Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kräfta, zool. - Kräftalveoler - Kräftan - Kräftanemi - Kräftbur - Kräftceller - Kräftdjuren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
[Fig. 2. Flodkräfta, hona, undre sidan.
Beteckningarna desamma som vid fig. af hankräftan.
Äggen utritade blott på stjärtens ena sida.]
utbildade kräftorna, hålla sig 8 till 14 dagar med
klorna fast vid de nämnda stjärtfötterna (fig. 3)
och föra således icke som hummerungarna något uppe
i vattnet kringsimmande (pelagiskt) lif, innan de
bli bottendjur. Första sommmaren lära kräftungarna
byta skal 5 till 8 gånger, andra sommaren sker
skalfällningen vanligen 5, tredje sommaren 2 till
3 gånger, och därefter byta åtminstone honorna skal
blott en gång hvarje sommar. Tillväxten är bunden vid
skalfällningarna, hvilka i hufvudsak ske på samma
sätt som hos hummern. Materialet till fastheten i det
nya skalet finner man redan före fällningen i
magen hos kräftorna i form af de plattade
halfklotformiga kräftstenarna, bestående af kolsyrad
och fosforsyrad kalk. Under omkr. en vecka efter
fällningen är det nya skalet mjukt, och kräftorna
våga sig då ej ut för att söka föda, men sedan
bli de så mycket glupskare. I Småland företagna
kräftmärkningar ha visat, att honkräftor vid en längd
af omkr. 9 cm. på ett år tillväxa med 7 till 8 mm. i
medeltal, högst med 21 mm. Hannarnas tillväxt går
något fortare. I norra Tyskland blir kräftan vanligen
omkr. 10 cm. lång i sin femte sommar, d. v. s. vid
något öfver 4 års ålder. I Småland fortplanta sig
honkräftorna första gången vid en längd af 7,5-8,5
cm., och de äro då sannolikt ett år yngre än de
nyssnämnda. Regeln i Sverige n. om Skåne är, att
honkräftorna fortplanta sig blott hvartannat år;
i Tyskland lär fortplantningen vanligen ske hvarje
år. Kräftan har många fiender, bland fiskarna företrädesvis
abborren, ålen och laken, bland däggdjuren uttern och
vattensorken, hvartill komma flera vattenfåglar. Den
är också utsatt för många både yttre och inre
parasiter, mest maskar, och för flera sjukdomar
(se Kräftpest).
[Fig. 3. Nykläckt kräftyngel. (Nat. storl.)]
Kräftodling har hufvudsakligast gått ut på
antingen att öfverflytta kräftor till vatten,
där de försvunnit genom kräftpesten eller af andra
orsaker, eller ock att utplantera dem, där de ej förut
funnits. För ändamålet väljas, ej minst på grund af
prisbilligheten, smärre, 7 till 9 cm. långa, kräftor,
som äro eller snart bli fortplantningsdugliga. I
Tyskland brukar man vanligen utsätta honor och hannar
i sept., då parningstiden närmar sig, ungefär dubbelt
så många af de förra som af de senare. Kunna kräftorna
erhållas från jämförelsevis närliggande vatten, är
detta gifvetvis bäst; ha de forslats långa vägar,
får man väl akta sig att för tvärt utsätta dem i
det för dem nya vattnet. Man bör då flera gånger
bespruta dem med detta. Vanligt är ock att först
hålla dom i rymliga sumpar i det nya vattnet och
däri vänja dem vid mat: morötter, död fisk o. s. v.,
alltid i ringare mängd. Största försiktighet måste
iakttagas; man bör skaffa sig fullt friska, ej från
pestsmittade områden härstammande kräftor, och de
lådor eller korgar, hvari kräftorna forslas, böra
ej förut varit använda vid kräftförsändningar. -
Om fridlysning af kräftor se Kräftfiske.
F. T-m.
Kräftalveoler, med. Se Kräfta, sp. 142.
Kräftan (lat. Cancer), astron., en af djurkretsens
stjärnbilder, är belägen mellan 8 och 9 timmars
rektascension samt mellan 20° och 35° nordlig
deklination, innesluten mellan stjärnbilderna
Tvillingarna, Lilla hunden, Hydran, Lejonet och
Lodjuret. Enligt Heis innehåller den 92 för blotta
ögat synliga stjärnor. Ett medelmåttigt skarpt
öga torde dock knappast kunna urskilja mer än ett
50-tal. Ingen af dessa stjärnor är ljusstarkare än 4:e
storleken. - Emedan Kräftans "tecken" (se Djurkretsen)
begynner vid ekliptikans nordligaste punkt, eller
den punkt, där solen vid midsommartiden uppnår sin
största nordliga deklination för att sedan vända
åter mot söder, kallas den nordliga af jordens båda
vändkretsar (de parallellcirklar på jorden, där solen
vid solstånden middagstid nätt och jämnt uppnår zenit)
Kräftans vändkrets.
E. J. (B-d.)
Kräftanemi, med. Se Kräfta, sp. 145.
Kräftbur. Se Fiskredskap, sp. 452.
Kräftceller, med. Se Kräfta, sp. 142.
Kräftdjuren l. Krustacéerna, Crustacea, zool.,
utgöra en klass bland leddjuren (Arthropoda),
hvilkas äldsta, tidigast på vår jord uppträdande
grupp de äro. De lefva öfvervägande i vatten eller
på fuktiga ställen och andas därför till största
delen med gälar; hos många, hufvudsakligen de små,
med tunn hud försedda formerna saknas dock särskilda
andedräktsorgan, och huden (eller en del af densamma)
tjänstgör som andedräktsorgan. Hos de på land
lefvande kräftdjuren (gråsuggorna) ha å bakkroppens
fötter (abdominalfötterna) utvecklats förgrenade
instjälpningar af ytterhuden, genom hvilka de förmå
andas atmosfärisk luft. Blodomloppsapparaten är
mycket olika utbildad: hos några är den representerad
blott af ett hjärta, som drifver blodet ut i de
springor och rum, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
