Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kvarn
[Fig. 6. Plansikt. (Patent Konegen.)]
blir större än hos cylindersikten, är afverkningsförmågan
också betydligt högre. På senaste tiden har centrifugalsikten
emellertid alltmera fått vika för plansikten
(fig. 6) på grund af den senares större
afverkningsförmåga och ringa kraftförbrukning. Då i
plansikten flera ramar med olika grof siktduk kunna
placeras ofvanför hvarandra, kan den verka som en
hel serie siktar, utan att därför taga något större
utrymme. Den från första valsstolen kommande produkten
siktas på första skrotsikten. Det, som icke går igenom
duken, skrotet, går för ytterligare malning till nästa
valsstol. Härifrån går produkten i sin tur till
andra skrotsikten. Öfvergången härifrån går vidare
till tredje skrotningen o. s. v. Skrotningarnas antal
anpassas efter naturen hos den spannmål, som skall
förmalas. Vid malning af råg är s. k. plattmalning
fördelaktigast. Vid malning af hvete skrotar man
däremot i början så försiktigt som möjligt för att
erhålla litet mjöl och mycket kärna. Vid malning af
mycket hårdt hvete skrotas t. ex. 10 à 12 gånger, s. k.
högmalning. Vid malning af blandningar af hårdt och mjukt
hvete är s. k. halfhögmalning det lämpligaste; detta
malningssätt användes också vid de större svenska
kvarnarna, där man i allmänhet skrotar 6 à 8 gånger. Då i
hvarje sikt eller serie af siktar i allmänhet användas
duk af olika groflek, kommer man att erhålla flera
olika afsiktade produkter. Så afskiljes från det
finaste, mjölet, den gröfre produkten, krossgryn
l. kärna. Vanligen uppdelas denna samtidigt i flera
sorter af olika groflek. Den på detta sätt erhållna
kärnan utmales sedan på porslinsvalsar eller släta
stålvalsar till mjöl. Dessförinnan putsar man den
dock vanligen för att erhålla ett så rent mjöl som
möjligt. För putsning af grof kärna användas ofta
s. k. kaskadputsmaskiner, som grunda sig därpå, att
de orena, skalrika kärnorna, såsom specifikt lättare
än de rena, af en luftström afböjas mera från sin
fallriktning. För putsning af fin kärna användas
vanligen putsmaskiner af konstruktion liknande
fig. 7. Principen för denna framgår af
fig. 8. Kärnan skakas fram på den något lutande
siktduken. Genom en luftström lyftas de lättaste
delarna från duken och nedfalla i ofvanför befintliga
transportsnäckor. De tunga partiklar, som luftströmmen
ej förmår lyfta, skakas däremot fram öfver duken
samt falla delvis genom denna. Det, som går igenom,
är den renaste kärnan. Då det från olika maskiner
erhållna mjölet är af väsentligt olika renhet, blandar
man icke allt tillsammans, utan skiljer det i flera
kvaliteter. Härvid är det hufvudsakligen mjölets färg,
som är afgörande. För att bedöma denna användes
ett förfarande, som efter sin uppfinnare, Pékar,
kallas pekarisering. De prof, som skola jämföras,
läggas lätt bredvid hvarandra samt tillplattas med
en glasskifva. Profvet doppas sedan i vatten, då
skillnaden i färg skarpt framträder.
[Fig. 7. Kärnputsningsmaskinen "Reform".]
[Fig. 8. Principen för kärnputsningsmaskinen "Reform".]
Historik. Bruket af kvarnen till söndermalandet
af säd går tillbaka ända till stenåldern, då flera
sädesslag, först vilda, sedan odlade, togos i bruk af
människan. Den första typen för en kvarn är endast en
mer eller mindre urholkad sten, i hvilken säden lades
för att sedan kryssas med en s. k. löpare, en mindre,
flat eller rund sten, som fördes med händerna
(handkvarn; se fig. 9). Denna typ användes
från stenåldern ända fram i järnåldern. En
[Fig. 9. Handkvarn från stenåldern.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
