- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
235-236

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kulturlager - Kulturraser - Kultursystemet - Kulturvetenskaper - Kulturväxter - Kultusminister - Kultång - Kulundinskiska stäppen - Kuluri - Kulventil - Kulvert - Kulör - Kum

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

235

Kulturraser-Kum

236

flerstädes i Skandinavien, men äfven annorstädes
anträffade kulturlager, inlagrade i torfmnssar. De
ha uppstått antingen därigenom, att vattnet stigit
öfver en bebodd strand, eller också på så sätt,
att föremål tappats eller utkastats från en
flotte; kulturlagret i Dagmosse vid Alvastra
i Östergötland härrör däremot från en i mossen
inlagrad pålbyggnad. Besläktade med torfmossfynden
äro de pålbiiggnader (se d. o.), som vid lågt
vattenstånd anträffats vid stränderna af sjöar i
Schweiz, Syd-Frankrike, Syd-Tyskland, Österrike och
Nord-Italien, till ett antal af öfver 325; de härröra
från sten- och bronsåldrarna. I Nord-Italien finnas
dessutom samtidiga pålbyggnader, s. k. terramarer,
som äro anlagda på fast mark. Till såväl sten-
som brons- och järnåldrarna hör en del, äfven i
Sverige förekommande kulturlager, bestående af jord
med inlagrade föremål, och som utfyller större eller
mindre gropar och fördjupningar i terrängen af några
få till tiotals m. utsträckning och djup. De smärre
af dessa kulturlager torde delvis vara primitiva
eldstäder, som ofta .användts under bar himmel,
de stöire torde ha uppkommit genom utfyllning och
planering af öfver-gifna lertäktcr, vattenbassänger,
fallgropar, källare o. d.; stundom har kulturlagret
uppstått genom en gradvis, nästan af sig själf
försiggående planering af forntidens afskrädoshögar,
husrester och andra boplatslämningar. Mindre
talrika äro i allmänhet verkliga husgrunder från
fointidon, af rund, oval eller rektangulär form. Från
Sverige känner man dock ej så få husgrunder från
järnåldern, med en rektangulär yttermur af grofva
stönar; bäst kända äro de s. k. kampagrafvarna
på Gottland från 200-och 300-talen e. Kr.
Br. Sr.

Kulturraser, veter. Se Husdjur, sp. 1345.

Kultursystemet. Se Java, sp. 1317 o. 1318.

Kulturvetenskaper kallas det omfångs- och
innehållsrika system af vetenskaper, hvilkas
föremål utgöras af de olika manifestationerna af
mänsklighetens andliga lif och utveckling eller,
mod ett ord, den andliga kulturen. En genetisk
kulturvetenskap är kulturhistoria (se d. o.). Som
exempel på systematiska sådana kunna språkvetenskapen,
de olika samhällsvetenskaperna och rättsvetenskapen
nämnas. När uttrycket kulturvetenskap först användts,
är svart att afgöra. Visst är, att filologen H. Paul
brukar det och påyrkar doss användning (se hans
"Principicn der sprachgeschiohte", 1880). Sedan
har det upptagits af filosoforna H. Kickort och
W. Windolband, hvilka (märk särskildt den förres
"Kulturwissenschaft und naturwissenschaft", 1899)
gett kurs åt detsamma. Döt brukas nu ganska allmänt,
särskildt inom den tyska vetenskapen; se t. ex. det
af Windelband redigerade verket ",Die philosophie
im beginn des zwanzigston jahrhundcrts" .(bd 1-2,
1904-05) - Hos oss har H. Hildebrand användt
ordet kulturvetenskap i en uppsats "Historia och
kulturhistoria" (i "Hist. tidskr.", 1882) och förordat
det framför kulturhistoria. Jfr f. ö. A. Vannérus,
"Vetenskapssystcmatik" (1907).

