Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulbakterier - Kulballong - Kulbana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
Kulbakterier-Kulbana
196
Kulbakterier, bot., detsamma som kocker (se
Bakteriologi, sp. 708).
Kulballong. Se Luftballong.
Kulbana, artill.) den väg en ur ett eldvapen
af-skjuten projektil tillryggalägger. Kulbanan
är dubbelböjd, d. v. s. dess projektion såväl på
lodplanet genom
1. Kulbanans profil.
utgångsriktningen (kulbanans profil) som på
horisontalplanet (kulbanans planbild) är en
kroklinje. Vid bestämmandet af kulbanans profil
(fig. 1) utgår man vanligen från den tänkta kulbana,
som skulle er-hällas, om skjutning egde rum i
lufttomt rum. Denna s. k. kulbana i tomrummet
(O a N) beror i främsta rummet af utgångsvinkeln
(<f)9 d. v. s. vinkeln mellan projektilens
utgångsriktning (OK) och horisontalplanet. Denna
vinkel sammanfaller på grund af de vibrationer vapnet
gör vid skottlossningen ej med elevationsvinkdn
(E), hvarmed menas vinkeln mellan kärnlinjens
ställning före skottlossningen och vågplanet, utan
är vid de flesta vapen större än denna. Skillnaden
mellan de båda vinklarna anses för ett och samma
vapen vara konstant cch benämnes afvikningsvinkel
(se d. o.). Banan beror vidare af projektilens
utgåncjshastighet (V0), d. v. s. dess hastighet
i det ögonblick den lämnar mynningen, samt af
tyngdkraften, hvilken kan uttryckas med produkten af
fria fallröre^ens acceleration (g = 9,8i8... m.) och
projektilens massa (m). Banans ekvation är:
Z KO cos *<jp
hvilken ekvation visar, att banan är en parabel,
hvars topp ligger midt emellan mynningen (0) och
nedslagspunkten (N). I parabelbanan, såsom kulbanan
i tomrummet på grund häraf äfven kallas, är kulans
hastighet öfverallt densamma, nedslagsvinkeln i/> är =
q), och skottvidden (ÖN) ökas, då q> ökas intill 45°;
vid fortsatt ökning af qp minskas skott-vidden. I
luften tillkommer luftmotståndet (L), d. v. s. en
hindrande kraft, som oafbrutet sträfvar att minska
projektilens hastighet. Luftmotståndets storlek har
icke kunnat exakt bestämmas, enär det beror på de
växlande atmosfäriska förhållandena och f. ö. varierar
under projektilens gång genom luften. Man har
därför nöjt sig med att approximativt bestämma
detsamma. Det beror af luftens täthet, projektilens
(särskildt projcktilspetsens) form, projektilens
genomskärningsarea vinkelrätt mot rörelseriktningen
samt dess hastighet (Fs). Tät, t. ex. torr och kall,
luft ökar luftmotståndet och gör alltså skott-vidden
mindre; har projektilen lång och skarp spets samt
är den för minskande af luftsugningen något af
sm alnande bakåt, minskas luftmotståndet. Mest
beror luftmotståndet på projektilens hastighet i
banan. Man har sålunda funnit, att det vid små och
stora hastigheter (under 240 och öfver 420 m. i min.)
växer proportionellt med V2S, men vid mellanliggande
hastigheter proportionellt med olika potenser af Vs
mellan V\ och yj. Den hastighetsminskning projektilen
röner på grund af luftmotståndet beror såväl af dettas
storlek som af projektilens vikt. Betecknande för
denna hastighetsminskning eller, som man ock säger,
projektilens förmåga att öfver-vinna luftmotståndet
blir sålunda projektilens belastning, hvarmed menas
dess vikt per ytenhet af genomskärningsarean. Stor
belastning-är af största betydelse för alla
projektiler, men då en projektil ej kan göras
oproportionerligt lång och smal, kan en ökning af
belastningen ofta ske endast i samband med ökning af
kalibern. På grund af svårigheten att få ett exakt,
enhetligt uttryck på luftmotståndet har man endast
kunnat finna approximativa uttryck på luftkulbanans
(O b M) ekvation. Man kan för densamma använda
uttrycket: .
hvari a är en på luftmotståndet och belastningen
beroende faktor. Ett annat uttryck är det af de
italienske officerarna Braccialini och Siacci
framställda
7 =xi (l-A
hvari Ax och A äro integralvärden, som kunna
uppslås i särskildt utarbetade tabeller, då man
känner piojektilens V0 och dess s. k. ballistiska
koefficient, d. v. s. en faktor, som hufvudsakligen
beror af projektilens belastning och förin. Liknande
på uppslagning i tabeller grundade formler ha
uppställts för beräkning af alla till luftkulbanan
hörande värden, och de urspr, uppgjorda tabellerna
ha af öfverste H. Holmberg utvidgats till ett
för yttre ballistiska beräkningar synnerligen
värdefullt tabellverk, hvilket numera allmänt
begagnas. Luftkulbanan skiljer sig från parabelbanan
däruti, att skott-vidden för samma utgångsvinkel är
kortare, nedgående grenen mera krökt än den uppgående
och sålunda t/>>qp, samt att toppen ej är belägen midt
på banan, utan närmare nedslagspunkten. Vid kasteld,
eller bågskott, som man förr uttryckte sig, användes
relativt liten utgångshastighet och högelevation,
hvarigenom mycket krökt kulbana, s. k. kustbana,
erhålles. Vid en sådan bana utöfvar luftmotståndet
på grund af den mindre projektilhastigheten mindre
inflytande, och vid tilltagande krökning närmar sig
luftkulbanan alltmer till parabelbanans-
Fig. 2. Kulbanans planbild.
form och egenskaper. Kulbanans planbild (fig. 2) utgör
i lufttomt rum en rät linje, men genom luftmotståndets
inflytande samt projektilens rotation kring sin
längdaxel uppkommer en kroklinje (O M). Projektilen
af viker sålunda ur kärnlinjens lodplan,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
