Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Körsbärsfjärilen - Körsbärsflugan - Körsbärsfuxen - Körsbärskåda - Körsbärslager - Körsbärsmalen - Körsbärsmögel - Körsbärsvin - Körsel - Körskola - Körsnär - Körstång - Körställ - Körsång - Körte, Wilhelm - Körte. 1. Gustav K., 2. Alfred K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Körsbärsflugan-Körte
694
vanligt förekommande art af det till
fam. Nympha-liclce bland dagfjärilarna hörande
släktet Vanessa (se d. o.). Arten liknar vår
vanliga nässelfjäril, men är större (53-69 mm.) och
har ljusare, rödgul grundfärg, som upptager
äfven större delen af bakvingarnas inre hälft,
hvarjämte blå utkantsfläckar finnas endast på
bakvingarna. Larverna, som lefva i sällskap på vide,
alm och olika slags fruktträd, äro brungrå eller
blågrå med rödgula längdstrimmor och gula tornar.
G- A-z.
Körsbärsflugan, Spilographa cerasi, zool., en till
ordn. tvåvingar hörande insekt, hvars larv stundom
anställer skada på körsbär. Den fullbildade flugan,
som har sin flygtid på försommaren, är svart med
hufvudet, meliankroppens sidor och benens nedre
delar gula; vingarna äro genomskinliga med 3-4
mörkbruna tvärband. (Se Trädgårdens skadeinsekter,
pl. II, fig. 8.) Honan lägger sina ägg på de rodnande
körsbären, nära skaftet. Larven kläckes efter några
dagar, är gulhvit, lefver i fruktköttet och når en
längd af 5 mm. Som fullväxt släpper den sig ned till
jorden och öfvergår till puppa, i hvilket stadium
den öfvervintrar. Som medel mot denna skadeinsekt
har man rekommenderat att odla tidiga körsbärssorter,
-att omgräfva och tillpacka jorden under angripna träd
på hösten eller våren samt att förstöra angripna och
nedfallna bär. G. G.
Körsbärsfuxen, zool. Se Körsbärs fjäril en.
Körsbärskåda, Gummi cerasorum, farm., er-hålles
af våra vanliga körsbärsträd, Prnnus Cerasus
L. och Pr. avium L., samt äfven af plommonträd,
Pr. åomeslica L., och krikon, Pr. insititia., dock
eg. af de två förstnämnda, efter hvilka denna drog
har sitt namn. Körsbärskådan utflyter ur stammar och
grenar, där dessa blifvit skadade genom inskärningar
eller sprickor, oftast vid grenvinklarna, och är till
en början en tjockflytande, seg vätska, som hårdnar
i luften till afrundade, olikstora., genomskinliga
eller genomskinande, gulrödaktiga eller gulbruna,
hårda klumpar. Dessa äro svåra att bryta och visa
skålformiga, glasglänsande brottytor, hvarigenom
körs-"bärskåda kan upptäckas bland myrra, som har
vax- eller fcttglänsande brott. Lukt saknas; smaken
är fadd, men föga märkbar. Lagd i vatten, mjuknar
körsbärskådan och kan utdragas i långa trådar,
men löses icke fullständigt. Den karakteristiska
"beståndsdelen är cerasin, besläktadt med bassorin,
som är förenadt med kalk och skiljer sig från
arabin-syrad kalk (gummi arabicum) därigenom,
att den sistnämnda löser sig i vatten, hvilket
cerasin et icke gör. I medicinen har körsbärskåda
icke någon användning; men för tekniska ändamål
är den fortfarande begagnad samt inblandas
bedrägligt bland myrra och arabiskt gummi.
O. T. S. (C. G. S.)
Körsbärsiager, bot., namn på Prunus lauroce-. rasiis.
Körsbärsmalen, Argyresthia ephippiella, zool., en med
rönnbärsmalen (se d. o.) närbesläktad m-al-fjäril,
hvars larv lefver på körsbärsträdets outslagna knoppar
och späda blad, äfvensom på körsbärskart. Dessutom
förekommer den på äpple- och plommonträd. Denna
insekts utbredning i vårt land är föga känd, men
härjningar af densamma äro några gånger konstaterade.
