Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 593-594 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kärr - Kärra - Kärra redutt - Kärrbalsam - Kärrbo - Kärrebyssor - Kärrek - Kärrfloka - Kärrfräken - Kärrgrufvan - Kärrgräshoppa - Kärrgröe - Kärrhökarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kärr, lågland och sank, tidtals vattendränkt mark,
vanligen något gräsbevuxen, stundom till och med
trädbärande. Oftast utgöra kärren afskilda, aflopp
saknande, lägre delar af skogsmark eller torr

Kärrmark (Gottland).

mark i allmänhet. Genom afdikning kunna de i många
fall torrläggas och odlas. Kärrbottnen består för det
mesta af lera, leriga jordarter eller gyttja. Om en
yttre torfbetäckning förekommer, är denna vanligen
ganska tunn, till skillnad från hvad förhållandet
är hos många mossar. Flacka, vattendränkta,
gräsbärande marker längs bäckar och åar benämnas
merendels mader. Jfr Mosse, Myr och Träsk.
E. E.

Kärra, ett fordon, som har en axel med hjul. Se
Fordon, sp. 839-840.

Kärra redutt, i Västergötland, vid Göta
älf, 5 km. s. om Lilla Edet, byggdes af
M. G. De la Gardie hösten 1676 för att hindra
norrmännens öfvergångsförsök. K. lämnades
efter kriget åt sitt öde.
L- W:son M.

Kärrbal$am, Azorella glebaria, bot. Se A z o-rella
och Falklandsöarna.

Kärrbo, socken i Västmanlands län, Siende härad. 3,930
har. 625 inv. (1909). K. utgör ett konsist. pastorat
i Västerås stift, Domprosteriet.

Kärrebyssor (Byssor). Se Artilleri, sp. 104, och
Kanon, sp. 782.

Kärrek, bot. Se Ek, sp. 75.

Kärrfloka, bot.9 namn på Hclosciadium inun-datum.

Kärrfräken, bot. Se E q u i s e t a c e se, sp. 732.

Kärrgrufvan, järnvägs-, post- och telegrafstation
i Norbergs socken, Västmanlands län, vid de där
förenade linjerna Ängelsberg–K. (Norbergs järnväg)
och Krylbo–K. (Krylbo–Norbergs järnväg), 4 km. från
Norberg och 19 km. från Krylbo. I närheten ligga
flera viktiga järnmalmsfält, såsom Kolningsbergs-
och Kallmorbergsfältet, Gamla Norbergsfältet och
Andersbenningsfältet samt Kallmora silfvergrufva.
Wbg.

Kärrgräshoppa, zool. Se Gräshoppor.

Kärrgröe, bot., namn på Poa trivialis.

Kärrhökarna, Circini, zool., bilda en underfamilj
inom de falkartade roffåglarnas familj, ordningen
Falconiformes och fåglarnas klass. De ha näbben
liten, svag, hoptryckt, utan tand bakom öfvcr-käkens
eller inskärning vid underkäkens spets och ined
ovala näsborrar. Trakten mellan ögat och näbben är
borstbeklädd. Bakom öronöppningarna, som äro något
större än hos andra dagroffåglar, finnes en halskrage
af styfvare, mot spetsen bre-

dare och böjda fjädrar. Vingarna och stjärten äro
ganska långa, benen höga, med de delvis plåtbelagda
tarserna längre än mellantån (med klo) samt smala
och föga krökta klor. Afvikande från hvad som
eljest är utmärkande för roffåglarna äro könen olika
färgade. Kärrhökarna vistas enstaka eller parvis på
slättbygder nära vatten, stryka lågt och långsamt fram
öfver åkrar, ängar och vattensamlingar, äro rofgiriga,
lefva af råttor, sorkar, kräldjur, groddjur, fisk
och insekter, men äfven af fågelungar och fåglar,
som de dock icke förmå be-mäktiga sig i flykten,
sitta nästan aldrig i träd, utan på marken, där de
dock röra sig otympligt, bygga sina på marken belägna
bon af riskvistar, gräs och vass samt lägga enfärgade
eller något fläckiga ägg. De äro flyttfåglar. - Af
ängshöken, Girens cinerascens, är hannen ofvan askblå,
med hvita fläckar i nacken, under hvit, med roströda
spolfläckar och i slaksidorna tvärband. Handpennorna
äro svarta, armpcnnorna ljust askblå, med ett svart
tvärband, stjärten askblå, dess sidopennor med hvita
och roströda tvärband samt grå spetsar. Fågelns
längd är 45 cm. Honan, som blir 48 cm. lång, är
ofvan brun, med rostgrå fjäderkanter och hvitaktiga
fläckar i nacken, har blekt rostgul halskrage, med
små svartaktiga fläckar, och är under blekt rödgul,
med brunröda längdfläckar. Handpennorna äro undertill
hvitaktiga, med sneda, svarta band, stjärten brun,
med mörkare tvärband, och dess sidopennor inåt
rödhvita, med breda, rödaktiga tvärband. Arten
är några få gånger anträffad i Skåne. - Hannen af
bleka stäpphöken 1. bleka kärrhöken, C. pallidus,
är ofvan ljust askblå, hvit på pannan och kinderna,
under hvit, med strupen, halsen och frambröstet
stötande i askblått. öfre stjärttäckarna ha hvita
och grå tvärband; handpennorna äro grå, till en del
med svarta spetsar, stjärten grå och dess yttersta
pennpar hvitt, med breda, grå tvärband. Fågelns
längd utgör 44 cm. Honan, som är obetydligt större,
är ofvan brun, delvis med ljusare fjäderkanter,
under ljust rostgul, med breda, bruna längd-fläckar på
bröstet och smalare, roströda på magen. Halskragen är
hvitaktig, med bruna spolstreck; öfre stjärttäckarna
äro hvita, med bruna tvärband, vingpennorna gråbruna,
invändigt ljust rostgula, med bruna tvärband och
stjärtens tre mellersta pennor grå, de öfriga ljust
rostgulaktiga, med bruna tvärband. Stäpphöken har
några få gånger blifvit anträffad i Sverige. - Bruna
kärrhöken, C. czruginosus, har (hannen) hufvudet
och halsen ofvan rostgula, med svarta spolstreck,
är f. ö. ofvan brun samt har strupen rostgul,
med svarta spolstreck, öfriga undre delar mörkt
rödbruna, vingarna grå-. bruna och stjärten brun,
med blek spets. Fågelns längd är 54 cm. Honan har
hufvudet, halsen ofvan och framryggen ljust rostgula,
med svartbruna längdstreck, är f. ö. ofvan gråbrun,
med en rostgulaktig fläck utefter vingen och en dylik
längs skuldrorna, sarnt har strupen af halsryggens
färg, bröstet hvit-aktigt, med bruna längdfläckar,
öfriga undre delar mörkt rödbruna, delvis med rostgula
fjäderkanter, och stjärten roströd. Längden är 57
cm. Den häckar i södra och mellersta Sverige. -
Blåhöken 1. blå kärrhöken (C. cyanens; se fig.);
gammal hanne är ofvan samt på hufvud, hals och bröst
blågrå; handpennorna svarta; buksidan hvit. Gammal
hona

Ord, som saknas under K, torde sökas under C.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>