Kulturväxter är den gomensnmma, myckot omfattande
benämningen på de växtor, som odlas till
människans nytta ellor m>je på ett ellor annat
sätt. Kulturväxterna äro sålunda af mångfaldiga,
olika slag. Till kulturväxterna höra först och frlimst
alla de, som tjäna människan och husdhiren till föda,
alltså sädesslagen, växter med fettrika frukter (oliv,

kokospalm, jordnöt, f ettpalmer, sesam o. s. v.),
växter med saftiga frukter (vinrankan, orangeträden,
dadelpalmen, fikonträdet, bananen, våra fruktträd
och bärbuskar m. fl.), sockerväxter (sockerröret,
hvitbetan, sockerlönnen), köksväxter (ärter, bönor,
potatis, kål, morötter, rabarber, lök o. s. v.) och
foderväxter (fodergräs, klöfver m. fl.). Till
de kulturväxter, som lämna njutningsmedel, höra
kryddväxterna (se Kryddor), växter, af hvilka
drycker beredas (kaffebusken, tebusken, kakaoträdet
och de ofvannämnda växter, af hvilka genom jäsning
alkoholhaltiga drycker beredas), och växter, som rökas
eller tuggas (tobak, vallmo, bctelpalmen). Många
växter, af hvilka läkemedel erhållas, odlas i stor
skala, t. ex. kinaträden, lakritsväxten, ricinus,
vallmo etc. Till de för tekniskt bruk odlade
växterna kunna räknas parfymväxterna, gummi-,
balsam- och hartsväxterna, kautschukväxterna,
oljeväxterna (raps, lin m. fl.), vaxväxterna
(vaxpal-merna, vaxträden), färgväxterna (se d. o.),
bckläd-nadsväxterna (se d. o.) och alla odlade träd,
hvilkas kork eller ved användes. Slutligen höra de
till vårt nöje odlade prydnadsväxterna hit. Litt.:
A. Mentz och C. H. Ostenfeld, "Planteverdcnen
i menneskets tjeneste" (1906), Fr. Elfving, "De
viktigaste kulturväxterna" (1895), samt 0. Warburg
och J. E. van Someron Brand, "Kulturpflanzon der
weltwirt-schaft" (1909; behandlar monografiskt ris,
hvete, majs, socker, vin, kaffe, te, kakao, tobak,
bomull), B. Jönsson, "Gagnväxter" (1911). G. L-m.

Kultusmini’ster (af lat. cultnss uppfostran,
gudstjänst), vanlig benämning på den minister, till
hvars handläggning höra frågor rörande kyrkoväscndet
och, i de flesta europeiska stater, därjämte frågor
rörande den allmänna undervisningen. I Sverige
f"redragas sådana ärenden af statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet, "ecklesiastikministern".

Kultång. So Kulform 2.

Kulundinskiska stäppen. Se Baraba.

Kuluri, ö. Se Salamis 1.

Kulventil. Se Ventil.

Kulvert ’eng. citlvert). Då en vägbyggnad korsar ett
vattendrag, genomsläppes vattnet under vägban-kcn,
alltefter vattendragets storlek, modelst en trumma,
en kulvcrt eller en bro. Kulverten, som nyttjas
för mindre bäckar eller för dagvattnet från större
terrängsä^kningar, bygges vanligen af huggen granit
i cementbruk och öfverhvälfves, till skillnad fnn ön
trumma, som vanligen läsges i kallmur och till följd
af sin mindre brodd endast öfvertäckos med stora,
flata stenar. Äfven bottnen utgöres stundom af ett
omvftndt hvalf, så att kulverten får ön ägg-formig
genomskärning. Framför mynningen göres en spåntpålning
af plank för att hindra vattnet att sk’ira sig väg
under kulvertens botten. O. A. B.*

Kulör (fr. conleiir, af lat. co’lnr, fär<r), färg;
färg i kort, tru^f; brändt socker (tjockflytande,
siraps-liknande), hvarmed spritdrycker fänras
(särskildt vid brännvins förvandling till billig
s. k. konjak, se d. o.); dylik sookervara för
brunfärfrning af bakelser (s. k. soekerkulör). - K
u l o r t, färgad, som har annan färg än svart eller
hvit. - Kulörta kritor. Se Blyertspennor, sp. 7<C9.

Kum (Kom), stad i förra pors:ska prov. Trak Adjomi,
li^cer s. om Toheran, vid den fr^n Schiras öfver
Ispahan till Teheran ledande handelsvägen och

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free