Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyrkohistoria. 2. Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bearbetningarna af Sveriges kyrkohistoria blefvo
äfven under 1700-talet sparsamma. Af omstridt värde
är J. G. Hallmans biografi öfver Olaus och Laurentius
Petri (1726), den första i sitt slag. O. von Dalin
och S. Lagerbring upptogo naturligtvis de viktigaste
kyrkliga tilldragelserna i sina arbeten. Af
"Nordische samlungen" (gjord 1749, öfv. till
tyska och tr. 1755) innehåller d. 1 teckningar
af Jakob Boethius och pietismen, d. 2 (1761) af
Tollstadius. Mest betydande voro A. O.
Rhyzelius’ förtjänstfulla "Monasteriologia sviogothica"
(1740), vår första verkliga klosterhistoria, och
hans krönikeartade "Episcoposcopia sviogothica"
(1752), som i sakrikhet och undersökningens bredd når
öfver hela den föregående forskningen (uppgifterna
kräfva vaken kritik) och blifvit hufvudkällan för
halftannat århundrades historieskrifning, framför
allt i herdaminnena. Bredvid dessa står S.
Baelters alltjämt användbara och viktiga arbete
"Historiska anmärkningar om kyrkoceremonierna"
(1762). J. Benzelius fortsatte faderns och farfaderns
historiska nit genom dissertationerna "De Joanne Duræo
pacificatore" (1744) och "De propagatione religionis
christianæ in Suecia" (1750). I öfrigt framkom en
rad smärre kyrkohistoriska monografier i form af
disputationer både i Uppsala och Lund; särskildt
var detta fallet under historieprofessorn i Uppsala
E. M. Fants presidium vid 1700-talets slut. Ett
värdefullt biografiskt bidrag ger C. H. Braads
ännu otryckta "Ostrogothia literata" (i Linköpings
stiftbibliotek). Kyrkomusikens historia belyses
af A. Hülphers’ "Historisk afhandling om musik och
instrumenter" (1773). Ett försök till sammanfattande
framställning gjordes af O. Celsius i hans med
källkritik utarbetade "Svea rikes kyrko-historia"
(till 1622; 2 dlr 1785, 1792). Utom det biografiska
herdaminnet i för sin tid förtjänstfull form (N.
Aurelius, A. Westén) gåfvos biografier af
bl. a. J. J. Tengström (Terserus, Benzelierna)
och Theofrosyne (Olaus och Laurentius Petri). Det
egentliga arbetssättet för 1700-talets kyrkohistoriska
forskning var emellertid samlandet af urkunder och
notiser. Alla Benzelierna voro samlare (deras 1791
delvis tryckta brefsamling är en kyrkohistorisk
fyndort); Rhyzelius, O. Celsius d. ä., L. Båld,
Fant m. fl. likaså. Särskildt utförligt behandlades
kyrkliga händelser i K. Kr. Gjörwells "Svenska
Mercurius", "Svenska magazinet", "Tidningar om lärda
saker", "Svenska archivum" m. fl., hvilka alltjämt
måste af forskningen observeras. Gahm-Pehrsson
gjorde afskriftsamlingar, bl. a. om förbjudna
böcker; S. Wilskman utgaf sitt värdefulla
"Swea rikes ecclcsiastique wärk" (1760) och M. von
Celse "Bullarium sveo-gothicum" (1782). De båda mest
betydande urkundspublikationerna från denna tid voro
emellertid O. Wallquists "Ecclesiastique
samlingar" (2 bd, 1788–93) och U. von Troils
"Skrifter och handlingar til uplysning i swenska
kyrko- och reformationshistorien" (5 bd, 1790–91). En
god hjälp äfven för kyrkohistorisk forskning gafs af
K. G. Warmholtz’ "Bibliotheca historica sueo-gothica"
(15 bd, 1782–1817).
