Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Læstadius. 1. Lars Levi L. - Læstradius. 2. Petrus L. - Læstryrgones - Læsö - Lætare - Lætrtia - Lætus, Julius Pomponius - Laf - La Fare, Charles Auguste de - La Farge, John - Lafargue, Fernand - La Farina, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
demonstrator G. Wahlenberg i Skåne, och 1838 åtföljde
han den franska vetenskapliga expeditionen under
Gaimards ledning genom Lappland och meddelade
densamma åtskilliga upplysningar till Lapplands
kännedom. L. var led. af Vet. soc. i Uppsala
(1839). Hans viktigare afhandlingar och uppsatser på
den deskriptiva botanikens och växtgeografiens områden
äro tryckta hufvudsakligen i Vet. akadis handlingar
(1822, 1824 och 1826), i Vet. soc:s "Nova acta"
(1839) och i "Botaniska notiser" (1856–58). Dessutom
utgaf han religiösa skrifter på lapska, finska
m. m. Genom sina stränga botpredikningar framkallade
L. bland sina åhörare en rörelse, som djupt ingrep
i deras andliga lif (se Læstadianismen).
Om L. som präst se J. A. Englunds biografi i
"Teol. tidskr." 1874–76.
2. Petrus L., den föregåendes broder,
lappmarksmissionär, f. 9 febr. 1802 i Arjepluog, d. 6
aug. 1841, blef 1820 student i Uppsala och prästvigdes
1825 i Härnösand, begaf sig därefter (på skidor) åter
till Uppsala och aflade 1826 filos. kandidatexamen
jämte disputationsprof för magistergraden. I
slutet af s. å. erhöll L. – i enlighet med den 1820
vidtagna anordningen af lapparnas undervisning –
förordnande att bestrida missionärtjänsten i Pite
lappmark. 1831 tog han pastoralexamen efter att ha
speciminerat i Uppsala. Sedan han s. å. afgifvit
ett vidlyftigt betänkande om undervisningsverket i
Lappmarken, förordnades han hösten 1832 till visitator
i lappmarksförsamlingarna för de tre följande åren och
blef tillika skolkollega i Piteå. 1834 utnämndes han
till kyrkoherde i Vibyggerå pastorat af Härnösands
stift, på hvilken plats han sedan verkade till sin
död. Ett af L. 1835 uppgjordt fullständigt förslag
till anordning af de kyrkliga förhållandena i Lappland
blef grunden till reglementet för Ecklesiastikverket
i Lappmarken af 14 apr. 1846. I Journal af Petrus
Læstadius, för första året af hans tjenstgöring
såsom missionaire i Lappmarken (1831; 2:a uppl. 1836;
ånyo utgifven 1861, i samlingen "Böcker för folket"
och i utdrag 1900; belönt med Lundbladska priset af
Svenska akad. 1832) samt Fortsättning af Journalen
öfver missionsresor i Lappmarken, innefattande
åren 1828–1832 (1833) skildrade L. på ett lifligt
och tilltalande språk sin af mödosamma och ofta
lifsfarliga resor uppfyllda missionärsverksamhet,
lapparnas seder och nybyggarlifvet i Lappmarken. En
annan skrift af L. är Tankar om fattigdomen och
fattigvården i Sverige (1840). – L. var en hängifven
vän till lapparna och en nitisk främjare af norrländsk
kultur. Kort, men betydelsefull och välsignelserik var
hans verksamhet i kyrkans tjänst. Se E. Curtelius,
"Petrus Læstadius" (1909). 1910 utfärdades
upprop till insamling af medel för resande af en
vård på L:s graf på Vibyggerå gamla kyrkogård.
1. T. K. 2. (E. M. R.)
*La3stryrgones, lat. SeLaistrygoner.
’ Laesö. Se under Lä-: - -, v ’
.’.........;
Laetäre (lat., "fröjda dig!"), benämning på
mid-fastosjndagen med anledning af begynnelseorden i
den förr inom romersk-katolska kyrkan på den dagen
brukliga introitus (se d. o.), Lcetäre Jerusalem
(Es. 54: 1).
Leetrtia, astron., en af småplaneterna.
Lsetus, Julius Pomponius (italiensk namnform Giulio
Pomponio Let o), italiensk humanist, f. 1425 i
Salerno, d. 1498, studerade i Rom under Laurentius
Valla, hvilken han 1457 efterträdde som professor i
romersk vältalighet vid Gymnasium romanum och stiftade
en "akademi", hvars medlemmar togo klassiska namn och
där han innehade rang som "pontifex maximus". Påfven
Paul II tyckte, att denna form af humanism smakade af
hedendom och kätteri, lät häkta honom och upphäfde
akademien, som först under Sixtus IV fick återtaga
sin verksamhet; den fortsattes, till dess konnetabeln
af Bourbon 1527 stormade Rom. L. själf fortsatte
läroverksamheten i Rom till sin död. Bland hans
lärjungar voro flera af tidens lärdaste män. Hans
arbeten, skrifna på ren och. fin latin, samlades
efter hans död (Opera Pomponii Lati varia, 1521).
Laf, bot. Se L a f v a r.
La Fare [far], CharlecAuguste de, markis, fransk
skald och memoarförfattare, f. 1644, d; 1712, deltog i
fälttågen 1667 och 1672-74 under Turenne och framlefde
sedan sin tid under en épi-kureisk sysslolöshets
njutningar. Han hörde till Ni-. non de 1’Enclos’
utvalda ’krets och utgaf "Poésiés fugitives" tills,
med Chaulieu (se d. o.). Hans Me-moires (1715) förena
politisk fördomsfrihet med teckningens finhet. En
samling: af hans "Poésiés, mémoires et reflexions"
utgafs 1755 (2 ’bd).
La Farge [fä’j], John. amerikansk målare; f. 1835 i
New York af franska föräldrar, d,-1910, kom 1856 till
Paris, studerade sedan i Mönchén, Dresden och England
samt reste två gånger till Indien och Japan. Hans
främsta verk faller inom det dekorativa måleriet
(fresker och kompositioner till fönstermålning i
Boston och annorstädes). Han var äfven en ansedd
lärare och författare. Bland hans litterära alster
märkas An artist’s letters from Japan (1887),
Considerations ön painting (1895) och Great masters.
G-g N;
Lafargue [lafa’rg], F e r n a n d, fransk författare,
f. 1856, d. 1903, är känd genom La fausse juste
(1885), Les ouailles du curé Fargeas (1899; prisbelönt
af Franska akad.) m. fl. romaner.
La Farina, Giuseppe, italiensk politiker och
skriftställare, f. 1815 i Messina, d. 1863 i Turin,
lefde under 1840-talet i Florens som politisk
flykting från Sicilien, utgaf vid denna tid flera
historiska arbeten och uppsatte 1847 tidningen
"L’Alba" som organ för frihets- och enhetstanken uti
Italien. Vid de revolutionära rörelsernas utbrott
1848 återvändo han till Sicilien och tog verksam del
i led* ningen af upproret därstädes, begaf sig efter
dess undertryckande (april 1849) öfver Frankrike till
Turin och stiftade där föreningen Societå nazionale
med Italiens enhet under den savojiskå dynastien som
mål. Under krigshändelserna på Sicilien 1859 dirsändes
han af Cavour för att bevaka Sardiniens intressen
och verkade så ifrigt för Siciliens omedelbara
införlifvande med riket Sardinien, att Gari-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
