Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
649
Köp
650
satt fall skall nämligen köparen gälda
"hvad säljaren fordrar, där det ej kan anses
oskäligt". Pre-surntionsvis ha f. ö. uppställts som
allmänna principer, att köpet skall fullgöras på
anfordran, att prestationerna skola ske samtidigt
(kontantköp i motsats till dels kreditköp, då
varan presteras först, och dels prenumeralionsköp,
då betalning erlägges på förhand), att köparen har
att afhämta varan i af hämtningsköp) på platsen
för säljarens hemvist eller rörelse (plalsköp i
motsats till dislansköp, då säljaren har att sörja
för godsets aflämnande till fraktförare eller vid
försändelse sjöledes för ombord-förande), alt, med
visst undantag skada å godset genom olyckshändelse
stannar på köparen, allenast om den inträffat,
först sedan säljaren lämnat från sig godset till
respektive köparen, hans folk eller fraktföraren,
och att beträffande rätten till godsets afkastning
det åter hänger på, när aflämnandet skall eller skolat
ske och hvad skäligen kan ha beräknats skola falla i
tiden dessförinnan och därefter. Som ’allmänt omdöme
om 1905 års lag må sägas, att den i jämförelse med
annan svensk civilrättslig lagstiftning är synnerligen
utförlig och rik på detaljbestämmelser, men ock
svår att behålla i minnet genom de många växlande
synpunkterna och rättsgrunderna. I ej ringa måtto
inverkar härvid, att det i ett sammanhang lämnats
regler för flera olika slags köp af lös egendom. Fråga
är då icke om förenämnda åtskillnader mellan köp. Men
midt upp bland föreskrifterna om vanligt köp äro gifna
sådana rörande lianclelsköp (se d. o.), alldeles
oafsedt att i ett par fall särskilda stadganden
meddelats med afseende å köpman såsom kontrahent
vid vanligt köp. Stundom har man ock det intryck,
att lagstiftarna väl mycket haft handelsrättsliga
förhållanden i tankarna, äfven då fråga varit om
menige mans handel i det dagliga lifvet. I hvarandra
löpa ock stadgandena om köp af bestämdt ting och köp
af myckenhetsting, d. v. s. hvad, som är bestämdt
allenast till art och myckenhet (leveransaftal,
inbegripande dels hvad i handelsvärlden kallas
leveransköp och köp på leverans eller försäljning för
framtida prestation och stundom särskildt af gods,
hvar-öfver säljaren vid af talet ännu ej förfogar,
och dels halfgeneriska- köp (se d. o.). - Så till
vida är icke något att anmärka på 1905 års lag, som
den med frångående från eljest öfvad sed i svensk
lagstiftning förbigår sakrättsliga frågor. Därigenom
har blott reda vunnits. Men äfven på det obligatoriska
området har lagen visserligen lämnat luckor att
utfylla. Delvis stå för sådant ändamål till buds
särskilda äldre eller yngre specialstad-ganden i
ämnet. Hit höra bl. a. stadgandena, att för vissa
fall kreditförsäljning af vin, Öl och brännvin
ej medför rätt att utsöka betalning (k. förordn,
ang. försäljning af vin och öl 9 juni 1905 § 5 och
k. förordn, ang. försäljning af brännvin 9 juni 1905 §
8). Emellertid äro nämnda slags specialstadganden,
fastän gifna särskildt med afseende å köp, oftast
af större räckvidd och gälla för af tal i allmänhet
(Ärfdab. 22 § 4 p. 2, samt Handelsb. l §§ l och
8). Omvändt tjäna till fullständigande af köpets
regler alltid de allmänna rättsnormerna för aflal
(se d. o.). Detta gäller bl. a. allt hvad rör
aftals giltighet och rättsliga utkräfbarhet. Härvid
komma särskildt i betraktande två af 1905 års
lagstiftare afsiktligt förbigångna aftal, nämligen
afbetalningsköpet (upp-
