Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurland - Kurländska Aa - Kurmandj - Kurmark - Kurmi - Kurmysj - Kurnool - Kuroki, Tamemoto - Kuropatkin, Aleksej Nikolajevitj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redan i sept. s. å. 1706 utrymde ryssarna K.,
som åter besattes af Lewenhaupt, men sedan denne
1708 aftågat för att förena sig med konungen,
fann sig Strömberg i slutet af 1709 nödsakad att
låta utrymma K. Fredrik Vilhelm återvände 1710 och
förmäldes s. å. med tsar Peters brorsdotter Anna
Ivanovna. Efter hans död (1711) var den ofvannämnde
Ferdinand närmast att tillträda regeringen, men
erkändes först 1731 formligen af sin länsherre
och stannade i utlandet. Sedan Ferdinand, den siste
hertigen af Kettlers ätt, dött (4 maj 1737), genomdref
änkehertiginnan Anna, som 1730 blifvit Rysslands
kejsarinna, att hennes gunstling E. J. Biron (se
Biron 1) af K:s ständer 1737 valdes till hertig. 1769
öfverlämnade han styrelsen åt sin äldste son, Peter
Biron (se Biron 2), hvars regering oroades af
oupphörliga tvister med ständerna. Den kurländska
landtdagen, som författningsenligt utgjordes endast af
adeln, beslöt att lägga K. under Rysslands spira och
förmådde 28 mars 1795 hertigen att mot en pension för
sig och sina döttrar afsäga sig regeringen. K. blef
sålunda en rysk provins. Kejsarinnan Katarina II
lofvade, att ständerna skulle få behålla tyska
språket och sin gamla författning. Den senare
gäller fortfarande i hufvudsak, ehuru regeringens
russificerande böjelser äfven i K. framträdt i flera
afseenden. Bondeståndets ställning förbättrades genom
lifegenskapens upphäfvande 1817. Den ryska lagboken
(svod) infördes 1835. En kejserlig ukas påbjöd 1850
ryska språkets användning (i st. f. det tyska) i alla
officiella skrifvelser, men genomfördes strängt först
1567. Under det revolutionära tillståndet i Ryssland
efter kriget med Japan härskade jäsning äfven i K.,
och bl. a. afsatte en flock letter och litauer i
dec. 1905 myndigheterna i Windau och arbetade för
upprättandet af en "Lettisk republik", men rörelsen
kväfdes, och dess upphofsmän dömdes i okt. 1906 till
fängelse eller tvångsarbete. Litt.: E. Seraphim,
"Geschichte Liv-, Est- und Kurlands" (2 bd,
1895–96; d. 1, 2:a uppl., 1897). (J. F. N.) L.W:son M.
Kurländska Aa [ä]. Se B o l d e r - A a.
Kurmändj. Se Kurderna och Kurdiska språket.
Kurmark, fordom hufvuddelen af Mark Bran-denburg (den
mindre delen kallades Ncumark), omfattade Altmark
(med hufvudorten Stendal), Vor-mark 1. Prignitz (med
hufvudorten Perleburg), Mit-telmark (med hufvudorten
Brandcnburg), Ukermark (med hufvudorten Prenzlau) samt
herrskapen Bees-kow och Storkow, tillsammans 24,600
kvkm. 1. 5/s af nuv. prov. Brandenburg. »Namnet
uppstod, då kurfurstevärdigheten 1356
förlänades markgrefvarna af Brandenburg, och
kvarlefde till Tyska rikets upplösning, 1806.
(J. F. N.)
Kurmi, samhällsklass i Indien (se d. o., sp. 510).
Kurmysj, kretsstad i ryska guv. Simbirsk, vid
Sura. 3,484 inv: (1897).
Kurnool [könö’1], distrikt och stad i Indien. Se K
a rn u 1.
