Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpenhamn - Köpenhamns amt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och invigde det slott, som hans företrädare och han
själf hade byggt, med ett präktigt bröllop. (Sedan
dess ha de fleste danska konungar till 1766 firat
sitt bröllop i K.) De följande konungarna utvidgade
slottet; 1479 invigdes universitetet, och konung
Hans gaf upphof till örlogsvarfvet på Bremerholm,
uppkalladt efter de hanseatiske köpmännen. Kristian
II ville göra K. till stapelstad för hela Danmark
och den förnämsta handelsplatsen vid Östersjön samt
flyttade därför hufvudstationen för Öresundstullens
upptagande från Helsingör till K. (detta räckte dock
blott några få år) och lät holländare bosätta sig på
Amager (1521). K. förblef därför Kristian troget och
höll sig efter hans bortresa 1523 i 8 månader, innan
det i jan. 1524 underkastade sig Fredrik I; denne
förstärkte därefter betydligt stadens befästning. 1529
predikade Hans Tausen reformationen i K., och 1530
hölls där en offentlig disputation mellan katoliker
och protestanter; julen s. å. bröto borgarna in i
Vor Frue kirke och förstörde helgonbilderna. De
ställde sig äfven på reformatorernas sida under
herredagen i K. 1533 och slöto sig 1534 till grefve
Kristofer af Oldenburg, då han lofvade arbeta
för Kristian II:s återinsättande som konung,
och uthärdade 1535–36 ett helt års belägring med
fruktansvärd hungersnöd och annat elände, innan de
gåfvo sig till Kristian III. I okt. 1536 hölls en
riksdag i K., där reformationen fastställdes, och
1537 återupprättades universitetet. Under Kristian
IV (jfr pl. I, fig. 1) anlades både Kristianshavn
och Nyboder, många nybyggnader uppfördes, hamnen
utvidgades mot n. till Toldboden, och därifrån
byggdes en ny vall i en båge utanför Nyboder och
Rosenborg till Nörreport, hvarigenom K:s omfång
nästan fördubblades. Också började förstäderna
utvecklas utanför vallarna, men de nedbrändes i
aug. 1658, då Karl X Gustafs här nalkades. Till lön
för borgarnas löfte att trofast värna staden gaf
Fredrik III dem sin försäkran om stora privilegier
för K. som fri riksstad och borgarnas likställdhet
med adeln. K. uthärdade nu en långvarig belägring och
afslog 11 febr. 1659 svenskarnas hufvudstormning samt
räddade därigenom Danmarks tillvaro som själfständigt
rike. 27 maj 1660 slöts fred med Sverige, och i
sept. s. å. öppnades i K. en riksdag, där stadens
borgerskap och prästeståndet understödde konungen i
att störta adelsväldet och ersätta det med kungligt
envälde. 1661 fick K. sina privilegier stadfästa,
men de hade förlorat sin största betydelse just genom
enväldets införande. K:s nya kommunalråd, bestående
af 32 representanter, fick ej stor makt, och det
dröjde länge, innan den borgerliga likställdheten
med adeln någorlunda genomfördes, närmast genom
ämbetsmannaklassens utveckling. Citadellet
anlades 1662–63, och s. om Slotsholmen bildades
1667–68 genom utfyllning i Kalvebodstrand ett
nytt kvarter, Frederiksholm, just där kampen stått
hetast under den nattliga stormningen 1659. En del
af det nya inkorporerade kvarteret ut mot Nyboder
bebyggdes. Kristianshavn införlifvades med staden
1674, och K. hade väl då omkr. 40,000 inv. (1658
beräknas antalet till 29,000), men härens och flottans
manskap, hofvets personal och ämbetsmännen utgjorde
en betydande del däraf. I juli 1700 utstod K., utan
att lida synnerlig skada, ett bombardemang af en
