Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 409-410 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvikkjokks kapell - Kvillajabark - Kvillasjukan - Kville. 1. Härad, 2. Socken - Kvillinge - Kvindelmässa - Kvindennier - Kvinkvennat - Kvinkverem - Kvinna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omgifna Saggatjaure, vid hvars nordligaste hörn kapellet
ligger, har man i fonden de väldiga fjälltopparna med
sina hjässor af snö och is – från Pellorippe i ö.,
de väldiga Pårtefjällen, Velkespuolta, Vallispiken,
Kaskajvo, Tarrekaise till det ståtliga Staika i
v. –, där nedanför utbreda sig de delvis snöhöljda
fjällslätterna, och under dem öppna sig de leende
dälderna med frisk grönska och nästan sydländsk
växtlighet. Längst fram i fonden "ned i mynningen af
dalen, inbäddad mellan de höga fjällen, invid det
hvitskummiga fallet, utför hvilket Kamajokk löser
fjällens is i Saggats vågor, ligger K., prästens och
grannarnas små byggnader och det lilla fridfulla
kapellet, lefvande människor midtibland den dock
alltid lefvande naturen" (N. J. Andersson). Om det
storartade deltat vid Lilla Luleälfs

Del af Kvikkjotk-dalen, sedd från en holme i Saggatjaure.

utflöde i Saggatjaure se Delta (med fig.). Det
första kapellet byggdes 1671, men redan förut hade
bergverksrörelse börjat, i det man 1661 började
bryta silfvermalm i Kedkevare och Alkavare n. om
K. kapell, hvilken malm nedsmältes i en vid K. anlagd
hytta. Bergverket drefs först för kronans räkning,
sedan för enskildas, men med förlust, hvarför det
nedlades i början af 1700-talet. Wbg.

Kvillajabark, bot. Se Q u ill a j a.

Kvillasjukan. en benämning på elakartad k a t a r r a
l f e b e r, en hos nötkreaturen förekommande, häftigt
förlöpande sjukdom, som yttrar sig i stark feber,
katarr i luftvägarnas slemhinna och ögats bindhinna
med starka flytningar och fördunk-ling af hornhinnan,
vanligen äfven åtföljd af diarré, häftiga darrningar
i muskulaturen och stundom äfven kramp. Sjukdomens
orsak är okänd, men synes vara af smittsam natur
och uppträder ofta som ortsjukdom. Sjukdomens namn
kommer däraf, att den länge härjade som ortsjukdom
i Kvilla by i Torsås socken, Kalmar län. På grund
af det häftiga förloppet och sjukdomens symtom har
den någon gång t. o. m. förväxlats med boskapspest.
E. T. N.

Kville. 1. Härad i Göteborgs och Bohus län,
ingår i Norrvikens domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Kville, Svenneby, Bottna. 20,715 har. 7,621
inv. (1909). – 2. Socken i Göteborgs och
Bohus län, Kville härad. 15,995 har med inräkning
af kapellområdet, inom hvilket Fjällbacka
municipalsamhälle är beläget. 4,515 inv. (1909)
i K. församling. K. bildar med Bottna och Svenneby
samt Fjällbacka kapell ett regalt pastorat i Göteborgs
stift, Vikornas södra kontrakt.

Kvillinge, socken i Östergötlands län, Bråbo
härad. 12,846 har. 4,505 inv. (1909). K. bildar med
Simonstorp ett konsist. pastorat i Linköpings stift,
Norrköpings kontrakt.

Kvindelmässa, Kvindelsmässa, biformer till
Kyndelsmässa (se d. o.).

Kvindennier kallades inom den romersk-katolska kyrkan
de påfvestolen tillfallande inkomsterna af de andliga
lägenheter, som voro förenade med kloster, hospital
eller andra fromma stiftelser. Dessa lägenheter kunde
aldrig bli vakanta, men påfven Paulus II kom 1469 på
den tanken att utsträcka de redan under 1300-talet
stadgade förordningarna om de s. k. annaterna
(se d. o.) till dessa andliga lägenheter, och
han beräknade därvid, att en prelats ämbetstid i
medeltal omfattade 15 år samt förordnade därför,
att ofvannämnda kyrkliga stiftelser skulle hvart
15:e år (däraf namnet kvindennier, af lat. quindeni,
hvar femtonde) aflämna ett års inkomst till den
påfliga stolen.
H. W. T.*

Kvinkvennat (af lat. quinque, fem, och annus,
år), en tid af fem år.

Kvinkverem (lat. quinqueremis, af quinque, fem,
och remus, åra). Se Galär.

Kvinna (af fsv. qvinna, som urspr. är gen. pl. af
kona, kvinna, hustru, men redan i fsv. fick
sin nuv. betydelse; samma ord som angls. cwēn,
eng. queen, drottning), vuxen människa af honkön,
stundom (i sht förr): hustru. Hos de vilda folken
är kvinnans ställning i allmänhet högeligen beroende
och rättslös, och af henne kräfves ett både hårdt och
ständigt arbete. Öfver hennes lif och död bestämmer
mannen; bland de färgade raserna är kvinnan vanligen
slafvinna, hos orientalerna framför allt verktyg för
mannens nöje. Enligt en etnografisk teori skulle
likväl på ett primitivt stadium kvinnan varit den
härskande (se Matriarkat). Forntidens folk gåfvo
sällan några rättigheter åt kvinnan. Enligt Herodotos
voro de egyptiska kvinnorna likväl jämförelsevis fritt
ställda och fingo afsluta köp och försäljningar. I
Grekland voro kvinnorna i äldsta tider inskränkta
till den särskilda kvinnobostaden och fingo ej visa
sig oslöjade. Ehuru tvånget sedermera lättades,
voro kvinnorna alltjämt omyndiga under fader, make,
broder, t. o. m. son (liksom i Indien); till följd af
den låga bildningsgrad, på hvilken hustrurna höllos,
kommo hetärerna (jfr Hetär) att spela en roll
i det offentliga lifvet. Hos romarna var kvinnans
ställning på det hela taget bättre än hos grekerna,
ehuru hon rättsligt ej fick
förhandla utan kurator ens i privatangelägenheter.
Först under kejsartiden vann hon utsträckt
förmögenhetsrätt, och den allmänna seden medgaf henne
större friheter än förut. Kristendomen medförde delvis
en höjning af kvinnans ställning, i det den ju kämpade
för de förtrycktas och lidandes sak, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>