låtelse af sak mot terminliga hyresbelopp, men
under bestämmelse att, om och sedan på sådant
sätt sakens beräknade värde fullt inbetalts,
hyresmannen blir egare, men för motsatt fall
förlorat all sin rätt enligt kontraktet, utan att
vara befriad från-sina åtagna förbindelser eller
i allt fall ega att återfå redan erlagda belopp)
och differensköpet (köp på leverans af vara med
fluktuerande marknadspris mot viss köpeskilling
under tyst förutsättning att, allteftersom på dagen
för prestationens utgörande marknadspriset under-
eller öfverstege köpeskillingen respektive köparen
och säljaren ha att betala mellanskillnaden). I brist
på särskilda bestämmelser rörande dessa slags aftal
räknas de båda i vår rättspraxis som giltiga. För
afbetalningskontraktets del ligger förklaringen däri,
att fastän det ofta nog lär kunna anses innebära
ett utnyttjande af annans trångmål, oförstånd eller
lättsinne, vara ockerbe-stämmelser (lag 14 juni
1901) endast afse fall af försträckning och anstånd
med betalnings erläggande å förfallotid. Oaktadt
differensköpet till sitt syfte ej är något annat än
ett spel, har man åter låtit det få gälla för hvad
det enligt sitt innehåll ger sig ut för att vara. -
Hvad angår köp af fast egendom, finnas i hufvudsak
ej andra lagstadganden än Jordab. l § 2, 10 § l
och 11 §§ 1-7 med dess bestämmelser om af talets
ingående och säljares hemulsskyl-dighet. Därutöfver
har man att hålla sig till rättspraxis, som
f. ö. på kardinala punkter än afvikit från angifna
lagstadganden och än gifvit dem en föga förståndsenlig
utläggning. Afvikelserna från rättsreglerna vid
köp af lös egendom finnas beträffande hemuls- och
eviktionsskyldighet anmärkta under detta senare
ord. I öfrigt må följande framhållas. Enligt lagen
sakna resolutiva villkor vid köpet all giltighet
samt hör till aftalets laga verkan, att det
upprättats skriftligen och blifvit under-tecknadt
af kontrahenterna eller deras laga ställföreträdare
jämte två närvarande ojäfviga vittnen, och att, där
säljaren begagnat sig af ombud, han för denne utfärdat
skriftlig fullmakt. Detta är absoluta rättssatser,
mot hvilka alltså kontrahenternas öfverensstämmande
vilja ej gäller något. Det är f. ö. äfven så, att
med afseende å deras rättsförhållanden ej muntliga
aftal ega rättslig betydelse till ändring i eller
fullständigande af det skriftligas innehåll. Å
andra sidan räknas i rättspraxis ej så noga med det
lagstadgade undertecknandet, i det att köpekontrakt
tagits för godt, då det varit försedt med allenast
säljarens underskrift, och då det varit bevittnadt
allenast af en ojäfvig person. Af Jordab. 11 § 7,
som, för det fall att i gränstvist köpare ej lyckas
värja sitt innehaf, låter honom själf bära skadan
utan ersättningsrätt mot säljaren, har än vidare
rätteligen dragits den slutsats, att säljaren endast i
mån af särskild tillförsäkran svarar för, att köparen
erhåller viss areal, eller att egendomen eljest är
af viss beräknad beskaffenhet. Men i rättspraxis har
man gått än vidare och tillämpat rättsnormen, äfven då
köparen på grund af tredje mans rätt måste afstå från
byggnader eller annat, som för vanliga fall måste ha
ansetts åtfölja densamma, eller han funne egendomen
belastad med en’ för honom vid aftalets ingående
okänd nyttjande-, afkomst- eller servitutsrätt. Det
lägges alltså på köparen att i dessa delar skaffa
sig klart besked före aftalets slutande och räknas
säljaren icke till skada,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
