Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungstigern - Kungsträ - Kungsträdgården - Kungsvatten - Kungsväg - Kungsådra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullt språng bära bort en sådan i sitt gap. Tigern
drager sig väl i somliga fall, då den är
öfvermätt eller plötsligen öfverraskas, tillbaka
för människan. Snart lär den sig dock i henne känna
ett lätt öfvervunnet byte; och har den en gång fått
smak på människokött, uppgifves den föredraga detta
framför allt annat samt blir då en fasa för den trakt,
där den uppehåller sig. Är tigern mycket hungrig, skyr
den hvarken eld eller vatten, då den vill bemäktiga
sig ett rof. – Det är icke underligt, att tigern
inger både hinduer och bland dem boende européer den
största skräck och att den mångenstädes af Asiens
okunniga befolkning betraktas med vidskeplig fruktan
och vördnad, ja t. o. m. som en gudomlighet. Också
skonas den på somliga ställen uti Indien, oaktadt
hundratals människor årligen blifva dess rof. Väl
ha några indiska furstar förbjudit tigerjakten,
emedan de vilja behålla denna för sig själfva; men
brittisk-indiska regeringen har genom skottpenningars
utfästande för dödade tigrar mycket bidragit till
att minska dessa skadedjurs talrikhet. Furstarna
omringa vid sina jakter tigern med en mängd elefanter
och beväpnade män, hvarefter djuret drifves fram
ur sitt gömställe och skjutes. Sällan aflöpa dessa
jakter utan förlust af människolif. De största
jakterna af detta slag i senare tider anordnades
1876 af Nepals premiärminister sir Yung Bahadoor
för prinsen af Wales. Till dessa jakter voro 700
elefanter samlade, och prinsen fällde ensam på en
enda dag sex tigrar. Sir Yung Bahadoor, den främste
bland Indiens tigerjägare, hade vid nämnda tid själf
skjutit flera än 550 tigrar. Vida mera lönande än
dessa storjakter äro däremot de enskilda jakter,
som engelsmän företaga ensamma eller med några få
biträden. Tigrar fångas äfven, nämligen i fällor,
fallgropar o. s. v. Tigerns skinn, klor, tänder
och fett afyttras af jägaren och ge i förening med
skottpenningarna en god inkomst. – Tigerhonan föder
2 till 3 ungar, som vid födelsen äro hälften så stora
som en vanlig huskatt. Hannen bekymrar sig icke om sin
afföda, men lär dock, om så behöfves, hjälpa till att
försvara den. I fångenskap kan tigern ernå en ganska
hög grad af tamhet och fortplantar sig äfven; stundom
frambringar den som fången bastarder med lejon. För
de forntida grekerna förblef tigern länge endast
ofullständigt känd, och till Rom fördes exemplar först
efter Romerska rikets utsträckning till parternas
område. Sedermera kom detta djur oftare till Rom, så
att tigrar t. o. m. dödades på skådebanan.
C. R. S.*
Kungsträ, bot. Se Fagræa.
Kungsträdgården, en inom Jakobs församling i Stockholm
belägen, staten tillhörig promenadplats, var i äldre
tider en trädgård för konungafamiljens räkning och
ej upplåten för allmänheten. Redan Erik af Pommern
skall ha haft en kålgård på nuv. K:s plats, men
betydligt inskränkt i v. af Jakobs kyrkogård och i
ö. af Näckströmmen, som där hade sitt utlopp. Gustaf
I, Erik XIV och flera senare konungar omtalas ha
inkallat utländska trädgårdsmästare att sköta de
kungliga trädgårdarna och "plantera utländska rara
träd och örter". På Karl XI:s tid (jfr fig. 1)
uppsattes en vattenkonst, till hvilken vattnet,
enligt kungl. trädgårdsintendenten Johan Hårlemans
förslag, togs från Träsksjön. Den borttogs 1767,
och i stället anlades en gräsplan, hvarpå Fredrik
I:s byst uppställdes (där nu Karl XIII:s staty står).
