Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köpmannaförening - Köpmansfartyg - Köpmansgillen - Köpmansklubb - Köpmans-långa - Köpmålabalk - Köppen, Peter von - Köppen, Albert - Köpping, Koepping, Johann Karl - Köp på leverans - Köp på prof - Köprili, stad - Köprili, albanesisk släkt, 1. K.-Muhammed, 2. K.-Achmed, 3. K.-Mustafa, 4. K.-Husein, 5. K.-Numan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den s. k. centralbyrån med ackords- och
konkursafdelningen, har sin särskilda
verkställande direktör, och afdelningens
angelägenheter besörjas af en särskild årligen
vald nämnd af 24 medlemmar, där föreningens
styrelseledamöter äro själfskrifna. Föreningen
eger f. n. omkr. 200 öfver hela landet spridda
ombud. Stockholms köpmannaförenings nu gällande
stadgar äro af 22 dec. 1910, då äfven särskilda
stadgar antogos för Stockholms handelskammare,
som hädanefter själf fastställer sina stadgar
utom i hvad som rör dess förhållande till
Köpmannaföreningen. Ackords- och konkursafdelningen
har haft specialstadgar, sedan de inrättades 1908.
Å. W:son M.
Köpmansfartyg, detsamma som handelsfartyg (se d. o.).
Köpmansgillen. Se Gille, sp. 1166–67.
Köpmansklubb, Stockholms, stiftades 1899 af ett
antal yngre affärsmän i Stockholm på initiativ af
grosshandlaren E. Öhman j:or. Klubben, hvars syfte
är "att till näringslifvets gagn befrämja umgänge
och meningsutbyte mellan Stockholms köpmän", har
vid sina sammanträden i föredrag och diskussioner
behandlat många för det ekonomiska lifvet viktiga
frågor. Bl. a. var det inom denna krets, som
initiativet togs till bildandet af Stockholms
handelskammare, i hvilken klubben f. ö. numera
eger att utse ett ombud med suppleant. Klubbens
medlemsantal uppgår f. n. (1911) till omkr. 225.
Å. W:son M.
Köpmans-långa, zool. Se Birke-långa.
Köpmålabalk, Köpmala balker. Se Handelsbalken.
Köppen [kö’-], Peter von, rysk etnograf och
kulturhistoriker, f. 1793 i Charkov, d. 1864
i Karabag på Krim, tjänsteman i ministeriet för
riksdomänerna 1836–60, skref bl. a. arbeten öfver
Krim, donska kosackernas land, Rysslands areal-
och befolkningsförhållanden samt Rysslands förnämsta
sjöar och flodmynningar. Han utgaf äfven etnografiska
kartor öfver guv. S:t Petersburg och Europeiska
Ryssland i dess helhet. – Hans son Vladimir K.,
f. 1846, är sedan 1875 afdelningsföreståndare
vid Deutsche seewarte (anstalten för främjande
af den maritima meteorologien) och har utgifvit
utmärkta meteorologiska arbeten, i synnerhet om
de periodiska väderleksföreteelserna och den
synoptiska meteorologien. Han utgaf 1884–91
(jämte Hann) "Meteorologische zeitschrift"
och 1892–93 de af Seewarte utgifna "Annalen
der hydrographie und maritimen meteorologie".
Wbg.
Köppen [kö’-], Albert, tysk jurist, f. 1822, d. 1898,
professor i Jena 1856, i Marburg 1857, i Würzburg
1864 och i Strassburg 1872. K:s hufvudarbete,
Der obligatorische vertrag unter abwesenden (1871),
bildar slutpunkten för den äldre och utgångspunkten
för den nyare doktrinen på aftalslärans område.
Bland hans öfriga verk må nämnas
System des heutigen römischen erbrechts (1862–64),
Lehrbuch des heutigen römischen erbrechts (1886–88) och
Der fruchterwerb des bonæ fidei possessor (1872).
Rld.