Kuroki [kröråki], T a m e m o t o, baron, japansk
fältherre, f. 16 mars 1844 i Soga, prov. Satsuma,
blef 1871 kapten vid den nyorganiserade japanska
armén, befordrades 1878, efter att ha utmärkt
sig vid Satsumaupprorets undertryckande, till
öfverste och intog som chef för 6:e divisionen
under kinesisk-japanska kriget Wei-hai-wei 15
febr. 1895. K. er-
höll efter fredsslutet baronvärdighet, blef 1897
generalinspektör öfver armén samt 1903 general,
medlem af kejserliga krigsrådet och befälhafvare
för l:a armén (gardet, 2:a och 12:e divisionerna)
med uppgift att i händelse af krig med Ryssland
omedelbart besätta Korea och där hindra rysk invasion
eller inhemsk resning. Kort efter krigsutbrottet
(febr. 1904) öfvcrgick K. till Korea med l:a armén
(mars), framryckte till gränsfloden Ja-lu, öfvergick
denna och förjagade de ryska trupper, som hållit
högra flodstranden besatt (l maj) samt inträngde öfver
Föng-luvang-tschön i det syd-mandschuriska berglandet,
där han under de båda närmaste månaderna långsamt
framryckte och besatte de viktigaste passen. I midtcn
af juli kunde den stora anfallsrörelsen mot Liau-jang
börja, hvarvid l:a armén under K. samverkade med de
från s. v. och s. anryckande 3:e och 4:e arméerna. I
en rad heta strider (bl. a. vid Mo-tien-ling 17 juli
och Yu-schu-ling 31 juli- l aug.) dref K. ryssarna
tillbaka, framryckte i aug. till Tai-tse-floden
och hade väsentlig andel i den stora, af de tre
japanska arméerna vunna segern öfver Kuropatkin vid
Liau-jang (26 aug.-3 sept.), i det att K:s försök
att genom besättandet af Sykwan-tun afskära de ryska
förbindelserna med Mukden visserligen misslyckades
och utsatte hans högra flygel för ett farligt anfall
al general Orlov, men likväl i hög grad bidrog att
göra Liau-jangs utrymmande till en nödvändighet
för Kuropatkin och ryska hufvudstyrkan. K. tog
efter ryssarnas återtåg kol-grufvorna vid Ycn-tai i
besittning. Äfven i de stora fältslagen vid Scha-ho
(8-18 okt. 1904) och Mukden (20 febr.-9 mars 1905)
spelade K. med l:a japanska armén en framträdande
roll (se om dessa strider Rysk-japanska kriget). Ur
aktiv tjänst af gick K. våren 1909. Orubbligt
lugn och seg energi anges som hans mest utmärkande
fältherreegenskaper; äran af den mästerliga strategien
under arméns mandschuriska fälttåg delar han med sin
stab. Om detta fälttåg se Victor Thomas, "Trois mois
avec K." (1905) och framför allt sir lan Hamilton, "A
staff officer’s scrap book during the russo-japa-nese
war" ;2 bd, 1906-07). V. S-g.
Kuropatkin, Aleksej Nikolajevitj, rysk härförare,
f. 29 mars 1848 i guv. Pskov, inträdde 1864 vid
l:a Turkestanska skyttebataljonen, där han 1866
blef underlöjtnant och snart för sin duglighet
uppmärksammades af den 1867 till generalguvernör
öfver Turkestan utnämnde general K. von Kaufmann,
Bucharas eröfrare. Som nyutnämnd löjtnant sändes
han 1868 på en diplomatisk beskickning till
emiren Jakub beg i Kaschgar. Efter att 1872-74 ha
genomgått Nikolai generalstabsakademi i Petersburg,
fick K. i studiesyfte anställning i franska armén,
deltog i ett fälttåg i Algeriet och vann inträde
i general Gallifets stab. Efter hemkomsten 1875
blef K. i dec. s. å. adjutant vid Turkestanska
militärdistriktets stab, utnämndes
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
