Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köln, 2. Stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnade till hömagasin. Först i början på
1800-talet riktades genom Sulpice Boisserée
de bildades uppmärksamhet på byggnaden. Fredrik
Vilhelm III beviljade en penningsumma för densammas
vidmakthållande och restaurering (från 1823),
och 1841 beslöt man att bringa byggnaden till
fullbordan. Under ledning af arkitekterna Zwirner
och Voigtel fortgick arbetet sedan så jämnt, att
dess afslutande högtidligen kunde firas i kejsarens
närvaro 15 okt. 1880. Sedan 1823 hade då användts
på byggnadsarbetet omkr. 22 mill. mark (till icke
oväsentlig del hopbragta genom lotteri). Kyrkan
har grundformen af ett latinskt kors. Långhuset
har 5, tvärbyggnaden 3 skepp. Hvarje sidoskepp har
midtskeppets halfva bredd och höjd. Hela byggnadens
yttre längd är 135 m. och bredd 61 m. Det inre rummet
är 6,166 kvm. och öfverträffas endast af Peterskyrkan
i Rom, domen i Milano, S:t Paul i London och
Sofiamoskén i Konstantinopel. De båda västra tornen,
som fullbordades 1881, ha en höjd af 160 m. öfver
marken. Andra gotiska kyrkor i K. äro Minoritkyrkan,
en basilika med smala sidoskepp och ett enskeppigt kor
utan tvärskepp, den sengotiska Peterskyrkan (1528-30)
och den nya Mauritiuskyrkan (1861-65). Därtill komma
profanbyggnader från äldre tid, såsom rådhuset
(pl. II; från skilda århundraden; dess äldsta del,
med hansasalen, från början af 1400-talet), med
sitt sengotiska torn och den i smakfull renässans
genomförda portiken från 1569-71, samt det i sin
nuv. renovation intressanta Gürzenich (1441-52),
med sin imposanta festsal och sina förträffliga
väggmålningar där och i den mindre salen. Märkligare
byggnader från nyare tid äro gamla stadsteatern i
renässansstil (1869-72), nya stadsteatern (operan)
i Neustadt (1900-03), båda stadsegendom, Museum
Wallraf-Richartz i tudorstil (1855-61), hvilket
innehåller en rik samling fornlämningar och målningar,
bland dem en stor följd af den äldre kölniska
skolan, samt flera nya administrationsbyggnader,
bl. a. den stora bangården (1889-94), centralposthus,
justitiepalatset, tullhus. Äfven må nämnas de
stora hamnanläggningarna, som beräknas ha kostat
25 mill. mk. K. har många statyer: ryttarstatyer af
kejsar Vilhelm I och Fredrik Vilhelm IV, på Heumarkt
en staty af Fredrik Vilhelm III, på Laurenzplatz
en af Moltke m. fl. - K. är en af Tysklands största
industri- och handelsstäder. Dess storindustri
producerar socker, choklad (Gebrüder Stollwerck),
tobak och cigarrer, eau-de-cologne, möbler, mattor,
tapeter, kemiska artiklar, glas, siden-, ylle- och
bomullsväfnader, trikå- och gummivaror, maskiner,
järnvägsvagnar och mycket annat. - Ett flertal
järnvägslinjer utgår från staden. De viktigaste
artiklarna i K:s handel äro spannmål, kaffe, råtobak,
råa hudar, kol, metaller, byggnadsmaterial, läkemedel,
parfymer och tyger af olika slag. Sjöfarten stiger
till omkr. 1 mill. ton. K. är hemort för ett stort
antal försäkringsbolag, af hvilka några operera
äfven i Sverige. Börsen, som öppnades 1820, har sin
lokal i nedre våningen af Gürzenich (se ofvan). - Af
undervisningsanstalter har K. akademi för praktisk
medicin, handelshögskola, musikkonservatorium,
maskinbyggnadsskola, katolskt prästseminarium,
6 gymnasier, 3 realgymnasier, högre realskola,
handelsgymnasium, byggnadsskola, konst- och
handtverkarskola, flickgymnasium, 3 högre flickskolor
