frukten affaller oöppnad. Kråkkrassen
växer på ballastplatscr, gator och vägar i
kustprovinserna. O. L-m.
Kråknedan, en bland allmogen gängse benämning på det
nedan, som följer på första nyet i april eller efter
Tiburtius’ dag, 14 april. (Enligt andra är kråknedanet
det första nedanet i maj.) En allmän folktro är,
att växtligheten i kråknedanet står stilla, men
att under det på kråknedanet följande "hyl-lingcny"
mera växer på en dag än eljest på fjorton.
Kråkris, löt., detsamma som kråkbär (se E m-petrum
nigrum).
Kråkshult, socken i Jönköpings län, östra härad. 6,947
har. 982 inv. (1909). Annex till Karlstorp, Växjö
stift, Östra härads kontrakt.
Kräkskarf, zool. Se S k a r f s l ä k t e t.
Kråkskärs skans. Se Färjestaden.
Kråkslott, skämtsamt namn på en stor byggnad,
vanligen en träbyggnad, med stora fönster och ett
öfvergifvet utseende.
Kråksläktet, zool Se Korpsläktet.
Kråksmåla, socken i Kalmar län, Handbörds
härad. 20,039 har. 1,890 inv. (1909). K. utgör ett
konsist, pastorat i Kalmar stift, Handbörds kontrakt.
Kråkspark. Se Sömnad.
Kråksten, i folkspråket använd benämning på en inom
Dörby socken i Kalmar län förekommande, till kambriska
systemet hörande grönaktig, glimmerrik och n n got
lerhaltig sandsten. E. E.
Kråkvicker, bot., namn på Vida cracca.
Kråkvinkel. Se K r ä h w i n k e 1.
Krångforsen, vattenfall i Skellefte älf, 27 km. ö. om
Skellefteå, vid högt vattenstånd särdeles praktfullt,
om ock ej i lika hög grad som den 8 km. högre upp
belägna Finnforsen. Skellefteå stad har inköpt båda
forsarna och vid Finnforsen (omkr. 15 m.) anlagt
en storartad elektrisk kraftstation, färdig hösten
1908. Den förser staden med elektrisk
belysning och lämnar drifkraft till flera industriella
verk, bl. a. Örviken och Ytterstfors. Vid
Krångforsen, öfver hvilken bron på landsvägen
Skellefteå–Bastuträsk går, kommer station
att anläggas vid järnvägen på samma sträcka.
Wbg.
Krås (ty. krause), veckad och stärkt remsa af kambrik,
nättelduk, tyll e. d., som användes till prydnad, dels
kring hals och ärmar på kvinnodräkter, dels i fråga
om herrdräkter utanpå linnet eller skjortan frampå
bröstet (från 1500-talet och in på 1800-talct). Se
Halsduk.
Kräfjelag, metall. Se Masugn.
Kräfstorken, zool. Se Adjutantfågel.
Kräfta (lat. cancer, carcinoma), med., elakartad
svulstnybildning i epitcliala väfnader (se E p i t e
1), sammansatt af såväl cpitel som bindväf. Bindväfven
i kräftsvulsten bildar ett slags stomme för svulsten
(svulslstroma), som likt ett tvättsvampskelett
omger de i stromahfilighctcrna (kräftalveolerna)
inneslutna cpitelierna (kräftccllerna) och en dem
ofta omgifvande väfnadssaft (k r ä f t s c r u m,
kräffcsaft). Från kräftan skiljas vetenskapligt
dels vissa elakartade svulster, som bestå blott af
bind välsceller och bindväf eller bindväfsartade
väfnader, såsom brosk-, ben- och slomväfnadcr
(s a r-k o m e r, se d. o., af olika slag),
dels ock elakartade svulster, som bestå blott af
epitelväfnad, såsom det elakartade syncytiomet (se
d. o.) 1. chorioncpiteli-omet från chorion. Praktiskt
sammanföras ofta alla dessa svulster som i det hela
lika elakartade under namnet kräfta. Såsom sammansatt
af både stödjeväfnad med blodkärl och af epitelväfnad
räknas kräftan till de organoida svulsterna, medan
de svulster, som bestå af blott ett slags väfnad,
tillhöra de histioida svulsterna (fibrom, chondrom,
sår-kom, chorioncpiteliom m. fl.). Under mikroskopet
visa sig kräftornas såväl bindväfsstroma som framför
allt deras epitelccllcr ej lika regelbundet byggda
som hos de normala väfnadcrna. Stromat har sålunda
mycket växlande utseende i olika delar af samma
svulst och i olika svulster, än fast och cellfattigt,
än löst och ccllrikt, men särskildt äro stromats
blodkärl oregelbundna såväl i fördelning som i
kärlens byggnad. Kräftcellerna likna visserligen i
allmänna drag epitelierna i den väfnad, från hvilken
kräftan utgått, men i enskildheter framträda starka
afvikclser. I organ, som äro beklädda med skifepitel
(huden, munhålan, matstrupen o. s. v.), uppstå
sålunda kräftor, hvilkas kräftceller också utgöras
af skifepitel (skifepitelkräftor, kankroider);
från eylindcrepitclbärande slemhinnor och körtlar
(magsäck, tarm, luftvägar o. s. v.) uppstå kräftor
med cylindroepiteliala celler, eventuellt körtellikt
ordnade (cylinderepitelcellskräfta, adeno-karcinom)
o. s. v.; men kräftcellcrna äro dock i alla dessa
fall såväl till yttre form, storlek och anordning som
till inre byggnad, särskildt i frnga om cellkärnans
utseende och delningssätt vid celldelningen,
synnerligen månggcstaltade och oregelbundna;
kräftccllerna äro polumorfa och atypiska. Kräftan
förekommer i alla väfnader och organ, som innehålla
cpitel och bindväf. Vanligaste platscr.ia för
kraft-nybildning äro: huden och andra af flerlagrigt
skifepitel beklädda ytor, hålrum och rörformade delar
(hudkräfta, läppkräfta, tungkräfta, matstrupskräfta,
vissa former af l i f m o-d e r k r ä f t a); de af
enlagrigt cylinderepitel, yt-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