G. G.
Körsbärsmögel (Monilia cinerea). Se S cl er o-t in
i a.
Rörsbärsvin. Se B är vin.
Körsel, kam., en gammal skatt. Se B y g
g-ningshjälpen.
Körskola, skola för utbildning i körkonstcn (se
d. o.). Länge erhöllo körsvennerna endast vid
hof-stallén och på de större landtegendomarna en
något så när rationell utbildning. I Sverige torde
den första offentliga körskolan blifvit organiserad på
1860-talet vid Strömsholms stuteri af hofstall-mästare
W. Fischerström (se d. o.). Äfven sedan stuteriet
1872 förändrats till hingstdepå, har där, liksom
vid Flyinge stuteri, numera hingstdepå, utbildats
elever vid två årliga körskolekurser, men af någon
större betydelse ha dessa statens körskolor dock ej
varit. Under 1870-80-talen spelade Allmänna nordiska
hästskötarskolan på Klämmestorp vid Jönköping
en större roll. Den stod under ledning af grefve
K. G. Wrangel (se d. o.), medan körunder-visningen
bestriddes af en framstående körmästare Möller
från Tyskland, som sedermera länge verkade vid en
till ridhusbolaget i Göteborg förlagd körskola. På
1880-talet upprättades en körskola i samband med
det af stallmästaren James Fr. Dickson då anlagda
stuteriet vid Onsala, hvilket 1894 flyttades till
Tjolöholm, i närheten af Kungsbacka; den stod under
ledning af stuteriets föreståndare ryttmästaren
G. örn, hvilken såväl före stuteriets tillkomst som
efter detsammas upphörande i början på 1900-talet haft
offentliga körskolor i flera städer, såsom Örebro,
Norrköping, Gäfle, Stockholm (sedan 1906). För
landets södra delar har samtidigt en körskola varit
af ryttmästaren frih. N. Djurklou organiserad i
Malmö med offentligt understöd af Malmöhus läns
k. hushållningssällskap. Den var någon tid förenad
med en obligatorisk körkurs för vissa elever vid
Alnarps lantbruksinstitut, men upphörde 1906. En af
Tysklands mera betydande körskolor är sedan 1894
i verksamhet vid staden Elmshorn (nära Hamburg).
B. C-m.
Körsnär [tjö;- och -när], ty. kiirschner (af
mhty. kursen, fnhty. kursina., pälsrock), buntmakare
(sed. o.).
Körstång. Se Betsel.
Körställ, elektrot., den apparat, med hvilken
t. ex. en elektrisk spårvagn manövreras. Det utgöres
af en låda, innehållande en mängd kopplings-delar,
hvilka medelst en eller flera handtag bringas i olika
lägen till hvarandra, hvarvid olika kombinationer
uppstå mellan motorer, motstånd m. m. och genom hvilka
åstadkommes rörelse fram och back, större eller mindre
fart samt bromsning. A. E-m.
Körsång [kor-]. Se Kör.
Körte [kö’-1, Wilhelm, tysk litteraturhistoriker,
f. 1776, d. 1846, skref åtskilliga arbeten, af hvilka
de om Gleim (biografi 1811, brefsamlingar 1803,
1806, upplagor 1811-13, 1841) och F. A. Wolf (1833)
ha värde.
Körte [kö’-]. 1. Gustav K., tysk arkeolog, f. 1852
i Berlin, vardt efter studieresor i Italien och
Grekland 1881 e. o. och 1883 ord. professor i
Rostock, hvarifrån han, som 1905 blifvit förste
sekreterare i tyska arkeologiska institutet i
Rom, 1907 som arkeologie professor flyttade till
Göttingen. Utom en mängd uppsatser i facktidskrifter
har K. offentliggjort Die antiken skulpturen ans
Böotien (1879), / rilievi delle urne etrusche, II
(1890-96), Etrusk-ische spiegel V (med Kliigmann,
1884-97), Archäo-logische studien (med Furtwängler
och Milchhöfer,
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