med seminarieafdelningar, judiskt
lärarseminarium och lärarinneseminarium samt flera
folkbibliotek. Af samlingar för vetenskap och konst
finnas, jämte det ofvannämnda Museum Wallraf-Richartz,
ett konstindustrimuseum, ett på urkunder ovanligt
rikt stadsarkiv och bibliotek (185,000 bd),
jesuitbibliotek, det ärkebiskopliga museet
(hufvudsakligen kyrkliga konstföremål), zoologisk
och botanisk trädgård (n. om staden nära Rhen) samt
ett etnografiskt museum. Sedan stadens kloster och
stiftelser blifvit undertryckta och universitetet
upphäfts, har K. förlorat karaktären af "helig stad"
(det förde i sitt sigill bilden af S:t Petrus jämte
omskriften Sancta Colonia sanctæ Romanæ Ecclesiæ
fidelis filia). - Ett 50-tal tidningar utges,
af hvilka de viktigaste äro "Kölnische zeitung"
(se d. o.), "Kölnische volkszeitung" (1869) och
"Kölner tageblatt". Utom regeringsområdets styrelse
finnes i K. en divisions- (15:e) och 3 brigadstaber,
3 fästnings- och artilleriinspektioner samt en
garnison af 3 infanteri- och 1 kavalleriregemente,
2 regementen och 1 bataljon artilleri och 1 bataljon
pioniärer. - K. är äfven säte för ärkebiskopen af
K. och hans generalvikarie. Stadens egen styrelse
utgöres af borgmästarämbetet (en öfverborgmästare
och 11 bisittare) samt ett stadsfullmäktigekollegium
(47 ledamöter), af hvilka bildas flera kommunala
nämnder för olika förvaltningsgrenar. I K. residerar
en oberlandesgericht. Stadens inkomster och utgifter
upptogos för 1909-10 till 45,887,000 mk; dess
tillgångar voro omkr. 300 mill. mk och skulder 179;
mill. mk. - K:s äldsta befästningar voro af romerskt
ursprung. Under 1200-talet omgafs staden med ringmur
och torn, och denna enceinte förstärktes sedermera,
allteftersom befästningskonsten utvecklades. Från
1881, då staden af Tyska riket köpt de gamla murarna
och sedan låtit nedrifva desamma, utvidgades och
moderniserades enceinten, hvarjämte en gördel af 11
detacherade fort på 250-600 m. afstånd omgaf såväl
K. som det på högra flodstranden liggande Deutz. Redan
i slutet af 1800-talet såg man sig emellertid tvungen
att anlägga en yttre försvarsgördel, bestående af
8 fort och 14 mellanverk på vänstra samt 4 fort på
högra Rhenstranden, under det att enceinten samtidigt
framsköts till den gamla fortlinjen. - K:s historia
börjar med romarnas välde vid nedre Rhen. De germanske
ubierna flyttades 38 f. Kr. af M. Agrippa från högra
till vänstra Rhenstranden, och två romerska legioner
erhöllo därpå ståndkvarter vid Ara Ubiorum. Genom
en romersk veterankoloni, som kejsar Claudius’ gemål
Agrippina år 50 e. Kr. förde dit, växte platsen
och fick namnet Colonia Agrippinensis, senare
Colonia Claudia Agrippina. Ännu finnas lämningar
af de starka befästningar, med hvilka denna koloni
omgafs. Sedan frankerna bemäktigat sig staden, kom den
vid frankiska monarkiens delning 511 till Austrasien
och genom fördraget i Mersen (870) till Tyskland. I
senare hälften af 1200-talet ingick staden i hansan,
i hvilken den täflade med Lybeck om första platsen,
och vid samma tid i renska stadsförbundet. Som fri
riksstad låg den städse i fejd med ärkebiskoparna
af K., som sökte häfda sin öfverhöghet. Efter slaget
vid Worringen, 1288, måste ärkebiskopen flytta sitt
residens först till Brühl och senare till Bonn. Han
behöll emellertid högsta domsrätten och några andra
höghetsrättigheter. Ännu blodigare voro striderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
