Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 531-532 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kyros, flod - Kyros 1. K. den äldre - Kyros 2. K. den yngre - Kyro skans - Kürschner, Joseph

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kyros [ky-], flod. Se Kura.

Kyros [ky-], grek. Κῦρος, lat. Cyrus, fnpers. Kurus
(eg. "sol"), persiska härskare. 1. K. den äldre
(hebr. Kores l. Koresch), det persiska världsrikets
grundläggare, tillhörde akemenidernas släkt, af
hvars medlemmar åtskilliga torde ha, i egenskap af
lydfurstar, under medisk öfverhöghet härskat öfver
Persien. Om hans lefnadsöden funnos i forntiden
många berättelser. Herodotos, som säger sig följa
den trovärdigaste och minst utsmyckade bland de hos
perserna själfva gängse traditionerna, förtäljer
följande, som åtminstone delvis vunnit bekräftelse
genom i nyare tid upptäckta babyloniska inskrifter:
Astyages, Mediens konung, blef uppskrämd af onda
drömmar om, att hans dotter Mandanes afkomma
skulle störta honom från tronen. Han förmälde
henne emellertid med persern Kambyses, men då hon
födde en son, K., gaf han sin trotjänare Harpagos i
uppdrag att rödja barnet ur vägen. Genom tjänarens
medlidande räddades likväl K. och uppfostrades
som herdegosse. Han blef sedermera af Astyages
igenkänd och återskickad till sina föräldrar,
hvaremot Harpagos på ett gräsligt sätt bestraffades
för sin ohörsamhet. Då K. kommit till mogna år,
uppviglade han perserna att afskudda det mediska
oket, och med tillhjälp af Harpagos besegrade och
tillfångatog han Astyages vid Pasargada (omkr. 550
f. Kr.), hvarefter Medien sammansmältes med Persien
till en riksenhet. Sedermera invecklades han i flera
krig mot hyrkaner, parter, baktrier och armenier,
och när han på dessa håll tryggat sitt rikes gränser,
vände han sig mot Kresus, Lydiens konung, som först
besegrades i en drabbning och sedermera belägrades
och tillfångatogs i sin hufvudstad, Sardes (546),
hvaraf Lydiens underkufvande blef den omedelbara
följden. Genom sina fältherrar eröfrade K. vidare
flera grekiska städer på Mindre

"Kyros’ graf". (De omgifvande pelargångarna rekonstruerade.)

Asiens kust äfvensom Karien och Lycien. Det
persiska riket hade således uppnått en ganska
betydlig utsträckning. Men det saknade likväl enhet
och sammanhållning, så länge dess hufvudländer i
ö. voro skilda från de västra provinserna genom
det mellanliggande babyloniska riket, som vid denna
tid behärskades af Labynetos (Nabunaid). Mot honom
riktade nu K. sina vapen och eröfrade det väl befästa
Babylon (539). En bland följderna af denna eröfring
var judarnas frigifvande ur den s. k. babyloniska
fångenskapen. Äfven åt den inre organisationen af sitt
väldiga rike egnade K. berömlig omsorg; men större
delen af hans regeringstid upptogs af krig. Sin
död säges han ha funnit (529) på ett fälttåg mot
massageterna, ett skytiskt folk n. ö. om Kaspiska
hafvet. Dessas drottning, Tomyris, lät kasta hans
hufvud i en med blod fylld säck, "på det att han en
gång skulle få tillfredsställa sin blodtörst". Enligt
en annan uppgift (hos Ktesias) blef han dödligt sårad
i ett slag mot derbikerna i nordöstra Iran. Hans stoft
hvilade i Pasargada, där Alexander den store besökte
hans graf. I närheten af byn Murghab (i Farsistan)
finnes ännu ett väl bibehållet grafmonument
(se fig.), som man ansett vara Kyros’ graf. I
regeringen efterträddes K. af sin son Kambyses. I
gamla testamentet omtalas Kores l. Koresch på flera
ställen, första gången i kap. 44 af den bok, som i
sin helhet bär Esaias’ namn, där han af profetian
betecknas som israeliternas befriare ur babyloniska
fångenskapen, vidare i Daniel, Esra, 2 Krön. Xenofon
gaf i sitt under namnet Kyru paideia (Cyropedien)
kända arbete en talangfull, men från den historiska
verkligheten i flera punkter afvikande skildring af
Kyros’ lefnad. K. framställes af honom som idealet af
en god furste. Litt.: Floigl, "Cyrus und Herodot nach
den neugefundenen keilinschriften" (1881), Bauer,
"Die Kyrossage und verwandtes" (1882), Strassmaier,
"Inschriften von Cyrus" (i "Babylonische texte", VII,
1890), Schubert, "Herodots darstellung der Cyrussage"
(1890), och Hagen, "Keilschrifturkunden zur geschichte
des Königs Cyrus" (1891).

2. K. den yngre, tronpretendent, yngre son af
persiske konungen Dareios Nothos, f. omkr. 424
f. Kr. Af sin fader utnämndes K. till höfding
öfver flera provinser i Mindre Asien, med Sardes
till hufvudstad, i hvilken ställning han kraftigt
understödde spartanerna i kriget mot Aten. Hans moder
Parysatis försökte redan under Dareios’ lifstid att
göra K. till tronarfvinge, med förbigående af hans
äldre broder, Artaxerxes, som var född före faderns
tronbestigning. Försöket misslyckades, och en af
K. efter Dareios’ död för samma ändamål anstiftad
sammansvärjning blef likaledes omintetgjord (405). Med
anledning af denna sammansvärjning lät Artaxerxes,
på inrådan af Tissafernes, tillfångataga K. och
döma honom till döden; men han bevektes slutligen
af Parysatis’ böner att benåda honom och återge
honom hans höfdingedöme. K., som lågade af begär
att hämnas och fullfölja sina ärelystna planer,
satte sig i förbindelse med de grekiska städerna i
Asien och samlade under hvarjehanda förevändningar en
talrik krigshär, i hvilken äfven ingingo nära 13,000
man grekiska legotrupper, under befäl af spartanen
Klearchos. 401 bröt K. upp med hela sin styrka från
Sardes för att tåga mot sin broder. På slätterna vid
Kunaxa i Babylonien kom det till drabbning. K. själf
stupade i striden, och hans asiatiska trupper
slogos på flykten, hvaremot grekerna på sin flygel
segrade. Detta fälttåg samt grekernas under otaliga
faror och svårigheter verkställda återtåg har
Xenofon utförligt beskrifvit i sin "Anabasis".
1 o. 2. A. M. A.

Kyro skans [ky’rå], i Finland, Österbottens län, hade
sannolikt byggts i början af 1600-talet, iståndsattes
1656, men dömdes 1659 som illa belägen att raseras.
L. W:son M.

Kürschner [ky’rʃ-], Joseph, tysk förläggare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>