engelsk-holländsk-svensk flotta, och juni 1711–mars
1712 hemsöktes det af pesten, som bortryckte öfver 1/3 af hela
befolkningen. I okt. 1728 blefvo omkr. 2/5 af
K. (hela norra delen), 1,670 hus med 5 kyrkor,
under fyra dagars förlopp lågornas rof. Kristian VI
lät 1731–32 rasera det gamla kungliga slottet och
uppförde i stället Kristiansborg, och under Fredrik V
bebyggdes K:s förnämsta kvarter, Frederiksstaden med
Amalienborg. I slutet af 1700-talet nådde K:s handel
och däraf följande förkofran sin största blomstring,
och den skada, som eldsvådan i sept. 1795 vållade,
i det 1/4 af staden, särskildt dess äldsta del
(946 hus), lades i aska, blef jämförelsevis snabbt
botad. 1800-talet inleddes af sjöslaget på K:s redd 2
april 1801 mot en engelsk flotta, men det var blott
ett förebud till stadens belägring i aug. 1807 af
engelska landstigningstrupper och det fruktansvärda
bombardemanget 2–5 sept. s. å., hvarigenom omkr. 1/12
af stadens hus (300 st.) förstördes och 1,600
människor dödades, hvarjämte katastrofens följder
bragte ännu mera skada öfver staden och landet. Hade
de föregående 25 åren varit en glansperiod för K.,
blef det följande kvartsseklet desto mera bekymmersamt
och torftigt i materiellt hänseende. Märkligt nog hade
vetenskap, litteratur och konst samtidigt härmed på
många sätt en guldålder. Genom julirevolutionen 1830
framspirade ett nytt politiskt lif, som satte frukt,
då marsrörelsen 1848 – ännu fredligare än 1536 och
1660 – gjorde slut på enväldet, 1 jan. 1840 hade
K. fått en ny kommunalförfattning, som ytterligare
utvecklades genom lagen af 4 mars 1857. Ungefär
samtidigt började K:s yttre omdaning. Dess omfång
innanför vallarna hade ej synnerligen utvidgats
sedan Kristian IV:s dagar, och befolkningen, som
emellertid fyrdubblats, hade därför tvungits att bygga
husen högre och sammangyttra sig. Genom att slopa den
för fästningens skull utstakade demarkationslinjen
införde man 1852 full byggnadsfrihet utanför sjöarna,
och byggnadsverksamheten fick därefter starkt uppsving
i Nörre- och Vesterbro samt i Frederiksberg. Ett
nytt kvarter uppstod 1861–77 på Gammelholm, sedan
örlogsvarfvet helt flyttats till Nyholm, och stora
sträckor af Nyboder upplätos 1854–73 till allmänt
bebyggande. 1868 beslöts vallarnas rasering, och från
1872 ombildades de gamla glaciserna till moderna
vallkvarter. Genom anläggningen af frihamnen 1894
uppkom rundt härom ett nytt kvarter, som småningom
sträckte sig ut mot Hellerup, och 1900–01 följde
de stora inkorporeringarna af Bröndshöj, Valby och
Sundbyerne, hvarigenom K. nådde sitt nuv. omfång.
Litt.: O. Nielsen, "Kjöbenhavns diplomatarium" (till
1728, 8 bd och 2 registerbd 1872–87), "Kjöbenhavns
historie og beskrivelse" (till 1730; 6 bd, 1877–92)
och "Kjöbenhavn paa Holbergs tid" (1884), "Statistiske
oplysninger om staden Kjöbenhavn" (7 bd, 1876–1908),
K. Bruun, "Kjöbenhavn. En illustreret skildring af
dets historie, mindesmærker og institutioner" (till
1807; 3 bd, 1887–91), "Kjöbenhavns kommunale forhold"
(1897), H. C. Bering-Liisberg, "Kjöbenhavn i gamle
dage og livet i Kjöbenhavn" (1901), och J. P. Trap,
"Statistisk-topografisk beskrivelse af kongeriget
Danmark", I (K. och Frederiksberg; 3:e uppl., 1906).
E. Ebg.
Köpenhamns amt omfattar mellersta delen af östra
Själland jämte Amager med Saltholm, men namnet
användes i två betydelser, nämligen dels om det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
