Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kögel, Theodor Johannes Rudolf - Köhler, Per - Köhler, Johan Gustaf - Köhler, Louis Heinrich - Köhler, Reinhold - Köhler, Ulrich - Köinge - Kökar - Kökenfett - Kökets kemi - Kökkenmödding - Kökskabinettet - Kökslatin - Köksträdgård - Köksträdgårdsväxter - Köl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en positiv union mellan de båda protestantiska kyrkorna.
E. S–e.
Köhler, Per, miniatyrmålare, f. 1784 i Östergötland,
d. 1810, var i Stockholm elev af akademien och af
Gillberg. K. utförde miniatyrer af stor förtjänst
samt porträtt i svartkrita med isatt färg.
–rn.*
Köhler, Johan Gustaf, målare och teckningslärare, f. 3
april 1803 i Södertälje, d. 8 juni 1S81 i Stockholm,
var elev af konstakademien och af Wcstin, studerade
sedan i Tyskland, men egnade sig allt ifrån ungdomen
hufvudsakligen åt tcck-ningsundervisning. Vid Nya
elementarskolan i Stockholm var han lärare 1830–77
och vid konstakademiens principskola 1857–78. Han
målade äfven porträtt (bl. a. ett af K. J. L.
Almquist) och interiörer samt utgaf en ritkurs,
som allmänt begagnades och utkom i flera upplagor.
G–g N.
Köhler [ko-], Louis Heinrich, tysk musiker,
f. 1820 i Braunschweig, d. 1886 i Königs-berg,
studerade 1839-43 för Scchtcr, v. Seyfried och
v. Bocklet i Wien och verkade från 1847 i Königsbcrg
som sång-dirigent, kritiker samt föreståndare
för en af honom inrättad musikskola för pianospel
och teori. K. blef mindre berömd som tonsättare
(af operor m. m.) än som en af sin tids förnämsta
pianolärare ur Czernys skola, i synnerhet genom sina
(visserligen ganska torra) etyder samt sin mycket
spridda Syslematische lehrmethorie fur klavierspiel
und musik (2 bd, 1856-58; 3:e uppl. af delen I
1888). Därjämte reviderade han upplagor af klassiker,
arrangerade mer än 500 folkvisor från olika nationer
samt skref Die melodie der sprache (1853), Fuhrer
durch den clacierunlcr-richi (1858; 9:e uppl. 1894),
Der klavierunterricht (1860; 6:e uppl. 1905), Leichl
fassliche harmonie-und generalbasslehre (1861; 3:e uppl. 1880) m. m.
En "Pianoskola" af K. finnes på svenska, bearbetad af V. Bauck (1802).
Som skriftställare var K. en afgjord begåfning. Med värme hälsade
han Rich. Wagners musikdramatiska reformsträfvandcn.
A. L.*
Köhler [kö-], Reinhold, tysk litteraturhistoriker, f. 1830 i
Weimar, d. där 1892 som öfver-bibliotekarie vid
storhcrtigliga biblioteket, meddelade i tidskrifter
och böcker åtskilliga värdefulla litteraturhistoriska
bidrag, framför allt var han sagoforskare (Alte bergmannslieder
1858, Aufsätze über märchen und volkslieder, 1894).
R–n B.
Köhler [kö-], Ulrich, tysk filolog, f. 6 nov. 1838 i Klein-Neuhausen
i Sachsen-Weimar, d. 24 okt. 1903 i Berlin, blef
1865 sekreterare vid preussiska legationen i Aten,
1872 ord. professor i arkeologi vid universitetet i
Strassburg, 1875 ledare för det tyska arkeologiska
institutet i Aten och 1886 ord. professor i antik
historia i Berlin. Hans hufvud verk är utgifvandet
af de attiska inskrifterna från arkonten Eukleides
(403) till Augustus tid i Berlinakademiens grekiska
inskriftsverk (se Inskrifter). K. har därjämte författat Urkunden und
untersuchungen zur geschichle des allischen-clclischen
bundes (1870), ett arbete af grundläggande betydelse
för Atens historia, och många afh. i tyska institutets
"Mitteilungen" och preussiska vet. akad:s skrifter.
E. N–n.
Köinge, socken i Hallands län, Faurås härad. 2,659
har. 573 inv. (1909). Annex till Okome, Göteborgs
stift, Falkenbergs kontrakt.
Kökar, socken af Ålands härad och domsaga,
Åbo och Björneborgs län. Befolkningen, svensk,
881 pers. (1908). K. är kapellförsamling
under Föglö pastorat. I slutet af det katolska
tidehvarfvet fanns där ett kloster, sannolikt
inrättadt kort före eller efter år 1460.
O. I. (A. G. F.)
Kökenfett, sjöv., ett till tacklingens skyddande
mot nötning användt smörjämne, vanligen bestående af
hälften talg och hälften gammalt smör.
L. H.*
Kökets kemi kallas stundom kemiens tillämpning
i hushållet. Försöken att lägga undervisningen i
matlagning och hushållslära på rationell kemisk
grund äro f. n. mycket populära, och de flesta
moderna undervisningsanstalter för kvinnlig
ungdom, såväl folkskolor och folkhögskolor som
elementarläroverk, upptaga huslig ekonomi och
däribland hushållskemi på sitt program. Korta och
lättfattliga läroböcker i ämnet ha författats t. ex.
af prof. C. Th. Mörner, "Grundlinjer för elementär
undervisning i organisk kemi" (4:e uppl. 1908),
och fru Sofi Nilsson, "Hushållslärans första
grunder" (4:e uppl. 1904). Äfven E. Almquists och
G. Troili-Petterssons arbete "Mikroorganismerna i det
praktiska lifvet" (1901) kan omnämnas i detta sammanhang.
H. E.
Kökkenmödding [kökken-]. Se Kjökkenmödding.
Kökskabinettet. Se Jackson, Andrew, sp. 1133.
Kökslatin (latinitas culinaria), felaktigt
och barbariskt latin, särskildt medeltidens munklatin.
Detta bestod af skämdt latin, väsentligt uppblandadt
med ur nyare språk tagna ordstammar och talesätt, åt
hvilka man gaf ändelser och form, som påminde om det gamla
romarspråket. Den bästa profsamlingen på kökslatin erbjuder
"Epistolæ obscurorum virorum" (so d. o.).
Köksträdgård. Se Trädgård.
Köksträdgårdsväxter, trädg., detsamma som grönsaker (se d. o.).
 |
| Fig. 1. Köl och kölsvin å ett träfartyg. (För figurförklaringen se äfven Kölsvin.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