Med 1800-talet följde sammanfattande
framställningar. 1817 utgafs på svenska en
sammanfattning af de Norden behandlande partierna
i Schröckhs jättearbete (se sp. 491). S. å. kom den
första verkliga handboken på svenska, J. J. Thomæus’
"Christna kyrkans historia uti Sverige", en enkel
öfversikt, utan djupare undersökningar. Utförligare
och ej utan värde, om ock i det hela
okritisk, var samme författares "Skandinaviens
kyrkohäfder till närvarande tider" (2 dlr, 1835,
1838). – Utgångspunkten för den moderna svenska
kyrkohistorieskrifningen blef H. Reuterdahls "Svenska
kyrkans historia" (till 1533; 5 dlr, 1838–66), hvars
epokgörande betydelse låg främst i metoden att söka
kritiskt pröfva hela det under gångna århundraden
frambragta materialet, öka det med egna arkivstudier
och som resultat få fram det, som för verkligt
historiskt vetande kunde vara åtkomligt. Härvid gick
kritiken ofta till öfverdrift och hamnade i onödig
skepticism; författarens fördjupande i detaljerna
skymde blicken för utvecklingslinjerna och de vida
öfverblickarna. Jämsides med Reuterdahls arbete gick
L. A. Anjous "Svenska kyrkoreformationens historia"
(3 dlr, 1850–51) och "Svenska kyrkans historia från
Upsala möte 1593 till slutet af 17:e århundradet"
(1866), hvilka beteckna ett steg öfver Reuterdahl
i historiskt omdöme och ännu ej äro antikverade;
framställningen lider dock af brist på stora
historiska vyer och för liten hänsyn till stoffets
kronologiska anordning. Med mera originalitet och
idérikedom än Anjou, men med mindre noggrannhet i
detaljerna skref T. Norlin "Svenska kyrkans historia
efter reformationen" (omfattar blott tiden 1594–1649;
1864 och 1871). K. W. Skarstedts originella "Handbok
i Sveriges kyrkohistoria" (1866) visar blick för de
religiösa rörelsernas betydelse. K. A.
Cornelius’ "Handbok i svenska kyrkans historia" (1867;
3:e uppl. 1892), under snart ett halft sekel den
normgifvande läroboken, liksom dess utvidgade form
"Svenska kyrkans historia efter reformationen" (1887),
utmärkas af lättlästhet och öfverskådlig uppställning,
men beteckna i fråga om källkritik ett steg bakåt från
Reuterdahl och Anjou. Naturligtvis innehöllo äfven den
uppblomstrande profanhistoriska forskningens verk,
framför allt A. Fryxells och E. G. Geijers arbeten,
åtskillig kyrkohistoria.
Inflytandet från Geijers och Reuterdahls
modernare metoder påverkade äfven utgifvandet
af kyrkohistoriska urkundssamlingar och
monografier. Bland de förra kunna nämnas
H. Reuterdahls "Statuta synodalia" (1841),
J. Tengströms, V. G. Lagus’ och
K. G. Leinbergs samlingar till Finlands
kyrkohistoria, S. P. Bexell m. fl:s "Bidrag
till svenska kyrkans och riksdagarnas historia"
(1835), P. Thyselius’ "Handlingar rörande
svenska kyrkans och läroverkens historia" (2 dlr,
1839–41) och "Bidrag" rörande samma ämnen (1848),
G. Klemmings editioner af medeltida kyrklig
litteratur i Svenska fornskriftsällskapets skrifter,
Riksarkivets edition, genom O. von Feilitzen, af
"Kyrkoordningar och förslag därtill före 1686" (2
bd, 1872, 1881–87), samt talrika nummer i de stora
historiska urkundspublikationerna ("Scriptores",
"Svenskt diplomatarium", "Gustaf I:s registratur",
"Handlingar rörande Skandinaviens historia",
"Historiska handlingar", "De la Gardieska arkivet",
"Svenska riksdagsakter" m. fl.) och kanske främst de i
Svenska litteratursällskapets publikationer utgifna
skrifterna från medeltiden och reformationen. –
Af detta skedes monografier må här nämnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
