Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkoegendom - Kyrkofana - Kyrkofest - Kyrkofonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
481
Kyrkofana-Kyrkofonden
482
{The ecdesiastical commission). I Tyskland blef frågan
om de sekulariserade kyrkogodsen ett af 30-åriga
krigets brandämnen (se Restitution s-ediktet). I
Danmark och Norge indrogos utom klostergodsen
äfven biskopsgods, men ej kyrkornas jordlotter och
prästboställena. Sedermera ha dock, på 1700- och
1800-talen, både i Norge och Danmark såväl kyrkornas
jord som prästboställcn i ej ringa mängd indragits och
försålts till enskilda, och genom en lag af 20 juni
1850 miste de danska prästboställena sin skattefrihet.
I de katolska länderna förblef kyrkans jordbesittning
länge väsentligen orubbad, ehuru indragningar
ej heller alldeles uteblcfvo (t. ex. i Portugal
under Pombal, i Österrike under Josef II), men
med den franska revolutionen började äfven här en
genomgripande sekularisering. I Frankrike indrog den
konstituerande nationalförsamlingen till staten alla
kyrkliga fastigheter; revolutionskrigen medförde
sekularisationer äfven på andra håll, t. ex. i
Tyskland genom "riksdeputationcns hufvudbcslut" 1803,
och äfven senare ha sådana egt rum i katolska länder
(se t. ex. Italien, sp. 1041). Genom kon-körda tet
1801 (se K o n k o r d a t) återfick dock den katolska
kyrkan i Frankrike åtminstone sina gudstjänstlokaler,
och sedermera förvärfvades där betydliga jordområden
af andliga ordnar, men efter skilsmässan mellan stat
och kyrka 1905 (se Frankrike, sp. 1126 o. 1172-73)
förklarades alla kyrkliga fastigheter (dec. 1906)
för statsegendom, om också själfva kyrkorna på vissa
villkor få begagnas till gudstjänst.
Äfven i Sverige förvärfvade kyrkan under
medeltiden, trots kyrkobalkarnas inskränkningar
i tcsta-mentsrätten (se Kyrkolag och Testamente),
betydande jordegendom och åt denna immunitetsfrihet
(här kallad andligt frälse, se Frälse), om också
ej i samma utsträckning som i länder med feodalt
statsskick. Redan under Sverkerska och Erikska
ätterna började sådan frihet beviljas i speciella
fall, och 1281 gafs skattefrihet åt all jord, som
kyrkan då egde. För privilegiets utsträckning
till nya jordförvärf fordrades emellertid
särskildt medgifvande, och detta föranledde
drottning Margaretas och Karl Knutssons räfster med
afseende på skattejord, som olagligt dragits under
andligt frälse. Reformationens inverkan på kyrkans
ekonomiska förhållanden blef i Sverige synnerligt
djupgående. Genom Gustaf Vasas reduktion fick adeln
rätt att återbörda en mängd till kyrkan donerade
adelsgods och indrogos till kronan biskoparnas,
domkapitlens, kyrkornas och klostrens egendomar,
hvaraf följden blifvit, att i det gamla Sverige finnes
så godt som ingen annan kyrkoegendom än prästernas
boställen. I de sedermera från Danmark och Norge
förvärfvade provinserna innehar däremot kyrkan till
följd . af rcformationsreduktionens större begränsning
i Danmark en betydande mängd domkyrko- och biskops-
(Lund) samt kyrkohemman (se Anne x-, M e n s a l-
och Stomhemman och Halländska kyrkohemman). Den
kyrkliga besittningsrätten till hvad som fått
förbli kyrkoegendom tryggades genom prästerskapets
privilegier 28 nov. 1650. 29 juni 1655, l okt, 1675
och 16 okt. 1723, och likaså den skattefrihet, som
af ålder tillkommit sådan egendom (således ej frihet
från senare tillkomna utlagor). Till följd af de på
grund af beslut vid riks-
dagarna 1856-58 och 1859-60 åvägabragta
ecklesiastika löneregleringarna blef sådan
kyrkoegendom, som ej togs i anspråk för viss
tjänsts aflöning, utarrenderad eller ställd under
Skogsstyrelsens (sedermera Domänstyrelseas) vård
och förvaltning och af-kastningen däraf lagd till
biskopslönercgleringsfonden (se d. o.), prästerskapets
1868 bildade lönereglerings-fond eller till den
1876 bildade ecklesiastika boställenas skogsfond (se
Boställen, sp. 1298), alla utan sammanblandning med
statsmedel förvaltade af Statskontoret, Slutligen
har genom 1910 års lagstiftning om prästerskapets
aflöning (Lag om reglering af prästerskapets
aflöning, Lag om kyrkofond, k. kung. ang. grunder
för ändringar i lagstiftningen om ecklesiastika
boställsskogar och Ecklesiastik bo-ställsordning, alla
9 dec. 1910) äfven församlingarnas prästboställesjord
utarrenderats; den får således icke längre disponeras
af församlingsprästerna, utan de däraf härflytande
arrendeafgifterna uppbäras af vederbörande kyrkoråd
och ingå i de för församlingens ordinarie präster
fastställda lönerna. I sammanhang härmed har
upprättats en s. k. k y r k o-f o n d (se d. o.).
Kyrkofana (fr. gonfanon), her., ett af tre,
nedtill med fransar prydda flikar bestående standar,
som med ringar är vågrätt fäst vid banerstången.
Det har sitt namn däraf, att sådana standar i
katolska länder begagnas vid kyrkliga processioner.
B. S.*
Kyrkofest kallas i vidsträckt mening hvarje dag
(utom söndagen), på hvilken enl. kyrkligt påbud
det jordiska arbetet skall för religiösa ändamål
antingen h. o. h. hvila eller också inskränkas. I
särskild mening kallas så hvar och en af de stora
årligen återkommande festcyklerna: påsk, pingst
och jul. (Se vidare Kyrkoår.) Under medeltiden
uppkom en mängd kyrkofester, som firades på
hvardagar. Reformationen inskränkte betydligt
kyrkofesternas antal i de länder, där den vann
insteg, och detta föranledde åtskilliga påfvar att i
de särskilda katolska länderna genom bullor afskaffa
flera fester af mindre betydenhet. Den reformerta
kyrkan hyllade i princip den grundsatsen, att alla
kyrkofester utom söndagen borde afskaffas, men i
praktiken blef det ej så öfverallt. Blott de stränge
presbyterianerna, puritanerna, independenterna och
några sekter afskaffade h. o. h. kyrkoårsindelningen
och därmed också alla kyrkofester. I den lutherska
kyrkan förlades några af de fester, som bibehöllos,
till den närmaste söndagen. I Tyskland infördes
dessutom på 1800-talet De dödes fest, hvilken skulle
firas på kyrkoårets sista söndag till minne af de
under året aflidne, samt Reformationsfesten, 31
okt. eller någon af de närmaste söndagarna. Rörande
den svenska kyrkans fester se Kyrkoår. J. P.
Kyrkofonden, en under Statskontorets förvaltning
stående fond till bestridande af vissa utgifter
för prästerskapets aflöning m. m. Genom särskilda
författningar af 9 dec. 1910 ha meddelats
förändrade bestämmelser rörande reglering af
prästerskapets aflöning för tiden efter det
de nuv. prästlöneregleringarna - som gå till
ända successiva fr. o. m. 1914 - upphört att
ega tillämpning äfvensom därmed sammanhängande
ämnen. Bland dossa äro bestämmelserna om en kyrkofond,
hvilken skall ha till huf-
Tryckt den % 11 Ord, som saknas under K, torde
sökas under C.
15 b. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