Först på 1700-talet och i synnerhet under Gustaf
III:s tid fick allmänheten tillträde till K. Då
uppfördes (1762) ett nytt varmväxthus i norra
ändan af platsen (ett gammalt fanns redan från
Karl XII:s tid) samt ett trädgårdsmästarboställe
(där nu är uppfördt Ateljébyggnadsbolagets hus,
inrymmande Sveriges allmänna konstförenings lokal och
Blanchs kafé), och trädgården omgafs af stenmurar med
stora järnportar. I allmänhet synes K. den tiden ha
varit en väl skött trädgård, med af staten aflönade
vårdare. När allmänheten fick tillträde, vardt den en
förlustelseplats af gladaste slag, hvaraf flera af
Bellmans sånger ge lifliga skildringar. Efter 1796
undergick K. betydande förändringar. Träd nedhöggos
för att skaffa ljus och luft i de täta gångarna,
gräsplaner anlades, varmväxthuset förvandlades till
en danssal eller s. k. Vauxhall, sedan till arsenal
och slutligen, innan det 1851 togs bort, till
brunnssalong; södra muren, midt emot f. d. De la
Gardieska palatset, nedrefs, och Arsenalsgatan
jämnades med trädgården. På Karl XIII:s och Karl
XIV Johans tid undanröjdes allt, som utmärkte en
trädgård, alla murar borttogos, platsen planerades,
grusades och beröfvades nästan allt grönt samt
utsträcktes slutligen ned till strömmen, sedan De la
Gardieska palatset (i äldre tider kalladt "Makalös",
efter reduktionen arsenal och slutligen, från 1793,
dramatisk teater) 1825 nedbrunnit. Sedan Karl XIV
Johan låtit resa sin adoptivfaders staty, påbjöds
genom ett k. bref af 26 mars 1822, att K. skulle
kallas Karl XIII:s torg. Den gamla benämningen har
dock i dagligt tal återtagits, sedan Karl XII:s staty
(af täckt 30 nov. 1868) tillkommit i södra delen. Ett
ytterligare konstverk fick platsen i Molins fontän
(åstadkommen genom allmän insamling och genom bidrag
af Stockholms stad samt aftäckt 25 sept. 1873). Från
1 apr. 1875 ombesörjer Stockholms stad vården och
underhållet af K. (se fig. 2), sedan 1 apr. 1907
utan ersättning.
Kungsvatten, kem., en fri klor innehållande
blandning af salpetersyra och klorvätesyra,
som nyttjas till att lösa guld ("metallernas
konung") och platina. – Kungsvatten har inom
medicinen haft användning mot vissa sjukdomar i
lefvern och mjälten, mot skörbjugg och rödsot,
mot gammal syfilis och kroniska hudsjukdomar
m. m. Vanligen har man blandat kungsvattnet i bad,
antingen helbad eller, oftare, fotbad. Sådana bad
verkade starkt retande och framkallade affjällning
af huden. Enligt uppgift skulle efter en längre
stunds bad i utspädt kungsvatten uppträda sur smak,
spottflytning, koliksmärtor och diarré. – Numera
torde kungsvatten ej vidare användas som läkemedel.
P. T. C. O. T. S. (C. G. S.)
Kungsväg, en förr stundom nyttjad benämning för
de egentliga (större) allmänna landsvägarna (i
motsats mot härads- och sockenvägar), d. v. s. de,
som gingo genom landet städerna emellan och voro
försedda med gästgifvargårdar. Nu gällande väglag
af 23 okt. 1891 indelar de allmänna vägarna i
två grupper, landsväg och bygdeväg, af hvilka den
förra omfattar äfven de förr s. k. kungsvägarna.
C. v. O.
Kungsådra, del af älf, ström, å eller sund, hvilken
för allmänna ändamål eller till bevarande af enskild
rätt skall lämnas öppen. Jämte bestämmelser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