Köpping [kö’-], Koepping, Johann Karl,
tysk etsare, f. 1848 i Dresden, egnade sig vid
konstakademien i München och i Paris först åt målning,
men öfvergick under inflytande af Ch. Waltner till
etsning, inom hvilken konstart han uppnått
mästarrang. Särskildt är han framstående i sina
reproducerande etsningar efter såväl landskaps- som
figurtaflor af gamla och moderna mästare:
Landskap af van Beers och Gainsborough,
Morgon af J. Breton,
Frou-Frou af Clairin,
Nattvagabonder o. a. af Munkácsy,
Rembrandts Staalmesters (i Amsterdam, 1887),
Gubbhufvud (i Dresden, 1889) m. fl.,
Frans Hals’ S. Georgs skyttegille (i Haarlem, 1890).
Sedan 1894 har han med lika stor framgång vändt sig
äfven till originalraderingen. Bland originaletsningarna
märkas ett litet
själfporträtt (från de tidigare åren),
Sommar,
Tristesse,
Menad,
Dryad och
Flicka från Clichy.
Hans arbeten i färgadt glas äro mycket berömda för
smidighet i formen och utsökt skönhet i färgskiftningarna.
K. erhöll "grand prix" vid världsutställningarna i
Paris 1889 och 1900 samt har vunnit guldmedaljer i
Berlin och München. Sedan hösten 1889 är han professor
vid akademien i Berlin.
J. K–e.*
Köp på leverans. Se Köp.
Köp på prof. Se Frestetid.
Köprili [kö’-], stad. Se Köprülü.
Köprili [kö’-], Kuprili, Kjuperli, Kjuprili,
en urspr. albanesisk släkt af framstående
turkiska statsmän, bördig från Vesir-Köpri i Mindre
Asien. – 1. K.-Muhammed, f. 1585, d. 1661, började
sin bana som kökspojke, men svingade sig upp från
det ena ämbetet till det andra och blef
1656 storvesir. Han sökte med stränghet
införa ordning inom hären och förvaltningen,
aflägsnade en mängd odugliga ämbetsmän
samt afsatte och besegrade lydfursten öfver
Moldau och Valakiet, Georg II Rákóczi af
Siebenbürgen, hvilken trots Portens förbud
ingått förbund med svenskarna och kosackerna mot
Polen. K. förde äfven personligen här och flotta
mot venezianerna, från hvilka han
1657 eröfrade Lemnos och Tenedos, samt kufvade
uppror i Mindre Asien (1659) och Egypten.
– 2. K.-Achmed, den föregåendes son, f. 1626,
d. 1676, blef 1661 på faderns förslag dennes
efterträdare i storvesirämbetet. Han liknade sin
fader i kraftfullhet, men var honom öfverlägsen
i statsklokhet och vetenskaplig bildning.
Ehuru K. i kriget mot Österrike 1664 blef slagen af
Montecuculi vid klostret S:t Gotthard (vid Raab),
tillförsäkrade han osmanerna genom fördraget i Vasvár
(10 aug. s. å.) de flesta ungerska komitaten
mellan Siebenbürgen och Theiss. 1667 tog han
själf ledningen af krigsoperationerna vid Kandia
och intog 1669 staden, hvilket hade hela ön
Kretas eröfring till följd. 1672 frånryckte
han Polen Kamenez-Podolsk och Podolien. – 3.
K.-Mustafa, den föregåendes yngre broder,
var 1687 kaimmakam, då han efter slaget vid
Mohacs verkställde Muhammed IV:s afsättning till
förmån för brodern, Suleiman II, som sedan utsåg
honom till storvesir. K. ordnade skattläggningen
efter nya grunder och upphjälpte finanserna genom
att till statens behof använda moskéernas fonder.
Han behandlade alla sultanens undersåtar med
opartiskhet, och hans frihandelsvänliga
grundsatser gagnade mycket de kristne och
judarna. 1690 återtog han Belgrad från
österrikarna, men föll i slaget vid Szalankamen 19
aug. 1691. – Om K. 1–3 se vidare Brosch, "Geschichten
aus dem leben dreier grosswesire" (1899). –
4. K.-Husein, den föregåendes kusin, brorson till
K. 1, blef 1697, efter turkarnas nederlag vid Zenta,
storvesir och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
